Behandling av små sår

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Man ska vara noga med att sköta om även små sår eftersom det är viktigt att de läker så fort och bra som möjligt. Annars finns det risk för komplikationer, framför allt infektioner.

Förberedelser

Man börjar med att tvätta händerna. Ett skrubbsår som gör mycket ont att rengöra kan man först bedöva genom att stryka på ett tunt lager bedövningssalva. Den finns att köpa receptfritt på apotek och verkar inom tio minuter.

Hur går behandlingen till?

Man tvättar huden runt såret och därefter själva såret med vanlig mild tvål, gärna flytande, och ljummet rinnande vatten.

När såret är rent ska det lufttorka. Om det går kan man låta skrubbsår eller skavsår vara utan förband.

För de flesta små sår räcker det att sätta på ett plåster, men om såret är lite större är det bra att täcka det med en kompress. Förbandet ska bytas om det blir fuktigt eller smutsigt. När man byter bör man samtidigt kontrollera att såret inte har blivit rödare än tidigare eller att det har kommit var i det. Det kan i så fall vara tecken på en infektion. Man ska inte byta förbandet i onödan eftersom det kan fördröja läkningen.

Hur mår man efteråt?

Små sår läker oftast bra och ger små eller obetydliga ärr.

Det finns alltid en risk att ett sår blir infekterat. Då blir huden runt såret röd och svullen och det gör mer ont än tidigare. I första hand ska man då försöka tvätta såret igen ett par till tre gånger om dagen, låta lufttorka och därefter täcka med ett rent förband. Om tecknen på infektion inte går över inom några dagar eller i stället blir värre och man får feber, ska man kontakta sjukvårdsrådgivningen eller en vårdcentral.

Visa mer

Varför ges behandlingen?

Varför ges behandlingen?

Även små sår måste tas om hand

Små sår kan man ofta behandla själv, men även ett litet sår kan ge problem om man inte tar hand om det på rätt sätt. Vissa små sår måste man söka hjälp för.

Olika slags små sår

Det finns olika sorters små sår, till exempel skrubbsår och skavsår. Då är det bara hudens yttersta lager som har skadats genom nötning eller gnidning.

Andra typer av sår är skärsår, bitsår, sticksår och krossår. Dessa sår kan vara djupare än de ytliga såren och fler vävnader kan vara skadade, till exempel muskler, nerver och skelett.

Sårläkning

Små sår läker oftast bra och ger små eller obetydliga ärr. Man ska ändå vara noga med små sår eftersom det är viktigt att de läker så fort och bra som möjligt. Annars finns det risk för komplikationer, framför allt infektioner. Såret kan också lämna ett fult ärr om det inte läker bra.

Läkningen sker på ungefär samma sätt oavsett hur såret har uppkommit. Man kan dela in händelseförloppet i tre faser:

  • Först blir den skadade vävnaden röd, svullen och ömmande. Blodkärlen vidgar sig och vita blodkroppar, kroppens försvarsceller, samlas i området. Ofta vätskar sig såret. Den här fasen pågår i två till fyra dagar.
  • Därefter repareras den skadade vävnaden. Hudens eller slemhinnans celler delar sig och de nya cellerna växer över skadan. Nya blodkärl växer in i den nybildade vävnaden. Det tar allt från några dagar till flera veckor beroende på hur stort såret är.
  • Till sist förstärks den nybildade vävnaden. De blodkärl som inte längre behövs försvinner, vilket gör att ärret bleknar. Den här fasen tar från flera månader upp till ett par år.

Huden hos äldre människor har svårare att läka än hos yngre. Om man röker, äter dåligt eller har vissa sjukdomar, till exempel diabetes, försämras också sårläkningen. Rökning gör bland annat att blodet får svårare att transportera syre och näring till cellerna i den skadade vävnaden. Därför går läkningen långsammare.

Fäll ihop

Hur går behandlingen till?

Hur går behandlingen till?

Tvätta rent

Grundläggande för all sårvård är att man ska tvätta rent och skydda såret från smuts och kläder eller annat som kan skava.

När ska man söka hjälp?

Ofta kan man ta hand om små sår på egen hand, men ibland kan man behöva kontakta en vårdcentral.

Man bör söka vård om man har

  • sår som är längre än någon centimeter och skärsår som glipar
  • bitsår från djur
  • sticksår som är djupare än en centimeter
  • svårare krossår som gör mycket ont, är stora eller svullna
  • smutsiga sår
  • sår som sitter på ställen där läkningen är svårare, till exempel över leder, och därför behöver sys
  • tecken på sårinfektion – att huden runt såret blir allt rödare, svullnar, det bildas var, gör mer ont eller man får feber
  • områden runt såret som känns avdomnade
  • sår som inte slutar blöda efter en halvtimme
  • sår på huvudet, händerna och fötterna som inte är ytliga
  • sår i ansiktet som kan behöva sys för att man inte ska få missprydande ärr.

Man ska också söka vård om man har bitsår från människa som är stora, som börjar bilda var och orsakar feber, eller om man blir biten av någon som lider av en speciell infektionssjukdom, till exempel smittsam gulsot (hepatit) eller hiv.

Om man tror att såret behöver sys ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning, eftersom såret bör sys så fort som möjligt. Har det gått längre tid än åtta timmar avstår läkaren ofta från att sy på grund av infektionsrisken. Såret får då läka av sig själv. Ärret blir då oftast inte lika fint som om såret hade sytts.

Det viktigaste är att hålla rent

Allra viktigast för att få ett litet sår att läka bra är att se till att det är rent. Små sår är alltid mer eller mindre smutsiga. Om man till exempel har fått ett skrubbsår kan det både finnas jord, grus och annan smuts i såret. Därför ska man rengöra såret noggrant.

Man börjar med att tvätta händerna. Sedan tvättar man huden runt såret och därefter själva såret. Det går bra att använda vanlig mild tvål, gärna flytande, och ljummet rinnande vatten. Man kan försöka ta bort smuts som inte lossnar med hjälp av en fuktad kompress, mjuk borste eller pincett. Man kan även sänka ner såret i vatten för att försöka lösa upp smutsen, eller lägga på fuktiga kompresser en stund och sedan skölja under rinnande vatten igen. Använd gärna duschen.

Om det finns blåsor i såret ska man försöka låta bli att ha sönder dem. Blåsans hud skyddar den hud som håller på att bildas därunder. Av den anledningen ska man också undvika att ta hål på blodblåsor. 

Bedövning

Om det gör mycket ont att rengöra ett skrubbsår kan man, efter att man har tvättat händerna, först bedöva det genom att stryka på ett tunt lager bedövningssalva, som man kan man köpa receptfritt på apotek. Salvan måste sitta på i fem till tio minuter för att hinna verka. Salvan ska inte användas på barn som är yngre än ett och ett halvt år utan att en läkare har rekommenderat det.

Lufttorka

När såret är rent ska det lufttorka. Om det går kan man låta skrubbsår eller skavsår vara utan förband. Då gäller det att inget skaver mot såret, som till exempel kläder. I så fall är det bättre att skydda såret med ett plåster eller en kompress.

Lägga förband

För de flesta små sår räcker det att sätta på ett plåster, men om såret är lite större är det bra att täcka det med en kompress. Kompresser och en speciell häfta att fästa dem med kan man köpa på apotek. På apotek finns också så kallade non woven och salvkompresser som inte fastnar i såret. Dessa är lämpliga vid till exempel ytliga sår som kompresser lätt fastnar i.

Förbandet ska bytas om det blir fuktigt eller smutsigt. När man byter bör man samtidigt kontrollera att såret inte har blivit rödare än tidigare eller att det syns något gult och kladdigt i såret, vilket kan betyda att det har kommit var i det. Det kan i så fall vara tecken på en infektion. Man ska inte byta förbandet i onödan eftersom det kan fördröja läkningen. När man ser att såret har fått en skorpa och ser fint ut, behöver man inte sätta på nytt förband.

Skärsår kan blöda mycket

Ett skärsår kan blöda ganska mycket även om det inte är så stort. Då kan man trycka med en ihoprullad kompress eller något annat rent tygstycke mot såret tills blödningen stoppar. Blödningen minskar också om man håller den skadade kroppsdelen högt. När blödningen har minskat kan man rengöra såret.

Om man har skurit sig på glas måste man försöka ta bort eventuella glasbitar ur såret. Då är det bra att använda en pincett.

I stället för vanligt plåster är det bra att sätta på hudvänlig häfta eller sårtejp, som finns att köpa på apotek, direkt över såret så att sårkanterna hålls ihop. Då ökar möjligheterna för skärsåret att läka fint. Man kan också trycka ihop sårkanterna och sedan sätta på ett vanligt plåster. Förbandet ska bytas om det blir blött eller fuktigt, och tas bort när såret har läkt.

Bitsår är ofta infekterade

Man kan få små bitsår genom att bita sig själv i kinden eller tungan av misstag. Sådana sår behöver man inte behandla alls och de läker av sig själva.

Däremot blir bitsår från djur eller andra människor lätt infekterade eftersom det finns gott om bakterier i munnen som sprids till såret. Därför ska man kontakta vårdcentralen för att få hjälp med behandlingen. Man får ofta antibiotika om

  • såret är djupt
  • såret sitter på händerna nära en led eller sena
  • det har gått längre tid än sex timmar från det att man blev biten utan att såret har gjorts rent
  • man är äldre eller har dåligt immunförsvar.

Sticksår kan vara djupa

Ett sticksår kan vara ganska djupt även om det ser litet ut. Om det är svårt att rengöra eller om man misstänker att något främmande föremål finns kvar i såret, till exempel en tagg, ska man kontakta en vårdcentral. I vissa fall behöver man få antibiotika.

I annat fall spolar man rent och lägger ett förband. Oftast ska öppningen inte sys eftersom eventuella bakterier i botten av såret kan stängas inne och då orsaka infektion. 

Krossår

Om man slår sig mot en hård yta, till exempel halkar och slår pannan mot ett bord, kan man få ett krossår. Det kan börja blöda från såret men även i vävnaden under huden.

Om såret är mycket litet kan man ta hand om det själv. Om ett större område är skadat måste ibland söndertrasad hud tas bort så att såret kan läka på ett bra sätt. I sådana fall ska man kontakta en vårdcentral.

Risk för infektioner

Det finns alltid en risk att ett sår blir infekterat. Då blir huden runt såret röd och svullen och såret gör mer ont än tidigare. Det kan också börja vätska ur såret, det kan synas lite var och lukta illa.

I första hand ska man försöka tvätta såret igen ett par till tre gånger om dagen, låta lufttorka och därefter täcka med ett rent förband. Om tecknen på infektion inte går över eller i stället blir värre och man får feber, ska man kontakta en vårdcentral. Man kan behöva behandlas med antibiotika och i vissa fall får man lämna odlingsprover från såret.

Se över skyddet mot stelkramp

Om man har fått in jord eller annan smuts i såret kan man få stelkramp om man inte har tillräckligt vaccinationsskydd. Det gäller även om man till exempel har blivit biten av ett djur, skurit sig på en smutsig kniv eller trampat på en smutsig spik. Stelkramp är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av bakterier som bland annat finns i jord och avföring.

I Sverige erbjuds alla barn vaccination mot stelkramp. Under det första året ges tre vaccinationer och då har barnet ett grundskydd. Det svenska barnvaccinationsprogrammet ändrades 2007, så för barn födda 2001 eller tidigare gäller att skyddet mot stelkramp förstärks med en fjärde och sista stelkrampsvaccinering vid tio till elva års ålder. För barn födda 2002 eller senare gäller att skyddet mot stelkramp förstärks med en fjärde stelkrampsvaccinering vid fem till sex års ålder och en femte och sista stelkrampsvaccinering vid 14 till 16 års ålder.

Om man sedan skadar sig med risk för stelkramp och det har gått mer än 20 år sedan den senaste vaccinationen, bör man få en ny spruta.

Om man inte blev vaccinerad som barn och får ett sår med risk för stelkramp, kan man i stället få en spruta med immunglobulin. Då får man ett omedelbart skydd mot stelkramp. Samtidigt får man också en första vaccinationsspruta mot stelkramp. Därefter får man ta flera sprutor enligt ett särskilt schema för att få ett längre skydd.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-11-05
Skribent:

Fredrik Settergren, läkare, specialist i allmänmedicin, vårdcentralen Sorgenfrimottagningen, Malmö

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Ulf Gunnarsson, professor i kirurgi, Karolinska Institutet Gastrocentrum Kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge