Utdrivningsskedet

  • utdrivningsskedet

    Under utdrivningsskedet roterar barnets huvud för att få plats så bra som möjligt.

Utdrivningsskedet varar ungefär en timme

Utdrivningsskedet startar vanligtvis då barnets huvud trycker mot bäckenbotten. Det utlöser känslan av att vilja krysta, hjälpa till att trycka på, under värkarna. Det kan kännas ungefär som om man har avföring som måste komma ut. I vissa fall kan känslan av att vilja krysta komma tidigare, men då brukar barnmorskan avråda från detta så att man inte tröttar ut sig i förtid.

Förstföderskor får ofta krysta upp till en timmas tid, enstaka gånger något längre, medan omföderskor sällan behöver krysta mer än 30 minuter.

Viktigt med stöd

När förlossningen har kommit så här långt kan tålamodet ibland vara på upphällningen. Man kan bli trött och känna sig uppgiven, och därför är det viktigt med stöd både från någon man har med sig och från barnmorskan. Barnmorskan är van vid denna reaktion och kan hjälpa till att uppmuntra eftersom det snart är klart. Detta är samtidigt den mest intensiva delen av förlossningen, då barnets huvud börjar skymta och man känner att förlossningen närmar sig slutet. Ibland kan det ta lite tid med den sista utkrystningen, speciellt om mamman börjar bli lite trött och barnets huvud åker in lite mellan värkarna. Det kan vara bra att det får ta lite tid så vävnaderna och mellangården tänjs ut successivt. Det minskar risken för större bristningar.

Krysta på rätt sätt

När barnet ska krystas ut är det bäst med en ställning där barnmorskan har översikt och kan kontrollera och stödja mellangården - området mellan slidan och ändtarmsöppningen - för att förhindra allvarliga bristningar och skador på ändtarmsöppningens slutmuskel.

Man får hjälp med att krysta på rätt sätt och att hitta den bästa ställningen. Krystningen fungerar bäst när man trycker på nedåt med stängd mun, ungefär som när man ska ha avföring vid förstoppning. Barnmorskan brukar tala om när krystningen fungerar bra och man känner att det går framåt, så om samarbetet fungerar brukar det inte vara något problem att göra rätt.

Ibland görs ett litet klipp

Framfödandet övervakas så att man inte ska få skador på slutmuskeln i ändtarmen. Om det är väldigt stramt kring slidöppningen och förlossningen behöver skyndas på, kan det göras ett litet klipp i mellangården för att vidga slidöppningen. Då får man lokalbedövning först. Det blir allt mer ovanligt med klipp vid förlossningen eftersom det inte längre anses skydda mot allvarligare bristningar, och eftersom det kan orsaka ömmande ärrvävnad efteråt.

Navelsträngen runt halsen

Utdrivningsskedet avslutas med att barnet föds. Det är inte ovanligt kan navelsträngen vara lindad ett eller flera varv kring halsen eller kroppen på barnet, och det kan ibland påverka barnets hjärtljud lite grand i slutet av förlossningen. Oftast behövs ingen annan åtgärd än att barnmorskan för navelsträngen över huvudet på barnet i samband med födseln. Om detta skulle vara svårt klipps navelsträngen bort innan barnets kropp har fötts fram helt.

Det är ytterst ovanligt att barn som föds med navelsträngen om halsen får problem av det efteråt.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-01-17
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177.se

Granskare:

Roland Boij, gynekolog och förlossningsläkare, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge

Fotograf:

Juliana Wiklund