Sepsis betyder att det finns bakterier i blodet, vilket ofta ger allvarliga symtom.
Bakterierna kan komma från en infektion i huden vid böld eller sårinfektion, en urinvägsinfektion eller lunginflammation. Man kan också få sepsis vid brusten blindtarmsinflammation eller vid inflammation i äggledarna eller i samband med förlossning, så kallad barnsängsfeber. Sepsis kan också uppstå intill främmande material som opererats in i kroppen, som till exempel hjärtklaffar, proteser i leder eller i blodkärl.
Personer med kraftigt nedsatt infektionsförsvar, till exempel vid cellgiftsbehandling, kan få sepsis på grund av att bakterier tränger in i blodet från skadade slemhinnor i munhåla eller tarm. Normalt sett dödar kroppens vita blodkroppar de bakterier som kommer in den vägen. Om man har felaktiga eller för få vita blodkroppar kan bakterierna ta överhanden.
Symtomen är hög feber, ibland kraftigt svängande, ibland ständigt hög. Vanligt är frysningar i samband med att temperaturen stiger snabbt. Allmäntillståndet är påverkat med starkt nedsatta krafter, i mycket svåra fall blodtrycksfall och chock som kan vara livshotande.
Ibland sprider sig en infektion från ett infekterat sår in i lymfbanorna, vilket kan ses som röda strimmor i huden, samt ömmande lymfknutor. Detta är inte en sepsis men tillståndet kan leda till sepsis om det lämnas obehandlat.
Behandlingen är först och främst att behandla orsaken till sepsis, om den är känd. Det innebär att man får antibiotika, helst efter odling och kartläggning av vad bakterierna är känsliga för. Ofta har läkaren inte tid att vänta på odlingsresultat utan använder läkemedel som erfarenhetsmässigt brukar hjälpa, till dess att man får svar på odlingarna. En böld ska förstås tömmas och en brusten blindtarm ska opereras och så vidare.
