Senast reviderad 2010-09-01

Jag är orolig för att drabbas av demens. Vad kan jag göra?

Fråga

Jag är en 71-årig kvinna som inte kan bli kvitt tankarna på och oron för att utveckla åldersdemens. Denna oro bottnar i att många släktingar slutat sina dagar med svår demens.

1. Hur mycket känner man till om ärftligheten då det gäller demens?

2. Finns det tillförlitliga metoder att utröna om man befinner sig i riskzonen? Vilka är kriterierna?

3. Vad jag förstår finns idag inga mediciner som botar utan endast sådana som fördröjer sjukdomens förlopp. Vid vilka kriterier eller tecken sätter man in sådan medicin?

4. Vilka biverkningar har registrerats då det gäller dessa mediciner?

Svar

Demens innebär att minnet, språket, orienteringsförmågan och tankeförmågan är stadigvarande nedsatt. Man brukar också få ett förändrat känsloliv och personlighet. Det kan visa sig som ångest, oro, rastlöshet, aggressivitet, depression, apati, känslomässig avflackning eller till och med psykotiska symtom.

Demens brukar sällan bero enbart på ålder och därför används inte längre uttrycket senil demens. De stora grupperna av demens är så kallade degenerativa, framförallt Alzheimers sjukdom, och så kallade vaskulära, som orsakas av skador på blodkärl i hjärnan.

Ärftlighet har betydelse i båda grupperna, även om det finns en starkare koppling vid alzheimer.

Risken att få Alzheimers sjukdom ökar med hög ålder, om man har nära släktingar med sjukdomen, låg utbildning, är av kvinnligt kön och är över 80 års ålder samt om man har Downs syndrom.

Det finns några mediciner som används för att bromsa förloppet vid alzheimer. De har ingen visad effekt på blodkärlsdemens.
Man brukar börja medicinera så fort man fått diagnosen Alzheimers sjukdom. Utredningen innebär bland annat minnestest och kroppsundersökning samt datorröntgen av hjärnan.

Medicinen används vid mild till måttlig form av sjukdomen och kan inte användas i förebyggande syfte. Ju yngre man är när man får symtom desto mer undersökningar görs för att utesluta andra orsaker till symtomen. Det skulle till exempel kunna vara hjärntumör eller allvarliga infektioner.

De mediciner som brukar användas kallas för acetylkolinesterashämmare. De har bland annat som biverkningar illamående och kräkningar, yrsel, trötthet, svettningar, olustkänsla, darrningar och huvudvärk. Förvirring, depression och sömnsvårigheter kan förekomma.

För att minska risken för att drabbas av demens bör man se till att man mår så bra som möjligt rent kroppsligt. Man bör kontrollera sitt blodtryck, blodsockervärde och sina blodfettervärden. Vikten bör inte vara för hög eller för låg och man bör inte röka. Man bör hålla sig i trim även psykiskt och emotionellt. Det är bra att sova mycket och motionera ute i naturen dagligen.

Gunilla Byström, Läkare, specialist i allmänmedicin