Senast reviderad 2012-09-14

Hur kan jag bli av med min sjukdomsrädsla?

Fråga

Jag är en gift tvåbarnsmamma som arbetar inom vården. Jag trivs bra med arbetet och har inga familjeproblem. Men jag plågas ständigt av oro för att drabbas av olika farliga sjukdomar.

Jag har väl egentligen alltid varit rädd för att bli sjuk och för att dö, men jag tycker att det blivit värre och värre. Jag upplevs nog inte av andra som en hypokondriker. Jag skojar ofta bort min oro inför andra, men själv mår jag väldigt dåligt. Det är inte heller så att jag söker vård stup i ett. Men när jag söker vård och läkaren säger att allt är bra så blir jag lugnad.

Den senaste tiden har jag oroat mig för än den ena sjukdomen, än den andra. Jag är alltid är orolig över något. Jag oroar mig för att avföringen ändrats och tänker att jag har tarmcancer. Jag har ofta tryck över pannan och ögonen och känner mig ostadig. Då inbillar jag mig att det är hjärntumör. Bröstcancer är också något jag är mycket rädd för och när jag ska känna igenom brösten känns det väldigt ångestladdat,

Jag känner mig så trött på att jag förstör mitt liv med denna ständiga oro och alla dessa symtom. Finns det något som kan hjälpa mig att njuta av det fantastiska liv jag har?

Svar

Överdriven sjukdomsoro är ett vanligt problem som det inte talas så mycket om. I mitt arbete som läkare träffar jag ofta människor som får livet begränsat av sjukdomsoro.

Oro är ett slags varningssignal som gör kroppen beredd inför fara. I vårt naturtillstånd finns en ständig risk för yttre hot i form av vilda djur eller fientliga grannar. Ett knak av en gren eller ljudet av ett viskande samtal kan innebära ett hot mot liv och hälsa. Här kan livet för individen hänga på att uppmärksamheten snabbt kan skifta så att ett ljud, ett synintrycket, eller kanske en lukt snabbt kan bedömas. Därefter måste ett sekundsnabbt beslut fattas: flykt eller försvar?

Flykt/försvarsreaktionen innebär att kroppen snabbt ställs om för att musklerna ska kunna arbeta maximalt. Hjärtat slår snabbare, andhämtningen ökar och matsmältningen ställs på sparlåga efter att tarmen först töms. Syre- och näringsrikt blod pumpas ut i muskler som bereds till att arbeta maximalt.  

Problemet är att ungefär samma sak händer när man börjar fundera på risken för kroppslig sjukdom. Uppmärksamhet skärps för att man ska kunna bedöma hotet bättre. Kroppen gör sig redo för flykt eller försvar. Hjärtklappning, muskelspänning och oro i magen upplevs som nya hotfulla symtom och en ond cirkel är igång.

De allra flesta som har det så här kan må mycket bättre med rätt behandling. Det allra bästa brukar vara att kombinera kognitiv terapi och läkemedelsbehandling. I kognitiv terapi strävar terapeut och patient tillsammans efter att identifiera de tankemönster och beteenden som leder till att ångesten ökar. Man försöker att hitta olika sätt att minska oron.

De läkemedel som används vid depressioner har oftast bra effekt vid den här typen av ångest. De här läkemedlen är inte beroendeframkallande. Man brukar märka effekten efter några veckor. Ibland kan man behöva ett lugnande medel de första veckorna eftersom det händer att ångesten ökar lite just i början av behandlingen.

Christina Ledin, Läkare, specialist i allmänmedicin