Hjärtat behöver syrerikt blod
Hjärtat är en muskel, stor som en knuten hand, som pumpar ut syrerikt blod till kroppens alla organ. Själva hjärtmuskulaturen behöver också syrerikt blod för sitt ständiga arbete. Det är kranskärlen som försörjer hjärtat med blod. De ligger i fåror på hjärtats utsida och fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag.
En förträngning av kärlen
Kärlkramp, så kallad angina pectoris, beror oftast på en förträngning i ett eller flera kranskärl. Förträngningen orsakas av åderförfettning, som betyder att fett, blodkroppar och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. Detta benämns ibland också för åderförkalkning.
Syrebrist leder till bröstsmärta
När inte tillräckligt med blod kan passera förbi avlagringarna och nå hjärtat uppstår syrebrist. Då visar sig de första tecknen på kärlkramp, som oftast är bröstsmärtor. Andra symtom är andfåddhet som kommer snabbt eller en känsla av att det är trångt i bröstet. Symtomen kommer vanligtvis när syrebristen ökar i hjärtmuskeln. Det kan vara när man anstränger sig kroppsligt, till exempel då man går uppför en backe eller bär tungt, eller efter en stark psykisk påfrestning. Symtomen upphör oftast snabbt efter att ansträngningen har avslutats.
Kranskärlen som försörjer hjärtat med blod ligger i fåror på hjärtats utsida. De fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag. När det blir en förträngning i ett eller flera kranskärl kan det orsaka kärlkramp.
Förträngningen orsakas av att fett, blodkroppar och bindväv lagras på den inre kärlväggen under en längre tid, så kallad åderförfettning. När inte tillräckligt med blod kan passera förbi avlagringarna i kranskärlet och nå hjärtats muskelceller uppstår syrebrist. Då kan man känna smärtor i bröstet, som oftast är det första tecknet på kärlkramp. Andra symtom är att man snabbt blir andfådd eller får en känsla av att det är trångt i bröstet.
Andra orsaker till kärlkramp
En mindre vanlig orsak till kärlkramp är en tillfällig muskelspasm eller sammandragningar i kranskärlet som förhindrar tillräckligt med blod att passera ut i hjärtat. Det kallas spasmkärlkramp eller spasmangina.
Man kan också få symtom som påminner om symtomen vid kärlkramp utan att man har några förträngningar i kärlen. Det kan till exempel bero på förändringar i en eller flera hjärtklaffar eller att hjärtmuskeln är förtjockad.
Det är skillnad på stabil och instabil kärlkramp
Om man har kärlkramp som har varit oförändrad de senaste två månaderna kallas det stabil kärlkramp. Om man däremot har en nyupptäckt kärlkramp som kommer redan efter lätt ansträngning, eller kärlkramp som kommer till och med i vila, kallas det instabil kärlkramp. Även kärlkramp som snabbt har försämrats kallas för instabil. Det kan vara tecken på begynnande hjärtinfarkt, och man ska därför undersökas och behandlas på sjukhus.
Rökning är den främsta riskfaktorn
Det är väl känt att tobaksrökning ökar risken för att man ska få kärlkramp. Även om man redan har blivit sjuk ger det stora hälsovinster att sluta röka.
Även stress kan bidra till att man får kärlkramp, eller att den blir värre.
Höga halter av blodfetter ökar risken
Kolesterolhalten i blodet spelar en stor roll för att man ska få kärlkramp. En viss mängd kolesterol behövs, till exempel när kroppen bildar hormoner. Kolesterolnivåerna i kroppen påverkas av ärftliga anlag, men det man äter har också stor betydelse. Om man äter för mycket mättat fett bildas det mer kolesterol än vad kroppen behöver och kolesterolet blir då en riskfaktor. Mättat fett finns bland annat i mjölk, smör, grädde och annat fett som kommer från djur.
Det finns två grupper av kolesterol
Den ena gruppen kallas för LDL-kolesterolet, eller det skadliga kolesterolet, och står för huvuddelen av det kolesterol som finns i blodet. Det transporteras runt i blodet och lagras i cellväggen. Risken för en förträngning av blodkärlet är stor om man har mycket LDL-kolesterol.
HDL-kolesterolet, eller det nyttiga kolesterolet, har en skyddande funktion eftersom det transporterar kolesterol till levern där det bryts ned. Det är alltså bra med en hög nivå av HDL-kolesterol i blodet.
Diabetes och blodtryck ska kontrolleras
Sjukdomar som diabetes och högt blodtryck ökar risken för kärlkramp. Det är därför viktigt att man har sin diabetes under kontroll och att man får hjälp att sänka blodtrycket till normala nivåer.
Motion, frukt och grönsaker minskar risken
Att motionera regelbundet minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Blodtrycket sänks och blodfettbalansen blir bättre. Risken för åldersdiabetes minskar, liksom risken för att få blodpropp.
Om man äter frukt och grönsaker varje dag så minskar också risken för kärlkramp och hjärtinfarkt.
Ärftlighet spelar en viss roll
Ofta beror åderförfettning på att man har en ärftlig oförmåga att ta hand om kroppens blodfetter. Arvsanlagen kan också påverka kroppens förmåga att omsätta sockerämnen som finns i blodet. En tendens att utveckla högt blodtryck och fetma kan också vara ärftligt.
Om man har ärvt anlag som ökar risken för åderförfettning är det extra viktigt att försöka påverka de riskfaktorer som finns i livsstilen, till exempel rökning, matvanor, motion och stress.
Hur vanligt är det med kärlkramp?
Kärlkramp har med ett förändrat levnadssätt och en ökad medellivslängd blivit en folksjukdom. Varje år får ungefär 11 000 personer mellan 45 och 70 års ålder i Sverige kärlkramp.
Nästan 100 000 personer i åldrarna upp till 75 år har kärlkramp, och ungefär 90 000 personer i åldrarna över 75 år. Omkring hälften av alla som får kärlkramp har symtom som begränsar det dagliga livet.
Skillnader mellan kvinnor och män
Kärlkramp är ungefär dubbelt så vanligt hos medelålders män jämfört med medelålders kvinnor. En förklaring till denna skillnad kan vara att hormonet östrogen som kvinnor har naturligt före klimakteriet har en skyddande effekt. I samband med klimakteriet sjunker nivåerna av detta hormon.
Efter klimakteriet ökar risken för kärlkramp hos kvinnor. Bland personer som är äldre än 75 år är det ungefär lika vanligt med kärlkramp bland män som bland kvinnor.
Chanserna att bli bättre
Prognosen är numera relativt god vid stabil kärlkramp. Nya läkemedel och nya operationstekniker har bidragit till det. Prognosen kan vara sämre om man har en nedsatt pumpfunktion i hjärtat eller begränsat blodflöde i flera kranskärl. En operation kan förbättra även en sådan prognos.
Man kan själv påverka risken
Det finns mycket man kan göra själv för att minska risken att kärlkrampen utvecklas eller blir allvarligare. I första hand handlar det om att sluta röka, att börja motionera regelbundet och att äta rätt slags fett och mer fibrer som finns i frukt och grönsaker. Det är också viktigt att lära sig att hantera stressiga situationer och ilska. För att få hjälp med detta kan man vända sig till en sjuksköterska på en hjärtmottagning, eller till en vårdcentral.
Om sjukdomen blir svårare
Om har kärlkramp är läkemedel den vanligaste behandlingen. Om inte läkemedelsbehandlingen räcker kan man behöva behandlas med ballongvidgning eller genomgå en kranskärlsoperation, så kallad bypass-operation. Det kan också behövas om kärlkrampen är instabil, eftersom riskerna för hjärtinfarkt då är särskilt stora.
Om besvären förvärras snabbt eller känns även i vila behöver man övervakas på sjukhus.
Ofta kan man leva som vanligt
Att ha kärlkramp kan påverka den fysiska orken och det sociala livet, men många gånger kan det vara rädslan för att bli sjuk som blir ett hinder. De flesta klarar sina vanliga uppgifter och intressen trots kärlkrampen, och det finns heller inga hinder för ett sexuellt samliv.
Däremot är det viktigt att lyssna på kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situationen. Man får fullständig information om sin sjukdom och behandling av vårdpersonalen. Om man har några frågor kan man vända sig till en läkare eller sjuksköterska.
