Infothet, utfothet och inåtvriden framfot

En del barn i småbarnsåldern går med tårna inåt. Det kan märkas mer när barnet är trött och ofrivilligt behöver gå en längre sträcka. Barnet kan då också klaga över smärtor och trötthet i benen. Infotheten kan bli så kraftig att barnet har lätt för att snubbla och få blåmärken på knäna och smalbenen. Infotheten i sig brukar inte göra ont.

Orsak

Vid undersökning av rygg, höft-, knä-, fotleder samt lår, underben och fötter, brukar läkaren upptäcka att barnets förmåga att rotera benet inåt i höftleden är mycket större än förmågan att rotera utåt, vilket får till följd att fötterna pekar inåt. Fötterna i sig är inte felställda.

Ibland kan infotheten bero på en rotation av underbenen eller att framdelen på fötterna är snedställda. Det kan också bero på alla tre sakerna samtidigt.

Behandling

Om barnet är friskt för övrigt, brukar fotställningen justeras av sig själv så länge barnet fortfarande växer, upp till 15-16 års ålder. Det är mycket få vuxna personer som går med fötterna inåt.

Barn som har en ökad inåtrotationsförmåga i höftlederna sitter gärna i omvänd skräddarställning, eftersom det brukar vara bekvämast. Om barnet har problem med fotställningen är det bra att uppmuntra det att sitta i vanlig skräddarställning i stället, för att fotställningen ska rättas till så småningom.

I extrema undantagsfall kan rotationsläget i höfterna justeras med en operation precis innan barnet har slutat växa i 15-16-årsåldern. Det görs om infotheten inte har växt bort av sig själv och om orsaken är en rotation i lårbenet. Ingreppet är stort och krävande och ska bara göras vid en påtaglig felställning och om orsaken är helt känd.

Hur går det sedan?

Infotheten leder inte till någon ökad risk för förslitning av höft-, knä- eller fotleder. För det mesta brukar barn med infothet kunna springa lika fort och kunna använda fötterna på samma sätt som andra jämnåriga barn.

En del barn går gärna utåt med fötterna, och för det mesta beror det på att de har en ökad  i utåtrotationsförmåga i höftlederna. Liksom infothet är det inte något sjukligt tillstånd och det brukar växa bort.

Barn som är mycket överviktiga går ibland utåt med fötterna. Det beror på att övervikt ger en ändrad belastning på höftledskulan så att den riktas mer bakåt. Det kan innebära en ökad risk för så kallad höftledsglidning, fysiolys.

Vid inåtvriden framfot är hela foten vriden så att tårna pekar inåt. Fotställningen oftast medfödd och synlig redan efter födseln. Felställningen kan också komma senare, till exempel om barnet gärna ligger på mage med fötterna under sig så att trycket på utsidan av foten gör att framfoten vrids inåt.

Behandling

Ibland kan felställningen rättas till genom regelbundna tänjningar av barnets fot. Det räcker oftast att tänja någon gång per dag. Man brukar få hjälp redan på BB av en sjukgymnast, som kan visa hur tänjningarna ska gå till. Om foten inte kan tänjas till normalt läge kan den behandlas med skenor eller med upprepade gipsningar. Det brukar då vara bäst att fortsätta med gips några veckor efter att felställningen har hävts, eftersom det annars finns risk att foten vrids inåt igen.

Om besvären inte är medfödda utan kommit senare behövs sällan behandling med gips eller skena.

Hur går det sedan?

Oberoende av orsaken så brukar inåtvridningen alltid växa bort. Under uppväxten justeras felställningen av sig själv, det finns nästan inga vuxna med inåtvriden framfot. I extrema undantagsfall är felställningen så påtaglig och svår att justera att det blir nödvändigt med en operation.