Blodpropp i lungan

Blodet levrar sig i blodkärlet

När man får en blodpropp, så kallad trombos, levrar sig blodet och bildar en propp inuti ett blodkärl. Proppen gör det svårare för blodet att passera genom blodkärlet. Blodproppar är vanligast i benen, och börjar ofta i vaderna. Ibland kan proppar som bildas i benen eller bäckenet lossna och följa med blodet och fastna i ena eller båda lungorna

Kroppens skydd mot blödningar

Blodet har förmåga att levras, koagulera, för att stoppa blödningar. När ett blodkärl brister klumpar blodplättarna, de så kallade trombocyterna, i blodet ihop sig och fäster sig på den skadade kärlväggen. Det bildas en plugg som hejdar blödningen. Blodplättarna släpper ifrån sig ämnen som dels lockar till sig fler blodplättar, dels gör så att blodet levras. På så sätt förstärks pluggen. När kärlväggen har reparerats ser andra ämnen i blodet till att koagulationen inte fortsätter, och blodproppen löses upp igen. Det här är något som ständigt pågår i kroppen och som skyddar mot blödningar.

Så bildas en blodpropp

När man får en blodpropp, så kallad trombos, levrar sig blodet och bildar en propp inuti ett blodkärl. Ibland kan blodproppar börja växa till allt eftersom fler och fler blodplättar fastnar vid en skada på ett blodkärl. När även andra blodkroppar fastnar i anslutning till blodplättarna blir proppen större och blodcirkulationen genom kärlet långsammare. Till slut kan blodkärlet bli helt tilltäppt av det stelnade blodet. Sådana blodproppar orsakar olika sjukdomar.

Blodproppar kan också bildas utan att blodkärlet har skadats. Det kan hända till exempel om blodets sammansättning förändras eller om blodflödet är långsammare än vanligt. Då kan blodplättar börja fästa sig vid ojämnheter i kärlväggen. I venerna bildas de allra flesta blodpropparna i venklaffarna, en sorts ventiler som hindrar blodet från att rinna baklänges.

Proppen kan följa med blodet till lungan

Hela eller delar av en blodpropp i till exempel benet kan lossna och följa med blodet. Inom sjukvården kallas en blodpropp som följer med blodet för emboli. En propp som följer med blodet och fastnar i lungan kallas för lungemboli. Blodproppar som bildas i benens och bäckenets vener och som ger sig iväg med blodet kan fastna i ena eller båda lungorna.

Om hjärtat är försvagat och inte pumpar bra kan blodproppar även bildas i högra delen av hjärtat och sedan fastna i lungorna.

I lungorna tar blodet upp syre

Luften man andas in och drar ner i lungorna innehåller syre, som behövs för att kroppen ska fungera. Syret tas upp av blodet som för det vidare ut i kroppen via de blodkärl som kallas artärer.

När blodet lämnat av syre i kroppens olika vävnader, transporteras det tillbaka till lungorna genom de blodkärl som kallas vener. I lungorna hämtar blodet upp nytt syre samt avlämnar koldioxid, en restprodukt som kroppen gör sig av med när man andas ut.

Läs mer om lungor och luftvägar i 1177.se. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Proppen hindrar blodflödet

Om en blodpropp fastnar i lungans blodkärl hindras blodflödet, dels av själva blodproppen, dels på grund av att kärlet drar ihop sig runt proppen. Blodkärlen som ligger bortom hindret stängs av och kan inte längre delta i utbytet av syrgas och koldioxid, som normalt sker i lungorna.

Är blodpropp i lungan allvarligt, och i sådana fall på vilket sätt?

Om bara en mindre del av lungans blodcirkulation stängs av på grund av en blodpropp märks det inte så mycket. Om proppen däremot fastnar i ett större kärl, så att en stor del av lungan slutar fungera, kan det bli farligt. En riktigt stor propp kan till och med vara livshotande. Om kroppen inte längre får syre stannar hjärtat och hjärnan slutar fungera. Men om man får behandling med blodförtunnande brukar man bli helt bra.

Andra typer av blodproppar

Blodproppar som har bildats i vänstra delen av hjärtat eller i halsens pulsådror kan också följa med blodet, men inte via venerna. Den här typen av blodproppar följer i stället med de så kallade artärerna, det vill säga de blodkärl som leder blodet från hjärtat och ut i kroppen. De kan orsaka stroke om de fastnar i hjärnans blodkärl, eller hjärtinfarkt om de fastnar i de små blodkärl som förser hjärtmuskeln med syrerikt blod. De kan också fastna i artärer som går till tarmarna eller benen, men de kan aldrig komma till lungorna.

Läs mer om hjärtinfarkt och stroke i 1177.se. Länkar finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Det finns också också ytliga blodproppar, som kallas tromboflebiter. Det innebär att man har en inflammation och ibland även en propp i en ytlig ven. Det kan kännas som en liten, öm förhårdnad alldeles under huden. Tromboflebiter är i sig ofarliga, men kan i vissa fall sprida sig till de djupa venerna på övre delen av lårets insida och öka risken för blodproppar där. Det är vanligare att man får tromboflebiter om man har åderbråck eftersom det är samma ytliga blodkärl som då drabbas.

Hur vanligt är blodpropp?

I Sverige vårdas mer än tiotusen personer på sjukhus varje år för proppar i venerna. Många gånger hittar man inte någon förklaring till varför det bildas blodproppar. Om man en gång har haft en blodpropp i ben eller lunga har man lättare att få det igen. Det kan till exempel bero på att man har en sjukdom som gör att man lättare får blodproppar, eller att man har rester av en tidigare propp som hindrar blodflödet eller gör att kärlväggen är ojämn.

Proppen kommer från benen

En blodpropp som fastnar i lungan har för det mesta bildats i benens djupa vener eller i venerna i bäckenet. Man kan få blodpropp i venerna, och därmed i lungan, av många olika orsaker, till exempel efter

• operationer i buk och bäcken, speciellt efter tumöroperationer
• olycksfall, speciellt vid benbrott som kräver gips och minskar rörligheten
• höftleds- och knäledsoperationer
• sängliggande under flera dagar utan att vadmusklerna används regelbundet
• stillasittande, exempelvis vid långa resor
• p-piller, graviditet och förlossningar.

Vid operationer och olycksfall sker många förändringar i kroppen som bland annat gör att blodet levrar sig lättare än vanligt. I kombination med att man ligger stilla under, och kanske även efter, operationen eller skadan ökar risken för att få en blodpropp.

Att man lättare råkar ut för proppar i venerna efter en förlossning beror framför allt på hormonförändringar. Om ett blodkärl skadas vid förlossningen kan risken för blodproppar också öka. 

Vissa får blodpropp lättare än andra

Man har ökad risk att få en blodpropp i venerna och därmed i lungan om man

• har en infektion
• är äldre än 65 år
• är gravid
• är kraftigt överviktig
• är rökare
• har cancer, särskilt vid operationer eller om man behandlas med cytostatika
• har onormalt högt antal blodkroppar
• använder p-piller eller läkemedel som innehåller östrogen

Blodproppar i venerna kan bildas lättare om man har rubbningar i blodets förmåga att levra sig eller lösa upp proppar. Här kan ärftlighet spela en roll.

Bra att röra på benen

För att undvika blodproppar i venerna i benen, och därmed i lungorna, är det viktigt att man använder sina vadmuskler och rör på sig så gott man kan. Det är bra att promenera. Om man är sängliggande kan man försöka trampa med fötterna, vifta med tårna och röra på benen flera gånger varje dag. Vadmusklernas sammandragningar pressar ihop venerna och hjälper till att föra blodet i riktning mot hjärtat.

Om man sitter stilla länge till exempel under en flygresa, är det bra om man regelbundet rör på och trampar med fötterna. Ännu bättre är att gå omkring lite i planet, om man har möjlighet till det. Man kan också använda stödstrumpor för att förebygga blodproppar när man sitter stilla under lång tid, till exempel vid resor. Stödstrumpor kan köpas receptfritt på apotek eller i affärer som säljer olika typer av hjälpmedel.

Har man en ökad risk för att få en blodpropp kan man i vissa fall, till exempel inför en längre flygresa, få en spruta med förebyggande läkemedel. En sådan spruta ges efter samråd med läkare.

Om man slutar röka och går ner i vikt kan man sannolikt på sikt minska risken för att drabbas av blodproppar i venerna.

Att förebygga blodpropp efter en operation

Inför större operationer brukar man få sprutor med mediciner som motverkar att blodproppar bildas efter operationen. Behandlingen kan börja redan kvällen före operationen och sedan fortsätta under några dagar. Ibland kan man behöva ta blodförtunnande medcin i upp till en månad, till exempel efter en höftledsoperation.

Man kan även använda speciella stödstrumpor efter en operation, både natt och dag. Strumporna förstärker den pumpeffekt som vadmusklerna har när de drar ihop sig. Att ha benen högt är också bra för att motverka blodstockning i benet. Det finns även så kallade kompressionsstrumpor. De finns i olika klasser som ger olika mycket tryck och ska provas ut för att sitta så bra som möjligt. De går att köpa i affärer som säljer olika typer av hjälpmedel.

Olika besvär från olika blodproppar

En blodpropp i lungan kan ge mycket olika symtom och besvär beroende på hur stor den är, hur gammal man är och om man har andra sjukdomar, speciellt hjärt- eller lungsjukdom. Symtomen kan många gånger vara ganska obetydliga och svårtolkade. Andra gånger kan de vara svåra och livshotande. En propp i lungan kan också visa sig som en plötslig försämring av en annan sjukdom, till exempel hjärtsvikt eller olika lungsjukdomar.

Små proppar ger ofta inga eller lindriga besvär

Små blodproppar i lungorna kan göra att man får lindrig andnöd, eventuellt hosta och smärta som känns som håll i sidan. Det kan plötsligt börja göra ont i bröstet eller bak i ryggen, och sedan kan man under de följande dagarna känna sig lite extra trött, uppleva att man har fått sämre ork och kanske få lite feber. Ofta upptäcks inte små proppar alls, eftersom de kan lösas upp igen av sig själv.

Större proppar märks tydligt

Om man har fått en större propp kan syntomen vara:

• Plötslig andnöd, ibland tillsammans med torrhosta. I sällsynta fall kan man hosta upp slem som det kan finnas blodstrimmor i.
• En känsla av håll i ena sidan av bröstkorgen, eller smärta när man andas djupt. Ibland kan man uppleva en känsla av tryck mitt i bröstet som kan vara svår att skilja från andra orsaker till bröstsmärta.
• Kallsvettningar, yrsel och en känsla som att man ska svimma.
• Hjärtklappning och ångestkänslor är vanliga eftersom besvären kan vara mycket obehagliga. Man känner att man har råkat ut för något mycket allvarligt.

Hög puls och oregelbundna hjärtslag

När man har fått en blodpropp i lungan är andningen snabb och ofta ytlig, eftersom det brukar göra ont om man andas djupt. Om man får en stor propp i lungan kan huden bli gråblek på grund av att det finns för lite syre i blodet.

Pulsen är hög och hjärtslagen är ofta oregelbundna. När en läkare lyssnar på hjärtat med stetoskop kan det låta lite annorlunda än vad det brukar göra, och ibland kan blåsljud höras. Om man undersöks med så kallad EKG kan läkaren ibland se förändringar orsakade av blodpropparna i lungorna, men cirka var femte patient har ett helt normalt EKG trots att man har fått blodpropp i lungan.

Man ska ringa 112

Om man både har andnöd, kallsvettas och känner sig yr eller kanske svimmar kan tillståndet vara livshotande och man måste snabbt få vård på sjukhus. Man ska då ringa 112.

Ofta svårt för läkaren att ställa diagnos

Inga av de symtom och besvär man får vid en blodpropp i lungan visar säkert att det är just en propp i lungan man har fått. Många av symtomen kan också uppstå vid andra sjukdomar. En vanlig röntgenundersökning av lungan ger inte något säkert svar, själva proppen syns inte på röntgenbilden. Inte heller EKG är tillräckligt för att veta säkert om man har eller inte har en blodpropp i lungan.

Efter ungefär ett dygn kan läkaren ibland se förändringar i lungan som tyder på att blodtillförseln har stängts av, men eftersom blodpropp i lungan är allvarligt måste en säker diagnos kunna ställas snabbt. Därför måste man ofta genomgå fler undersökningar.

Flera olika undersökningar kan behövas

Den vanligaste undersökningen är så kallad datortomografi, som även kallas datoriserad skiktröntgen eller DT. Den innebär att man först får kontrastvätska insprutad i ett blodkärl i armen. Vätskan gör att blodkärlen syns på röntgenbilderna. Sedan kan läkaren studera lungorna med hjälp av bilder som visar tunna tvärsnitt av lungan.

Det är vanligt att man får lämna blodprov. Med hjälp av en så kallad blodgasanalys går det att mäta hur mycket syrgas och koldioxid man har i blodet. Då tas blod från en pulsåder i handleden eller i ljumsken och analyseras i en speciell apparat. Blodproverna ger inte någon säker diagnos, och kan aldrig ensamma avskriva misstankarna om att det rör sig om en propp i lungan.

Om man har besvär som tyder på hjärtsvikt kan en ultraljudsundersökning av hjärtat göras. Läkaren kan då se om hjärtats högra kammare är utvidgad och pumpar sämre. Det kan vara ett tecken på att hjärtat pumpar mot ett hinder, till exempel en blodpropp i lungans blodkärl.

På vissa större sjukhus används så kallad lungskintigrafi. Då sprutas ett radioaktivt ämne in i blodet. Halten av radioaktivitet är så låg att den inte är skadlig för kroppen. Med hjälp av en så kallad gammakamera mäter läkaren hur det radioaktiva ämnet fördelas i lungornas blodkärl. Det gör det möjligt att bedöma om cirkulationen av blod är störd i lungan. Man får även andas in ett radioaktivt ämne och då kan läkaren bedöma hur luften fördelas i lungorna. Om luft, men inte blod, kommer fram till en del av lungan kan det betyda att man har en blodpropp.

Det är sällsynt, men ibland får man genomgå en så kallad lungangiografi. Då får man först lokalbedövning vid ljumsken och sedan förs en plastslang in i ljumsken och upp till lungorna, där kontrastvätska sprutas in i lungornas blodkärl och gör så att blodkärlen syns på röntgenbilderna.

Läs mer om datortomografi och ultraljudsundersökning i 1177.se.

Ibland upptäcks proppen först vid en obduktion

Det händer ibland att det först vid en obduktion upptäcks att en person har avlidit på grund av en propp i lungan. Det kan till exempel gälla en äldre person som genomgått en större operation och som plötsligt avlidit några dagar efter operationen. I mycket sällsynta fall kan även yngre, tidigare friska individer, avlida på grund av en blodpropp i lungan.

Viktigt med snabb behandling

En blodpropp i lungan är ett allvarligt tillstånd som omedelbart måste behandlas av läkare, och man vårdas oftast på sjukhus. 

Hur det går beror bland annat på proppens storlek, hur gammal man är, hur snabbt man får behandling och om man har andra hjärt-lungsjukdomar. Oftast kan man gå hem redan efter ett par dagar om man mår bra. Man kan inte behandla blodproppar på egen hand eller med alternativmedicin.

Propplösande läkemedel används vid stora blodproppar

Blodproppar i lungorna kan lösas upp med propplösande läkemedel som sprutas in direkt i blodet, framför allt om proppen är stor och hjärtat har svårt att hålla igång en tillräcklig blodcirkulation. Behandlingen är inte helt riskfri utan kan göra att man får en blödning någon annanstans i kroppen. Läkaren bedömer därför om behandlingen är nödvändig och om den går att utföra.

Om propplösande läkemedel inte ger ett tillräckligt bra resultat går det att operera bort proppen, men sådana ingrepp behövs sällan och görs bara i ett fåtal fall vid ett fåtal sjukhus.

För att lindra de besvär som blodproppen ger behandlas man med syrgas och smärtstillande läkemedel, ofta morfin. Man kan även få läkemedel som gör att blodkärlet där proppen sitter slappnar av i stället för att dras ihop. Ibland behövs också läkemedel som stärker hjärtat eller gör hjärtslagen mer normala.

Vanligt att man får blodförtunnande mediciner

Det vanligaste när man får en blodpropp i lungan är att man behandlas med blodförtunnande mediciner som gör att blodet inte levrar sig. Behandlingen förhindrar att proppen blir större och hjälper kroppen att lösa upp den. Dessutom minskar risken för nya proppar. Behandlingen pågår i minst sex månader, ibland längre om risken för nya proppar är hög eller om man haft en stor propp som påverkat hjärtat och gjort att man fått ett högt tryck i lungorna. Ibland kan man behöva behandling resten av livet.

Oavsett om man har fått propplösande behandling eller inte får man blodförtunnande mediciner som gör att blodet inte levrar sig.

I vissa utvalda fall ges blodförtunnande behandling med heparin, som man får som dropp. Heparin är ett ämne som förhindrar att blodet levras.

Om blodproppen inte är alltför stor börjar den blodförtunnande behandlingen med sprutor som innehåller så kallat lågmolekylärt heparin. Man tar sprutorna i bukfettet. Ofta får man lära sig att ta sprutorna själv så att man kan fortsätta med dem när man kommit hem från sjukhuset, kanske med hjälp av en anhörig. Om det behövs kan man få hjälp av en distriktssköterska. Man tar sprutorna en eller två gånger om dygnet.

Läkaren gör en individuell bedömning av om man ska fortsätta med sprutorna under hela behandlingsperioden, eller om man kan gå över till tabletter som innehåller warfarin. Warfarin är också ett ämne som förhindrar att blodet levras. Tabletternas effekt kontrolleras regelbundet med blodprover, och med ledning av dessa bestämmer läkaren eller en sjuksköterska hur många tabletter man ska ta varje dag. I början får man ta prov varje vecka, men när värdena blir mer stabila kan det räcka med varannan vecka eller kanske en gång i månaden.

Risken för blödningar ökar

Eftersom den blodförtunnande behandlingen minskar blodets förmåga att levra sig blöder man lättare om ett blodkärl skadas.  Man kan till exempel få näsblod, blod i urinen eller mörk avföring, ett tecken på att det finns blod i avföringen. Blödningarna kan i ett fåtal fall vara livshotande. Om man får större blödningar ska man kontakta läkare omedelbart.

Nya proppar kan bildas

Om man en gång fått en blodpropp finns det en ökad risk att man får en igen, speciellt om man tillhör någon av de grupper som har lättare att få en blodpropp. En blodpropp i lungan kan också vara en engångsföreteelse, som aldrig återkommer och som inte efterlämnar några bestående besvär.

För att minska risken för att få ytterligare blodproppar ska man vara noga med att fortsätta med den blodförtunnande medicinen enligt läkarens anvisningar.

Om man har haft en stor blodpropp eller flera små kan cirkulationen i lungorna bli långsammare och det innebär att den högra sida av hjärtat får arbeta mot ett större motstånd än vanligt och mer än den vänstra sidan. Det kan så småningom ge hjärtsvikt. Därför får man gå på återkontroller hos en läkare en till två gånger i de närmaste två åren efter proppen.