Astma

Astma ger andnöd

Astma är en sjukdom i luftrören som gör att det blir svårt för luften att passera till och från lungblåsorna. Om man har astma får man problem med andnöd och väsande och pipande andning. Ofta får man också hosta.

Besvären kommer oregelbundet. Det innebär att man ibland har mycket besvär, men ibland känner sig helt frisk. I många fall vänjer man sig vid sina symtom och tänker inte på att man skulle kunna må bättre.

Astma kan delas in i två olika typer, en allergisk och en icke-allergisk. Hos barn är allergisk astma vanligast, medan icke-allergisk astma blir vanligare ju äldre man är.

Olika retningar ger astmabesvär

När man har astma är luftrören överkänsliga för olika typer av retningar. Det betyder att man kan få astmabesvär av till exempel kall luft, starka dofter och rök. Det är också vanligt att förkylningar och andra luftvägsinfektioner leder till att astman förvärras. Fysisk ansträngning och träning kan också ge besvär, framför allt om astman inte är tillräckligt behandlad. Om man är allergisk kan man också få mer besvär vid kontakt med det man är allergisk mot, till exempel pollen, pälsdjur eller kvalster.

Astman påverkar andningen

Vid ett astmaanfall händer flera saker samtidigt i luftrören. Slemhinnan svullnar, muskulaturen dras samman och det bildas segt slem som kan täppa igen de små luftrören.

Eftersom det blir trängre i luftrören får man tungt att andas, andningen blir pipande eller väsande och ofta får man också en irriterande hosta. För att förstå hur det kan kännas kan man prova att hålla för näsan och andas genom ett sugrör.

Kronisk inflammation i luftrörens slemhinnor

Vid obehandlad astma har man en kronisk inflammation i luftrören. Det gäller framför allt om man har besvär av pollen eller vid kattkontakt som inte kan undvikas, och till exempel vid yrkesmässig kontakt. Slemhinnan i luftrören svullnar och luftrören dras samman. Detta leder till de typiska astmasymtomen andnöd, hosta, pip i bröstet och slembildning. Eftersom inflammationen är orsaken till astma bör man ta inflammationshämmande läkemedel regelbundet för att förebygga besvären.

Allergisk astma

Allergisk astma utlöses genom en allergisk reaktion som man får om man är överkänslig mot något eller några ämnen, så kallade allergener. Vid astma är det oftast pollen, pälsdjur eller kvalster som ger besvär.

När man är allergisk finns det speciella ämnen i blodet, antikroppar, som känner igen det som man inte tål. När man andas in det man är allergisk mot, till exempel pollen, reagerar antikropparna i blodet och sätter igång en allergisk reaktion, i detta fall astma. Det finns en snabb typ av allergisk reaktion som kommer inom 20 minuter och en långsammare som kommer först fem till sex timmar efter kontakt med det allergiframkallande ämnet. Det är förklaringen till att man kan få besvär först flera timmar efter att man har varit i kontakt med något man är allergisk mot.

Icke-allergisk astma

Om astman inte beror på allergi finns det andra faktorer som kan utlösa eller försämra sjukdomen:

• luftvägsinfektioner, oftast virus
• kall luft
• tobaksrök
• irriterande ämnen som parfymer, svetsrök och avgaser
• ansträngning
• vissa läkemedel som hjärt- och blodtrycksmediciner från gruppen betablockerare, värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra, eller inflammationsdämpande värktabletter inom gruppen cox-hämmare som även kallas NSAID.

Astma kan ha ett samband med andra besvär

Det är betydligt vanligare med astma hos dem som har besvär med allergisk snuva. Då behöver man få behandling med kortison i näsan också för att man ska kunna bli helt fri från astmasymtomen.

Det finns också ett samband mellan astma, polyper i näsan hos vuxna och överkänslighet för läkemedel inom gruppen cox-hämmare och läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra. Det innebär att det är vanligare att man är överkänslig mot dessa läkemedel om man samtidigt har både astma och näspolyper.

Sura uppstötningar kan ge astmaliknande besvär, särskilt på nätterna. Uppstötningarna beror på att surt maginnehåll åker upp i matstrupen. Den mycket sura magsaften retar luftrören som drar ihop sig. Detta kan också ge mer besvär om man redan har astma.

Andningsuppehåll under sömnen, så kallad sömnapné, kan förvärra astmabesvär.

Astma är olika för olika människor

Astma är inte någon enhetlig sjukdom som påverkar alla på samma sätt. Vissa får bara besvär vid enstaka tillfällen medan andra har ständiga besvär trots noggrann behandling. En del får astma av kontakt med vissa ämnen som andra med astma inte reagerar på.

En sjukdom som ökar i världen

Oftast får man astma i barndomen, men det kan starta i alla åldrar. Bland barn är sjukdomen något vanligare hos pojkar, men bland vuxna är den mera jämnt spridd mellan könen. I Sverige har ungefär 8 av 100 personer någon form av astma.

Astma blir allt vanligare i västvärlden, både bland barn och äldre. Orsaken till ökningen är inte helt klarlagd. Ärftlighet spelar en viss roll men det finns annat som också har betydelse. Allergier, luftföroreningar, retande ämnen inom yrkeslivet och vissa kemikalier kan eventuellt bidra till att man utvecklar astma.

Tecken på astma

Typiska symtom vid astma är återkommande andnöd i perioder, ibland hosta med segt slem och ofta pip och väsande ljud från luftrören när man andas. En del dagar kan man ha svåra besvär, men andra dagar kan man vara helt besvärsfri.

Om man får sådana här symtom bör man boka tid hos läkare för undersökning:

• attacker av andnöd
• pipande och väsande ljud när man andas
• långvarig hosta varje gång man är förkyld
• långvarig hosta, ofta nattetid, som inte har någon annan förklaring
• återkommande andnöd, ofta i kombination med hosta när man antingen motionerar eller idrottar, eller anstränger sig på något annat sätt.

Hur ställer läkaren diagnosen astma?

Om man har symtom som tyder på astma bör man boka tid hos en läkare för undersökning och utredning av besvären. För att läkaren ska kunna ställa diagnos får man först berätta om sina besvär, när de kommer och vad som utlöser dem. Därefter görs en vanlig kroppsundersökning. Även om symtomen tyder på astma är det viktigt att försäkra sig om att det är rätt diagnos. Det kan göras med hjälp av PEF-mätningar, som mäter luftflödet vid utandning. Mätningen kan först göras i samband med läkarbesöket och sedan hemma under två till tre veckors tid. Ofta görs också en spirometri som är en mer utförlig mätning av lungornas funktion. Vid lindrig astma, eller om man bara har astmabesvär enstaka gånger, är det inte alltid dessa undersökningar visar något avvikande, medan de vid svårare astma ger tydliga resultat.

Om läkaren misstänker allergi görs också ett allergitest, antingen med blodprov eller ett så kallat pricktest.

PEF-mätning

PEF är en förkortning för Peak Expiratory Flow, vilket betyder maximalt luftflöde under utandning. Mätningen görs när läkaren utreder om det är astma, och senare för att följa hur astman utvecklas.

När man mäter sitt PEF-värde, blåser man ut så kraftigt som möjligt i ett rör som leder in i en mätare. Mätaren registrerar luftflödet. Eftersom luftrören är trånga vid astma blir luftflödet mindre och PEF-värdet lägre vid obehandlad eller otillräckligt behandlad astma.

Ett bra sätt att se om orsaken till besvären är astma är att man får mäta sitt PEF-värde hemma under två veckor. Vanligtvis mäter man morgon och kväll samt före och efter att man tar luftrörsvidgande medicin. Värdena förs in i ett diagram på en särskild så kallad PEF-kurva som vid astma kommer att få ett typiskt utseende.

Man har också nytta av att använda en PEF-mätare för att själv justera dosen av sin medicin enligt en behandlingsplan som man kan få av sin läkare.

Spirometri

Spirometriundersökning görs för att bedöma hur lungorna fungerar. Vid undersökningen, som kan göras på de flesta vårdcentraler, mäts hur mycket luft man kan blåsa ut och hur snabbt det går. Är luftrören trånga är det svårt att blåsa ut all luft fort. Undersökningen ger ett säkrare resultat och mer information jämfört med PEF-mätningar. Det går också att följa hur till exempel rökning påverkar lungfunktionen.

En spirometri kan göras till exempel för att

• läkaren ska kunna ställa rätt diagnos vid utredning av misstänkt astma eller oklara luftvägsbesvär
• läkaren ska kunna bedöma vilken effekt man får av medicinen
• se om lungfunktionen är normal
• läkaren misstänker att man har lungsjukdomen KOL
• man har ett yrke som ökar risken för astma.

Hur går en spirometriundersökning till?

Man får blåsa på olika sätt i ett munstycke som är kopplat till en apparat som kallas spirometer. Munstycket kan också vara kopplat direkt till ett spirometriprogram i datorn. Varje blåsning upprepas minst 3 gånger för att värdena ska bli rättvisande. Läkaren som bedömer undersökningen jämför med normalvärden för ålder, längd och kön.

Reversibilitetstest

Ibland får man andas in ett luftrörsvidgande läkemedel och gör sedan göra nya mätningar med PEF eller spirometri efter 15 minuter. Om man får betydligt bättre resultat vid mätningarna efter att ha tagit läkemedlet tyder det på att man har astma. Detta kallas reversibilitetstest. Man kan sitta ner eller stå upp vid undersökningen.

Steroidtest

Om diagnosen inte har kunnat fastställas med dessa utredningar kan läkaren i vissa fall vilja se om en intensiv behandling med kortison, så kallat steroidtest, leder till mindre symtom och bättre lungfunktion mätt med spirometri eller PEF.

Vid ett steroidtest får man antingen kortison som man andas in dagligen under 3-6 månader, eller kortisontabletter under två till tre veckor. Om behandlingen har bra effekt talar detta för astma.

Ansträngningstest

Denna undersökning görs framför allt när besvären utlöses av ansträngning och de vanliga undersökningarna inte visar något avvikande. Efter mätning av lungfunktionen med PEF-mätare eller spirometri får man anstränga sig intensivt under minst sex minuter, till exempel genom att springa eller trampa på en testcykel. Därefter görs upprepade nya mätningar av lungfunktionen under 15-20 minuter. Denna undersökning lämpar sig bäst för ungdomar och unga vuxna. Testet ger inte alltid utslag även om man har astma.

Test av luftrörens känslighet

Det finns metoder som mäter hur känsliga slemhinnorna i luftrören är. Man får andas in antingen metakolin eller histamin, vilket är ämnen som irriterar och gör att luftrören dras samman. Sedan mäts hur lungfunktionen förändras när man andas in ännu mer metakolin eller histamin. Alla reagerar på dessa ämnen, men om man har astma reagerar man kraftigare. Undersökningen görs endast på sjukhus.

NO-mätning

När man har inflammation i luftrören, som till exempel vid astma, har man mer kväveoxid, NO, i luften man andas ut. Detta kan mätas i en apparat. Undersökningen kan vara ett komplement till PEF-mätning och spirometri för att läkaren ska kunna ställa diagnosen astma. Det kan också vara ett enkelt sätt för läkaren att följa upp behandlingen och bedöma hur mycket medicin man behöver ta. Metoden är fortfarande under utvärdering.

Allergitest

Om läkaren misstänker att allergi bidrar till astmabesvären görs ett allergitest, antingen med ett så kallat pricktest eller med ett blodprov. Båda undersökningsmetoderna är lika tillförlitliga. Testerna visar om man har allergiantikroppar mot de ämnen som testas. Vanligtvis testas om man är allergisk mot katt, hund, häst, björk-, gräs- och gråbopollen samt kvalster. Däremot kan man inte testa om man är allergisk mot vanliga luftvägsirriterande ämnen, till exempel tobaksrök och starka dofter, eftersom de ämnena inte ger upphov till allergiantikroppar.

Pricktest innebär att små droppar av de vanligaste allergiframkallande ämnena placeras på underarmens insida. Sedan sticks en nål försiktigt igenom dropparna och in i det yttersta hudlagret. Efter 15 minuter avläses testet. Är man allergisk mot det ämne som har droppats på huden uppstår en liten rodnad och svullnad där man blev stucken.

Att kunna leva som vanligt

Målsättningen med astmabehandlingen är att man ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt och klara sina vanliga aktiviteter utan astmasymtom.

Målen för astmabehandling enligt både svenska och internationella behandlingsrekommendationer är att man

• inte har några astmasymtom
• inte hindras av astman i sitt dagliga liv
• inte behöver ta extra luftrörsvidgande medicin
• inte har några besvärande biverkningar av sin medicin
• har normal lungfunktion.

Om det inte fungerar bör man diskutera med sin läkare vad man kan göra för att må bättre.

En förutsättning för att må så bra som möjligt och uppnå behandlingsmålen är att ha kunskap om sin astma, vad som ger ökade besvär och hur man medicinerar. Ett sätt att få fördjupade kunskaper och bli mer delaktig i sin behandling är att träffa en astmasjuksköterska som finns på många vårdcentraler.

PEF-mätare

Det kan vara bra att skaffa sig en egen PEF-mätare. Då kan man lära sig att själv styra doseringen av de mediciner som man använder för sin astma. Då kan man också lättare veta när man behöver kontakta en läkare. En PEF-mätare skrivs ut på hjälpmedelskort av läkare och man hämtar den gratis på ett apotek. Vissa vårdcentraler lånar också ut PEF-mätare.

Med en PEF-mätare kan man på ett enkelt sätt kontrollera lungfunktionen. Man noterar det bästa värdet som man får när man mår bra. Målsättningen är sedan att behålla detta värde. Det är särskilt viktigt att kontrollera att värdet inte försämras om man får en luftvägsinfektion. Målsättningen kan vara att värdet inte ska bli mindre än 85 procent av det bästa värdet.

Behandlingsplan

En behandlingsplan är ett hjälpmedel för att själv ta kontrollen över sin astma. Då kan man själv ändra medicineringen efter astmans svårighetsgrad. Det bästa är att tillsammans med sin läkare göra en skriftlig behandlingsplan för hur medicineringen bör ändras till exempel vid akuta svåra besvär, vid luftvägsinfektioner, vid försämrade PEF-värden, under pollensäsong, inför träning och under de perioder då man inte har några symtom.

Läkemedel som används vid astma

De olika typer av läkemedel som används för daglig behandling av astma är:

• inflammationshämmande medel, i första hand kortison för inandning, så kallat inhalationskortison
• snabbverkande luftrörsvidgande medel för akut behandling och före träning
• långverkande luftrörsvidgande medel
• en kombination av inhalationskortison och långverkande luftrörsvidgande läkemedel i en och samma inhalator
• läkemedel med inflammationshämmande effekt som blockerar vissa signalämnen i slemhinnan, så kallade antileukotriener.

Viktigast att behandla inflammationen

Eftersom astma är en sjukdom som orsakas av inflammation i luftvägarna är det viktigast att behandla den. Även om man bara har mycket lindriga besvär finns en inflammation eller retning och ökad känslighet i luftrörens slemhinnor. Inhalationskortison dämpar inflammationen. Därför är kortison som man andas in basen för all behandling av astma både hos barn och vuxna. Om man slutar med behandlingen när man mår bra kommer i de flesta fall inflammationen och astmabesvären successivt tillbaka. Det kan ibland ta flera månader.

Om man inte behandlar med inhalationskortison för att dämpa inflammationen finns risk att man på lång sikt får bestående skador i luftrören som leder till försämrad lungfunktion.

Hur används astmaläkemedel?

Om man enbart har besvär av astma vid enstaka tillfällen kan kortverkande luftrörsvidgande läkemedel användas.

Om man har astmabesvär mer än två gånger per vecka, även om de är lindriga, bör man regelbundet använda inflammationshämmande medel. I första hand tar man kortison för inandning, eftersom det då finns en inflammation i luftrörens slemhinnor.

Om astmabesvären fortsätter trots daglig behandling med inhalationskortison finns det olika behandlingsalternativ. Ofta får man i första hand tillägg med långverkande luftrörsvidgande medel. Antingen får man då ha två olika inhalatorer, eller så kan kortison och långtidsverkande luftrörsvidgare ges i en och samma inhalator.

Man kan också få öka dosen inhalationssteroid eller få kombinera den med läkemedel som kallas antileukotriener. Dessa tas i tablettform.
Ibland kan man behöva behandling med inhalationskortison, långverkande luftrörsvidgare och antileukotriener i kombination.

Behandling av akuta astmaförsämringar

Vid akuta, tillfälliga astmabesvär ska man ta 1-2 doser av snabbverkande luftrörsvidgande medel. Det är viktigt att ha klart för sig vilken av medicinerna som har en snabb luftrörsvidgande effekt. Vissa kombinationsmediciner kan användas även vid tillfälliga besvär. Man kan fråga läkaren eller sjuksköterskan om man inte är säker på hur medicinen ska användas.

Vid akuta, svåra besvär tar man 2 doser snabbverkande luftrörsvidgande medel. Detta kan upprepas flera gånger med 15-20 minuters mellanrum tills besvären har minskat. Om det inte hjälper bör man alltid kontakta sjukvården. Förutom akut luftrörsvidgande medicin behöver man även ta sitt inhalationskortison och i många fall även öka dosen av detta under en till två veckor.

Vid akuta mycket svåra astmabesvär då man har svårt att ligga ner, har svår andnöd och är mycket ansträngd tar man upprepade doser kortverkande luftrörsvidgande medel, upp till var tredje minut, och ringer 112 för att beställa ambulans. Om man har kortisontabletter hemma, exempelvis Prednisolon i styrkan 5 milligram, kan man redan innan ambulansen har hunnit komma ta den dos som läkaren ordinerat.

Behandling av astma som försämrats av infektioner

Ofta försämras astma i samband med att man får en luftvägsinfektion. Infektionerna beror ofta på virus. Förutom att man kan behöva ta extra doser luftrörsvidgande läkemedel är det viktigt att öka dosen av inhalationskortison. Dosen kan behöva ökas 2-4 gånger mer än den ursprungliga dosen. Eftersom dosökningen beror på vilken grundbehandling man har ska man alltid diskutera med sin läkare hur man ska göra om man får ökade astmabesvär i samband med luftvägsinfektioner.

Om astman försämras med ökad andnöd, eller om man vaknar på natten på grund av astmabesvär trots att man har ökat dosen inhalationskortison, får man ibland en så kallad kortisonkur. Det innebär att man får ta kortisontabletter i 5-10 dagar beroende på hur svåra besvär man har.

Astmabehandling under graviditet och amning

Det är extra viktigt med noggrann behandling av astma om man är gravid eftersom astmaattacker även kan påverka fostret. Många upplever att astman förbättras under graviditeten medan andra får ökade besvär.

De mediciner som används vid astmabehandling är ofarliga för fostret och därför ska man fortsätta med samma mediciner under graviditeten som man hade innan. Enda undantaget är antileukotrien, där en behandling med läkemedlet inte brukar påbörjas under en graviditet. Har man däremot haft läkemedlet innan graviditeten brukar man få fortsätta med det även under graviditeten. Man bör alltid diskutera astmabehandling med sin läkare när man är gravid.

Vid amning är samtliga de mediciner som används vid astmabehandling ofarliga för barnet som ammas.

Är kortison farligt?

Kortison är ett hormon som finns normalt i kroppen. Kortisonets uppgift är bland annat att anpassa kroppen till olika typer av stress. Vid astmabehandling dämpar kortison inflammationen i luftrörens slemhinnor. När man andas in kortison räcker det med mycket små doser som inte påverkar kroppen i övrigt. Därför ger inhalationskortison inte heller någon ökad risk för benskörhet. Höga doser till barn kan i enstaka fall åtminstone tillfälligt påverka längdtillväxten. Barn får därför lägre doser än vuxna och mäts regelbundet.

Om astmaläkemedel som innehåller inhalationskortison fastnar i munhålan finns risk för svampöverväxt i munnen. Det är ofarligt men kan vara obehagligt. För att undvika detta bör man skölja munnen efter att man har tagit astmamedicinen. Man kan till exempel ta medicinen innan man borstar tänderna morgon och kväll.

Röstläget kan ibland bli lägre vid behandling med inhalationskortison.

Allergivaccination eller så kallad hyposensibilisering

För vissa med astma kan läkaren överväga att ge allergivaccination, så kallad hyposensibilisering. Det gäller framför allt om man har återkommande svåra besvär med pollenallergi eller kattallergi. Behandlingen innebär att man får upprepade sprutor med låga doser av det eller de ämnen som man är allergisk mot. Till slut tål kroppen det allergiframkallande ämnet. Behandlingen får man vanligen på sjukhus. Först får man en spruta i veckan under åtta veckor. Därefter får man en spruta varannan månad under tre till fem år. Efter behandlingen brukar astmasymtomen minska liksom behovet av läkemedel.

Alternativ behandling

Alternativ behandling som till exempel akupunktur, homeopati och örtmediciner har inte någon bevisad effekt vid astma.

Rökfri miljö

Man ska undvika att röka själv och helst också att bli utsatt för passiv rökning om man har astma. Det är bevisat att rökning ger lungskador som på sikt försämrar lungornas funktion. Det är också svårare att kontrollera astman och astmamedicinen fungerar sämre om man röker. Om man behöver hjälp med att sluta röka kan man ta kontakt med vårdcentralen. Den luft som man andas in bör innehålla så lite av andra retande ämnen som möjligt.

Astma och allergi

Många med astma, framför allt barn och unga vuxna, är allergiska mot pollen och pälsdjur. I vissa delar av Sverige är även kvalsterallergi vanligt. Om man är allergisk bör man så långt det går undvika det som man är allergisk mot.

Återbesök och astmakontroller

Sjukdomen ändras ofta med tiden. För att kunna avgöra om medicineringen behöver ändras är det viktigt att man går på regelbundna återbesök.

På många vårdcentraler finns så kallade astmamottagningar med särskilt utbildade sjuksköterskor som både medverkar i utredningen när läkaren misstänker att man har astma och när det gäller uppföljning och återbesök. Uppföljning hos läkare och astmasjuksköterska är ett bra sätt att få fördjupade kunskaper och bli mer delaktig i sin behandling.

Exempel på frågor som man kan tänka igenom innan återbesöket är

• om astman försämras vid förkylningar
• om man den senaste månaden har haft besvär nattetid med hosta, pip i bröstet eller andnöd
• om man får besvär av astma när man springer eller jäktar
• om man får besvär med hosta eller andnöd vid motion eller träning
• om man den senaste månaden har behövt ta extra luftrörsvidgande medicin på grund av astmasymtom
• om det händer att man inte tar sin förebyggande medicin
• om man måste avstå från att göra något som man vill göra på grund av sin astma.

Yrkesval

Om man har astma bör man undvika arbeten där man utsätts för tobaksrök eller annan rök, mjöl, och kemikalier. Även starka dofter kan försämra astman. Exempel på arbeten som kan vara olämpliga för människor med astma är

• bagare
• brandman
• målare
• plasttillverkare
• svetsare
• billackerare
• veterinär, jordbrukare och djurskötare om man är allergisk mot pälsdjur
• verkstadsarbeten där kemikalier används
• frisör.

Motion, idrott och astma

Motion och idrott är bra för alla och även när man har astma. Om man inte får tillräcklig behandling för astman får man oftast besvär när man motionerar. I de allra flesta fall går det att behandla astman så pass bra att man kan idrotta även på elitnivå.

I de flesta fall räcker det med att ta 1-2 doser av sin snabbverkande luftrörsvidgande medicin 15-20 minuter före träningen för att man ska kunna motionera utan besvär. Om detta inte är tillräckligt bör man diskutera behandlingen med sin läkare.

Astma och doping

Om man har astma och idrottar på tävlingsnivå har man tidigare fått ansöka om dispens för att få använda sina vanliga astmamediciner.

Från 2011 är inhalationskortison inte längre klassat som dopingmedel. Från 2013 tas också nästan alla inhalerade luftrörsvidgare som finns på marknaden i Sverige bort från dopinglistan.

Ett undantag är terbutalin (Bricanyl) där idrottare på hög nivå fortfarande måste ansöka om dispens. För idrottare på låg nivå finns en generell dispens.

Man kan läsa mer om de regler som gäller på Riksidrottsförbundets hemsida.

Mediciner som man ska undvika om man har astma

Vissa med astma kan få svåra astmasymtom av värkmediciner som innehåller acetylsalicylsyra och av antiinflammatoriska läkemedel, så kallade cox-hämmare. Om man är känslig bör man undvika dessa läkemedel. Om man är osäker kan man diskutera med läkare innan man provar ny medicin .

Om man har astma rekommenderas i stället läkemedel som innehåller paracetamol vid värk och feber.