Man kan byta vätska där man befinner sig
När man har påsdialys har man alltid ungefär två liter dialysvätska i buken. Antingen byter man vätskan själv, eller så görs det av en maskin under natten när man sover. Om man har svårt att göra påsbytena själv kan man få hjälp av hemsjukvården eller ibland av närstående.
Om man byter vätskan själv så kan man göra det där man är för tillfället, till exempel på arbetsplatsen eller i skolan.
Nödvändig utrustning
Det som behövs för att genomföra påsdialys är
- en inopererad silikonslang, kateter specialkonstruerade slangkopplingar för att undvika läckage och infektioner
- dialysvätska förpackad i plastpåsar
- en speciell värmeplatta att värma dialyspåsarna på
- handsprit
- eventuellt en påsdialysmaskin, PD-maskin.
Dialysvätskan drar till sig restprodukter och vätska
Dialysvätskan har en sammansättning som gör att den drar till sig restprodukterna i blodet. De passerar genom de små hålen, porerna, i blodkärlen i bukhinnan, till dialysvätskan som finns i bukhålan.
Dialysvätskan innehåller mycket druvsocker, vilket gör att kroppens överskott av vatten dras till bukhålan. Det finns dialysvätskor med olika hög sockerhalt. Ju mer vatten som behöver dras ut ur kroppen, desto högre koncentration av socker ska dialysvätskan ha. Om man till exempel har mycket svullna ben eller svårt att andas tar man en starkare sockerlösning, så att mängden vatten i kroppen minskar. För att få vägledning om vilken styrka man ska ha brukar man väga sig varje morgon.
Påsdialys med manuella byten
Om man själv, eller hemsjukvården, regelbundet byter dialysvätskan manuellt kallas det också för kontinuerlig peritonealdialys eller CAPD, continuous ambulatory peritoneal dialysis.
Behandlingen är anpassad till varje person, och därför kan det variera något hur ofta man byter dialysvätska. När man gör ett byte så kopplar man två påsar till silikonslangen, en som är tom och en som innehåller ny dialysvätska. Först tappar man ur den gamla vätskan från bukhålan i en tom påse och fyller sedan på med ny, varm dialysvätska. Vätskan värmer man på en speciell eldriven värmeplatta, som man lätt kan ta med i en väska eller ryggsäck. Man kan också värma vätskan på andra sätt, till exempel i ett fönster där solen skiner in. Många tycker också att det går bra att ta en rumstempererad påse, särskilt under sommartid. Påsen med den gamla vätskan tömmer man i toaletten och slänger sedan i soporna.
Varje påsbyte tar ungefär en halvtimme. Det är vanligt att man gör byten på morgonen, vid lunchtid, vid middagstid på kvällen och en sista gång innan man går och lägger sig. På natten gör man inga byten utan sover som vanligt. En vuxen person brukar göra fyra byten per dag, och varje gång fylla bukhålan med cirka två liter dialysvätska.
Det är viktigt att man är noga med handhygienen och använder handsprit när man byter vätska.
Automatisk påsdialys eller maskin-PD
Att göra vätskebytena med hjälp av en PD-maskin blir allt vanligare. Behandlingen sker under natten när man sover, men ofta gör man dessutom ett manuellt byte under dagen. Maskinen står på ett rullbord och förflyttas i en väska på hjul som man kan dra efter sig. Man kan enkelt ta med sig maskinen till sommarstugan och på resor. Om det skulle bli strömavbrott finns det batteribackup i maskinen.
PD-maskinen brukar stå bredvid sängen. När man går och lägger sig kopplar man ihop sin kateter med maskinens slang. Sedan trycker man på en startknapp. Under tiden man sover fyller maskinen först på ny dialysvätska och tappar sedan ut den efter 40 till 60 minuter. Det här upprepas sedan fem till tio gånger under natten och avslutas med en påfyllning av två liter vätska för dialys dagtid, eller med att tömma ut all dialysvätska. En del har ingen dialysvätska i bukhålan under dagen, utan gör bara dialysbehandlingen på natten. Andra har dialysvätska i buken hela dagen och gör eventuellt ett par byten under dagtid.
Assisterad påsdialys
Om man är mycket sjuk eller på andra sätt har svårt att sköta behandlingen själv kan man få hjälp med så kallad assisterad påsdialys hemma. Oftast är det särskilt utbildade sjuksköterskor eller annan personal inom hemsjukvården som sköter behandlingen. Man kan få hjälp med manuella byten eller med dialysmaskinen, om man har en sådan.
Att leva med dialysbehandling
Behandlingen i sig brukar inte ge några obehag. Ibland kan den inlagda katetern hamna i ett läge så att det gör ont när man tappar ur vätska, men den flyttar sig ofta av sig själv till ett bättre läge i bukhålan. Om vätskeflödet inte fungerar som det ska kan katetern behöva bytas ut.
Om man går i dialys måste man ägna tid åt det som friska njurar sköter själva. Behandlingen kräver mycket tid, även om de flesta människor använder tiden när dialysvätskan byts till att till exempel läsa tidningen, dricka kaffe eller lyssna på radio. Att vara beroende av dialys innebär att man måste planera sitt liv noga, och se till att man har utrustning och handsprit med sig.
En del tycker att det är jobbigt att alltid ha en slang på magen, även om den läggs i ett bälte under kläderna. Eftersom dialysvätskorna innehåller mycket socker går en del upp i vikt av behandlingen. Det kan kännas svårt, liksom känslan av att alltid ha vätska i buken. Men de allra flesta behåller sin vikt och känner inte av vätskan i magen.
När man har påsdialys hanterar man stora mängder påsar med dialysvätska. Man får leveranser med vätska som räcker för en till tre veckor, beroende på var man bor. Kartongerna med påsar tar mycket plats, och det är en del arbete med att ta hand om alla förbrukade påsar och kartonger. Men de flesta personer som väljer påsdialys uppskattar friheten att själv kunna sköta och styra sin behandling i hemmet.
Kost och motion
När man behandlas med dialys är det extra viktigt att äta bra och få i sig tillräckligt med energi och näringsämnen. Däremot kan man behöva undvika vissa livsmedel och ofta även begränsa hur mycket vätska man får i sig. Det är till exempel vanligt att man får för höga värden av fosfat i blodet när man har njursvikt, och därför behöver man undvika att äta vissa livsmedel som innehåller mycket av det. Man får träffa en dietist som ger kostråd.
Det är viktigt att röra på sig och hålla igång. Man kan få hjälp att planera sin träning av en sjukgymnast. För att lättare kunna utföra olika träningsmoment kan det underlätta att tömma bukhålan på dialysvätska före träningen.
Hindrar inte samlivet
Behandlingen hindrar inte ett aktivt samliv. Däremot är det inte ovanligt att såväl fysiologiska som psykologiska faktorer i samband med njursjukdom och dialys påverkar både lust och sexuell förmåga. Vid problem ska man ta upp det med sjukvårdspersonal eftersom det finns hjälp att få.
Kan få hjälp dygnet runt
Om man själv sköter behandlingen hemma har man alltid möjlighet att ringa en sjuksköterska dygnet runt för att diskutera sin behandling och ställa frågor. Man kan också rådfråga sin läkare som man går till på regelbundna kontroller.
Att få njursvikt som kräver dialysbehandling är en stor omställning i livet. En del klarar snabbt av att hantera sin nya situation, men för andra kan det ta lång tid. Man kan få träffa en kurator på sjukhuset för samtal och stöd. Från en patientförening kan man få tips och råd, och även komma i kontakt med andra som man kan dela sina erfarenheter med.
Även närstående påverkas och behöver få information, ställa frågor och ibland få stöd på annat sätt. Utöver träffar för både patienter och anhöriga som sjukvården och patientföreningen ordnar så kan man tala med sin sjuksköterska eller läkare.
Biverkningar av behandlingen
Man kan få en infektion i bukhålan i samband med påsbytena. Risken är däremot liten eftersom man får undervisning och träning i hur man ska byta påsarna på rätt sätt. En del personer har lättare för att få infektioner än andra och om man får upprepade infektioner kan man ibland behöva gå över till bloddialys. Andra personer kan däremot ha påsdialys i många år utan att få någon biverkning alls.
Påsdialys ökar risken för att man ska få ljumskbråck, på grund av att trycket i bukhålan blir större.
Man mår snabbt bättre
När man börjar med dialysbehandling har man oftast mått dåligt under en längre tid, eftersom njurarna inte har fungerat som de ska. När dialysbehandlingen har påbörjats mår de flesta bättre inom ett par veckor. Påsdialys och bloddialys är medicinskt likvärdiga och tar oftast bort symtomen som beror på njursvikt, som till exempel klåda och illamående.
Alla människor har inte bukhinnor som är lämpliga för påsdialys, och hos andra kan bukhinnorna försämras efter en infektion. Det gör att en del personer kan behöva byta till bloddialys efter några år om påsdialysen fungerar sämre. För en del kan det räcka att få bloddialys en gång i veckan och ha påsdialys resten av tiden.
Ett annat skäl till att sluta med påsdialys kan vara att man får en transplanterad njure.
