Huden

Skriv ut
Skriv ut

Kroppens största organ

Huden är kroppens största organ, och den har en yta på nästan två kvadratmeter. Huden har många olika uppgifter. Den

  • skyddar mot bland annat bakterier, virus, frätande ämnen och nötning
  • hjälper till att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå
  • förhindrar att man förlorar för mycket vätska
  • utsöndrar vatten och salter genom svettning och avdunstning
  • lagrar vätska och fett
  • skyddar kroppen mot skadlig ultraviolett strålning från solen
  • bildar D-vitamin med solens hjälp, som behövs bland annat för att kroppen ska kunna ta upp kalcium till skelettet
  • fungerar som ett stort sinnesorgan som kan känna kyla, värme, tryck, beröring och smärta
  • signalerar till omgivningen, till exempel genom att rodna när man blir generad.

Hudens uppbyggnad

Även om huden verkar väldigt tunn består den av flera lager av olika typer av vävnader. Hudens beståndsdelar är

  • överhuden
  • läderhuden
  • underhuden.

HudÖverhuden är den den del av huden som man ser. De yttersta cellagren i överhuden kallas hornlager och består av döda och förhornade celler. Det gör att huden är motståndskraftig mot frätande ämnen och nötning.

I läderhuden finns gott om blodkärl som tillför syre och näringsämnen. Blodcirkulationen i läderhuden är också viktig för att kroppen ska hålla rätt temperatur.

Underhuden innehåller många fettceller som är värmeisolerande och stötdämpande.

Överhuden

Överhuden är den yttersta synliga delen av huden. Tjockleken varierar på olika delar av kroppen. Hud som slits mycket, till exempel hand- och fotsulor, har tjock överhud. Den kan vara en millimeter tjock eller mer. Den övriga överhuden är 0,05-0,1 millimeter tjock. Tunnast hud finns på ögonlocken. Överhuden består av platta celler i flera skikt, så kallat flerskiktat plattepitel.

Överhuden sitter fast i den underliggande läderhuden genom ett så kallat basalmembran. På basalmembranet ligger hudcellerna tätt ihop i flera skikt. Cellerna i de djupast liggande skikten delar sig ofta för att ersätta celler som slits på hudens yta. De nybildade cellerna förs upp till ytligare skikt efter hand som de åldras, och nya celler bildas intill basalmembranet. Hornämne, eller keratin, lagras i de åldrande cellerna.

De yttersta cellagren består av döda och förhornade celler, som kallas hornlager. Hornlagret gör att huden är motståndskraftig mot kemisk och mekanisk påverkan, till exempel nötning. Det förhindrar också att kroppen torkar ut. Hornlagret blir tjockare om det utsätts för nötning. Man kan till exempel få valkar på händerna efter hårt arbete.

ÖverhudenÖverhuden sitter fast i den underliggande läderhuden genom ett så kallat basalmembran. På basalmembranet ligger hudcellerna tätt ihop i flera skikt. Dessa celler delar sig ofta för att ersätta celler som slits på hudens yta (1).

De nybildade cellerna förs upp till ytligare skikt efter hand som de åldras (2). Hornämne, eller så kallat keratin, lagras i de åldrande cellerna. När cellerna till slut når det översta hudlagret, hornlagret, är de döda och förhornade celler.

Överhuden innehåller pigment

I de understa cellskikten intill basalmembranet finns celler som innehåller ett färgämne eller pigment. Cellerna kallas melanocyter. Pigmentet i cellerna skyddar huden från solens skadliga ultravioletta strålning. Mörkhyade personer har fler pigmentceller än ljushyade.

När pigmentcellerna utsätts för solljus blir huden mörkare - man blir "solbränd". Det beror på att mer pigment bildas för att skydda kroppen från den ultravioletta strålningen. Mängden pigment räcker inte alltid till, och därför kan överdrivet solande leda till att man drabbas av solskador, till exempel vissa former av hudcancer.

Överhuden saknar blodkärl och därför förs syre och näringsämnen dit från hudens djupare lager, som innehåller blodkärl.

pigmentcellerI de understa cellskikten av överhuden finns celler som innehåller färgämne, pigment. Cellerna kallas melanocyter. Pigmentet i cellerna skyddar huden från solens skadliga ultravioletta strålning. När pigmentcellerna utsätts för solljus blir man mörkare - man blir solbränd. Det beror på att mer pigment bildas för att skydda kroppen från den ultravioletta strålningen.

Läderhuden

Läderhuden ligger under överhuden. Läderhuden är mellan en halv och tre millimeter tjock, och den är tjockast på ryggen. Gränsen mellan de båda hudlagren är vågformad. Läderhuden består av bindväv, som innehåller rikligt med proteinfibrer av kollagen och elastin. Därför är läderhuden både stark och elastisk. Med åldern minskar antalet elastiska fibrer, och huden blir därför slapp och rynkig. Om man solar mycket förstörs en del av de elastiska fibrerna och huden åldras snabbare.

I läderhuden finns det gott om blodkärl som tillför syre och näringsämnen, och för bort restprodukter. Blodcirkulationen i läderhuden är också viktig för att kroppen ska hålla rätt temperatur. När det är kallt drar blodkärlen ihop sig så att mindre mängd blod cirkulerar genom huden. Då lämnar mindre värme kroppen och huden blir blek. När det är varmt blir huden rödare eftersom mycket blod cirkulerar i de utvidgade blodkärlen. Det gör att värme lämnar kroppen och den svalnar. Huden kan även rodna av andra orsaker, till exempel nervositet. Även då är det blodflödet i huden som förändras.

I läderhuden finns också lymfkärl, känselkroppar, nerver, hårsäckar, talgkörtlar och svettkörtlar. Det finns olika sorters känselkroppar, och de reagerar på olika känselintryck som beröring, tryck, värme och kyla. I huden finns också fria nervändar som reagerar på smärta. De olika impulserna leds sedan av nerver till hjärnan.

LäderhudenLäderhuden består av bindväv, som innehåller gott om fibrer av proteinerna kollagen och elastin. Därför är läderhuden både stark och elastisk. Det finns gott om blodkärl i läderhuden som tillför syre och näringsämnen, och för bort restprodukter. Blodcirkulationen i läderhuden är också viktig för att kroppen ska hålla rätt temperatur.

Underhuden

Djupare ner i huden övergår läderhuden i underhuden. Det finns inte någon tydlig gräns mellan de här två hudlagren.

Underhuden består av porös bindväv och många fettceller. Underhuden är 2-10 millimeter tjock hos en mager person, men kan vara ända upp till tio centimeter om man är tjock.

Fettvävnaden i underhuden är värmeisolerande och stötdämpande. Den är dessutom en viktig fettreserv. Underhuden fungerar också som ett vätskeförråd eftersom den porösa vävnaden innehåller mycket vävnadsvätska.

UnderhudUnderhuden består av porös bindväv och många fettceller.

Hår, naglar och körtlar

Hår, naglar och körtlar

Naglar, hår och körtlar räknas till huden

Till huden räknas även naglar, hår, talg-, svett- och mjölkkörtlar.

Naglar

På fingertopparna och tårna bildas naglar från nagelroten, som ligger i ett veck av överhuden. Cellerna i nagelroten delas, och då växer nageln. En nagel växer ungefär 1-2 millimeter i veckan.

Det är bara cellerna längst in vid roten som lever. När cellerna förskjuts framåt förhornas de och dör. Då bildas en nagel. Naglarna skyddar tå- och fingertopparna.

NagelPå fingertopparna och tårna bildas naglar från nagelroten.

Hår

Hårstrån växer ut från så kallade hårsäckar, som ligger i överhuden. Celler i hårsäckens botten delas och skjuts uppåt, samtidigt som de förhornas och dör. Det mesta av håret består alltså av döda celler. Ett hårstrå bildas på liknande sätt som en nagel.

En liten muskel sitter fast i hårsäcken. Muskeln kan inte styras av viljan. När man fryser eller blir rädd drar muskeln ihop sig. Då reser sig hårstrået och huden blir knottrig. Man brukar säga att man får gåshud.

Hår finns överallt på kroppen utom på handflator och fotsulor, på penis och på de inre blygdläpparna. Håret på huvudet, i armhålorna, ögonbrynen, ögonfransarna och runt könsorganen är längre och kraftigare än övrigt hår. Ett hårstrå på huvudet kan finnas kvar i 2-5 år. Sen lossnar det och ersätts av ett nytt hårstrå.

Hårfärgen beror på hur mycket pigment det finns i hårstråna. Att håret blir grått hos äldre beror på att bildandet av pigment har minskat eller upphört.

 HårHåret växer ut från hårsäckar i huden. Där finns också talgkörtlar som bildar fett, men även svettkörtlar som ser till att kroppen inte blir för varm.

Talgkörtlar

Talgkörtlarna finns i läderhuden. Körtlarna mynnar högt upp i hårsäckarna eller direkt på hudens yta. Talgkörtlarnas sekret innehåller mycket fett. Sekretet följer med hårstråna upp till hudytan och gör den mjuk, smidig och vattenavvisande. Körtlarnas sekret innehåller ämnen som motverkar bakterietillväxt.

Det finns flest talgkörtlar i ansiktet, hårbottnen, mitt på bröstet och på ryggen. Produktionen av talg är störst under puberteten och stimuleras av manligt könshormon. Finnar beror på att talgkörtelns mynning proppas igen av talg och den nedre delen talgkörteln blir inflammerad.

Svettkörtlar

Svettkörtlarna ligger djupt ner i läderhuden eller i underhuden. Körtlarna består av ett långt rör som har rullats ihop till ett nystan. Körtlarna mynnar på hudytan där svetten töms ut. Svett innehåller vatten och salter. Om man svettas mycket är det viktigt att inte bara ersätta vätskan, utan även salterna. Svettningen hjälper till att hålla kroppens temperatur på rätt nivå. När man svettas kyls kroppen av snabbare.

Svettkörtlar finns överallt på kroppen, men är vanligast i handflator och fotsulor. I armhålorna, runt könsorganen och bröstvårtorna och intill ändtarmsöppningen finns en speciell sorts svettkörtlar. Svetten från dessa körtlar får en särskild lukt när den bryts ner av hudens bakterier.

Bröstkörtlar

I underhudsfettet i kvinnors bröst finns 15-20 mjölkkörtlar. Körtlarna har bildats från överhuden och mynnar på bröstvårtorna. Under puberteten stimuleras körtlarna av kvinnligt könshormon så att de börjar växa. Samtidigt ökar fettvävnaden i brösten.

Om kvinnan senare blir gravid stimuleras körtlarna av ett annat hormon så att de börjar bilda mjölk. Glatta muskelceller i mjölkkörtlarnas utförsgångar pressar ut mjölken när barnet suger på bröstvårtan.

MjölkkörtlarI underhudsfettet i kvinnans bröst finns 15-20 mjölkkörtlar, som mynnar på bröstvårtorna.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fördjupning

Fördjupad information finns att läsa i:

  • Människokroppen – fysiologi och anatomi
    Bjålie; Jan G; Haug, Egil; Sand, Olav; Sjaastad, Øystein V, Toverud, Kari C
    Faktagranskning: Gunnel Bjerneroth
    Liber AB 1998
  • Den fantastiska människokroppen
    Dietrichs, Espen; Hurlen, Petter; Toverud, Kari C
    Översättning: Gunnel Bjerneroth
    Bonnier Utbildning 1994 (finns även som CD-rom)
  • Människans fysiologi och anatomi
    Nienstedt, Walter; Hänninen, Osmo; Arstila, Antti; Björkquist, Stig-Eyrik; Franson, Peter; Kvist, Ulrik
    Almqvist & Wiksell Förlag 1993
  • Anatomi och fysiologi
    Sonesson, Bertil och Gun
    Liber AB 2001
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2005-11-01
Skribent:

Gunnel Bjerneroth Lindström, docent i anestesiologi och intensivvård, Uppsala.

Granskare:

Lars-Olof Hensjö, specialist i allmänmedicin och medicinsk chef, 1177.se.

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.