Öppningsskedet

Fotokollage. På den ena bilden är det en kvinna som står på knä i en säng och lutar sig fram mot sängens upphöjda huvudkant, på den andra bilden står hon och lutar sig mot en gåstol.

Man väljer själv om man vill sitta, stå, ligga eller gå under öppningsskedet.

  • Barnet i livmodern och livmoderhalsen under öppningsskedet i förlossningen.

    Under öppningsskedet öppnar sig livmoderhalsen så att barnets huvud kan tränga ner.

    Mer information
    Barnet i livmodern och livmoderhalsen under öppningsskedet i förlossningen. Bilden visar tre olika stadier.

    Öppningen sker i två steg. Först utplånar sig livmoderhalsen, det vill säga förkortas och drar sig undan. Sedan börjar modermunnen, alltså öppningen av livmodern ned mot slidan, att vidga sig. För omföderskor brukar det här ske samtidigt.

Livmoderhalsen öppnar sig

Öppningsskedet innebär att livmoderhalsen gradvis öppnar sig och barnets huvud tränger ner genom bäckenet. Vanligtvis öppnar sig livmoderhalsen ungefär en centimeter i timmen om man föder för första gången, men det kan gå både snabbare och långsammare. Öppningen sker av sig själv som en effekt av att livmodern dras samman i förlossningsvärkar.

Barnmorskan följer förlossningen med en särskild journal, ett så kallat partogram. Där dokumenteras hur mycket livmoderhalsen har öppnat sig och hur långt barnets huvud har trängt ner i bäckenet. För att barnmorskan ska kunna avgöra det undersöker hon eller han med sina fingrar i slidan med två till tre timmars mellanrum, ibland oftare.

När barnets huvud passerar spinalutskotten mitt i bäckenkanalen kan man ibland känna ett tryck mot bäckenbenen, både under och mellan värkarna. Man kan bli illamående och kräkas i samband med detta, men det är också ett tecken på att förlossningen går framåt. Om värkarbetet är intensivt kan kroppen enstaka gånger reagera genom att man får frossa.

Ställningar

Man väljer själv om man vill sitta, stå, ligga eller gå under öppningsskedet. Man bör helst undvika att ligga på rygg eftersom hela livmoderns tyngd då hamnar över stora kroppspulsådern. Det kan göra att blodtrycket sjunker så att blodtillförseln till moderkakan minskar, vilket i sin tur kan påverka barnets hjärtverksamhet.

Det är ofta bra att byta ställning och vara uppe och gå eller stå eftersom det underlättar för barnets huvud att tränga ner i bäckenet. När man står eller sitter utnyttjar man tyngdkraften. Ett gåbord kan vara bra att ta stöd mot när värkarna kommer. Ibland kan man också vidga bäckenet något genom att sitta på huk eller tvärs över en stol. Att stå på knä kan också underlätta för barnets huvud att tränga ner, och förbättra blodcirkulationen i moderkakan. Ibland kan det till och med vara bra att stå på alla fyra för att vidga bäckenet och underlätta rotationen av barnets huvud i förlossningskanalen.

Nästa steg i förlossningen är utdrivningsskedet.

Foto på en person som gör saft och en kvinna som dricker saft.

Mat och dryck under förlossningen

En förlossning är ett ansträngande arbete, därför behöver man ofta få någon form av energi. När förlossningsarbetet har kommit igång tömmer inte magsäcken sitt innehåll vidare ut i tunntarmarna lika snabbt. Det innebär att maten till stor del stannar i magsäcken, och därför kan det hända att man kräks under förlossningen.

I början kan man äta om man vill. Det är också då man har som mest ork. När förlossningen har kommit igång ordentligt väljer många att gå över till dryck eller flytande kost. Drycker som saft, juice, sportdryck eller liknande ger energi, samtidigt som de passerar magsäcken lättare än mat. Man bör dricka ungefär ett glas i timmen. Skulle barnmorskan eller förlossningsläkaren bedöma att det måste bli kejsarsnitt, bör man varken äta eller dricka i fortsättningen. Då får man vanligtvis vätska via dropp i stället.

Barnet övervakas under förlossningen

Om barnets hjärtverksamhet var som den skulle när man kom till förlossningsavdelningen, lyssnar barnmorskan vanligtvis på barnets hjärtljud ungefär två till fyra gånger i timmen under öppningsskedet. Ofta används CTG men det kan även göras på andra sätt. Om hjärtljuden inte var som de skulle, kan man behöva tätare kontroller under förlossningen. Under utdrivningsskedet kan kontrollerna fortsätta genom att en elektrod fästs på barnets huvud. Då kan barnets hjärtljud kontrolleras hela tiden.

Fler undersökningar av barnet

Om CTG visar att barnets hjärtverksamhet inte är som den ska vara, vilket händer i ungefär var tredje förlossning, tillkallas oftast förlossningsläkare. Läkaren kan då ta ett blodprov från barnets huvud för att se om det finns tecken på syrebrist. Barnets EKG kan också analyseras, en undersökning som görs för att mäta hjärtats elektriska aktivitet. Den här metoden kallas för ST-analys, eller STAN. Barnets EKG registreras via samma elektrod som kan fästas på barnets huvud för att registrera CTG, och tillsammans ger dessa undersökningar säkrare information om hur barnet mår. 

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-01-16
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Roland Boij, gynekolog och förlossningsläkare, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge

Fotograf:

Juliana Wiklund