Njurcancer

En cancertumör bildas

Om man får njurcancer har det bildats en cancertumör i ena njuren. Att få cancer i båda njurarna är mycket sällsynt.

I kroppen ligger de två njurarna djupt in, nära ryggraden. De ligger lite högre upp än navelns nivå. Njurarnas uppgift i kroppen är att rena blodet från ämnen som inte behövs, främst restprodukter från ämnesomsättningen. Genom urinen som bildas i njurarna kan restprodukterna lämna kroppen.

Om sjukdomen upptäcks sent kan cancern ha spridit sig till andra delar av kroppen och bildat så kallade metastaser, eller dottertumörer.

Njurens uppgift är att rena blodet från ämnen som inte behövs. Genom urinledarna kan ämnena lämna kroppen.

Cancer är skadade celler

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare, måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att cellerna delar sig. När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. Då har en exakt kopia av cellen skapats och den första cellen dör.

Oftast fungerar celldelningen eller så klarar cellens arvsmassa, DNA, själv av att reparera skador som uppstår.

Men någon gång kan cellen få en skada som den själv inte kan reparera, och den tappar då förmågan att kontrollera sin delning och tillväxt. Det kan leda till att cancer uppstår.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute. Ofta klumpar cancercellerna ihop sig och bildar en tumör. Om man har njurcancer har man fått en sådan cancertumör i njuren.

Bättre behandlingar

Njurcancer är en allvarlig sjukdom, men idag finns det mer kunskap om sjukdomen, och under de senaste åren har behandlingarna också blivit bättre.

Hur det kommer att gå beror mycket på i vilket stadium sjukdomen upptäcks. Om cancern är begränsad till njuren och man får den bortopererad går det vanligtvis bra framöver. Då blir man fri från cancern, även om det finns risk för återfall. Drygt nio personer av tio som har fått cancer begränsad till njuren lever fortfarande efter fem år.

Spridd cancer minskar chanserna för att man ska bli fri från cancern. Trots att sjukdomen då är mycket allvarlig kan man leva flera år med sjukdomen. Det finns möjligheter att sjukdomen kan bromsas upp med hjälp av olika behandlingar, och man får specialiserad vård för att kunna leva så länge och så bra som möjligt.

Vanligare hos män

Njurcancer är dubbelt så vanligt hos män som hos kvinnor. De som får njurcancer är oftast i 60–70-årsåldern, och det är ovanligt att man får sjukdomen om man är under 40 år. Ungefär tusen personer får diagnosen njurcancer varje år.

Wilms tumör och njurbäckencancer

Den är mycket ovanligt att barn får njurcancer. Den form av njurcancer som kan drabba barn och ungdomar är främst Wilms tumör. Den upptäcks hos 10-15 barn i Sverige varje år. Vuxna får sällan den formen av njurcancer.

Det finns också en helt annan cancerform som heter njurbäckencancer, men då utvecklas inte cancertumören i njuren utan i den del av urinledaren som leder bort från njuren.

Rökning ökar riskerna

Det är till stor del okänt varför man får njurcancer, men det är klarlagt att rökning ökar risken att få sjukdomen. Ungefär en tredjedel av de som har njurcancer har fått det på grund av att de röker eller har rökt. Även övervikt och förhöjt blodtryck ökar risken att få sjukdomen.

Ärftlig njurcancer mycket ovanligt

Det är ovanligt att njurcancer är ärftligt. Det beräknas att mellan 30 och 50 personer varje år har fått njurcancer på grund av ärftliga orsaker.

Von Hippel-Lindaus sjukdom är den vanligaste ärftliga sjukdomen som kan ge njurcancer. Den innebär att man har ett ärftligt så kallat tumörsyndrom, som gör att man har en större risk att utveckla tumörer i olika delar av kroppen. Det kan vara både ofarliga, så kallade godartade tumörer, eller cancertumörer. En person som är bärare av arvsanlaget för sjukdomen blir ofta sjuk före 40-årsåldern och får vanligtvis tumörer i båda njurarna.

Om man är anhörig till någon som har fått njurcancer i 60-70-årsåldern behöver man inte vara orolig för att cancern är ärftlig.

Blod i urinen ett av symtomen

Det allra vanligaste är att man inte har några symtom alls, utan njurcancern upptäcks av en slump vid till exempel en röntgenundersökning för andra besvär.

Ett av de vanligare symtomen som man kan märka själv är blod i urinen. Andra symtom är en knöl i magen eller smärta i sidan av ryggen. Man kan känna sig sjuk, ha långvarig feber eller vara ovanligt trött. Man kan också ha gått ner i vikt utan att ha ändrat på sina matvanor. Alla dessa symtom kan man ha även vid andra sjukdomar.

Kontakta vårdcentralen

Njurcancer kan ge symtom som också är vanliga vid andra sjukdomar. Om man är orolig för att man har njurcancer kan man kontakta en vårdcentral.

Man ska alltid söka vård

• om man märker att urinen är röd, och man inte har ätit rödbetor och kan utesluta att det handlar om mensblod
• är så trött att man inte klarar av sin vardag eller om tröttheten håller i sig ett par veckor
• går ner i vikt utan att man har ändrat sina vanor
• känner en knöl i magen
• har ont i sidan.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Flera undersökningar behövs

Det är vanligt att man får gå igenom olika undersökningar innan läkaren kan ställa en diagnos. På vårdcentralen brukar läkaren göra en kroppsundersökning. Man får också lämna blodprov och sedan genomgå olika röntgenundersökningar, som oftast genomförs på sjukhus.

Remiss till specialister

Om läkaren efter undersökningarna misstänker att man har njurcancer ska man få en remiss till närmaste urologklinik, där läkare är specialiserade på sjukdomar i njurar och urinvägar.

När urologkliniken har fått remissen, bör man få en läkartid inom några veckor. Om man inte får komma till urologkliniken inom den här tidsramen bör man tala med sin läkare. Finns det inte möjlighet att få en tid tillräckligt snabbt kan man be att få en remiss till ett annat sjukhus.

På sjukhuset får man träffa den läkare som fortsätter utredningen.

Cystoskopi

Om man har synligt blod i urinen får man göra en cystoskopi. Då undersöker läkaren insidan av urinröret och urinblåsan med hjälp av ett smalt instrument som förs in i urinröret. Instrumentet används som en slags kikare eller till att överföra bilder till en bildskärm.

Undersökningen görs för att se om det finns någonting i urinblåsan som ger blod i urinen. Ofta kan cell- och vävnadsprover från urinblåsan tas på samma gång. Cellproven tas från den vätska som spolas in i urinblåsan under undersökningen, och som antingen töms ut genom cystoskopet eller som man kissar ut efter undersökningen.

Just när instrumentet förs in i urinröret kan det kännas obehagligt så man brukar få bedövning. Efter undersökningen är det vanligt att det svider i urinröret under det första dygnet. Ibland får man också en blödning, men den brukar snabbt gå över. Det brukar gå bra att gå hem direkt efter undersökningen.

Datortomografi

Om njurarna inte har röntgats innan man kommer till urologkliniken så får man gå igenom en datortomografiundersökning. Då tas bilder av kroppen som är mycket detaljerade. Vid undersökningen får man ligga ner på en brits, som sakta förs genom en öppning på en stor apparat under tiden som bilder tas. Undersökningen brukar ta fem till tjugo minuter och gör inte ont.

Om njurcancer upptäcks brukar man även få genomgå en datortomografi av lungorna.

Att få svar kan ta några veckor

Svaren på undersökningarna vägs samman. Det kan ta upp till några veckor innan alla undersökningar är klara och man får svar på vad de visat. Om man har en tumör vet läkaren nu hur stor den är, var den sitter på njuren, och om det finns misstanke om att den spridit sig i kroppen. Utifrån detta rekommenderas en behandling.

Man träffar läkaren igen för att få all information om sin njurcancer. Ofta används en indelning av sjukdomens utveckling i olika stadier för att beskriva hur stor tumören är och om sjukdomen har spridit sig. Man får också information om de olika behandlingar som föreslås.

Second opinion, en andra läkarbedömning

Om man har fått diagnosen njurcancer kan man få en ny medicinsk bedömning, en så kallad second opinion. Syftet med att få en ny medicinsk bedömning är att man ska vara säker på att man får den vård och behandling som passar bäst för en själv. Man kan då få träffa en annan läkare eller ett annat vårdteam vid samma sjukhus eller vid ett annat sjukhus.

Ett svårt besked att få

Att få ett besked om att man har cancer väcker ofta starka känslor och man behöver gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att förstå vad beskedet innebär för en själv. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd. Om man inte är svensktalande har man rätt att få information på sitt eget språk.

Vanligt men ändå skrämmande

Trots att cancer är en vanlig sjukdom är ett cancerbesked ofta skrämmande, eftersom många förknippar cancer med döden. Även om cancer är en dödlig sjukdom om den inte behandlas så finns idag behandlingar som kan göra att man blir frisk. För många som inte blir helt fria från cancer har chanserna ökat att få leva längre och behålla en bra livskvalitet med sjukdomen.

En tid av många frågor

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Man har många frågor, samtidigt som det kan gå tid mellan beskedet om cancer och till dess att man får veta mer om behandlingen.

Om man behöver prata med någon under den här perioden kan man vända sig till den klinik där man fått beskedet eller till sin vårdcentral. Man kan ibland få hjälp av patientföreningar och det går också bra att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

Hjälp finns både inom och utom vården

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända och har täta kontakter med vårdpersonalen. På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. De kallas till exempel kontaktsjuksköterskor. På de flesta sjukhus finns också en kurator som kan ge stöd och hjälp.

Behandlingen beror på hur cancertumören utvecklats

Den behandling man får beror på hur stor cancertumören är, var i njuren den sitter och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen.

Om tumören inte har spridit sig blir man oftast opererad. Antingen tas hela njuren bort eller bara den del som innehåller tumören. Det avgörs av storleken på tumören och var i njuren den sitter. Oftast kan kroppen fungera som vanligt med den friska njure som är kvar.

Så går njuroperationen till

Ofta opereras cancertumören bort genom ett snitt i buken. Men man kan också bli opererad med titthålskirurgi. Tumören tas då ut med hjälp av ett så kallat titthålsinstrument, ett tunt metallrör med en lampa och en liten videokamera som förs in i kroppen via flera små hål.

En operation kan ta olika lång tid beroende på hur stor tumören är och hur lätt det är att komma åt den. Oftast tar operationen ett par timmar. En operation med titthål brukar ta lite längre tid än en operation med snitt.

Om ett snitt görs behöver det bli cirka 20 cm långt. Vid operation med titthålskirurgi görs istället flera små snitt på ett par centimeter och ett större genom vilket njuren tas ut ur kroppen.

Förberedelserna inför operationen skiljer sig inte metoderna emellan.

Förberedelser

Det är bra att vara i så god kondition som möjligt när det är dags att opereras. Man kan försöka vila ordentligt och äta nyttigt. Ibland behöver man ändra sin medicinering eller annan behandling om man har andra sjukdomar. Om man röker är det bra om man kan sluta före operation eftersom det förbättrar läkningen.

Före operationen får man medicin mot blodpropp, eftersom stora operationer ökar risken för blodpropp. Man får även träffa en narkosläkare för att prata om hur man ska sövas och vilken smärtlindring som behövs.

Från och med midnatt kvällen före operationen ska man inte äta eller dricka någonting.

Efter operationen

Om man har opererats genom ett snitt i buken, så har man oftast fått ryggbedövning, och hela området för operationen har då bedövats. Man känner ingen smärta och man är helt vaken under operationen. Bedövningen gör oftast att man blir mer eller mindre kraftlös i benen, men kraften och rörelseförmågan kommer tillbaka när bedövningen släpper.

Efter operationen får man fortsatt smärtlindring så att man kan röra sig ganska obehindrat. Det som brukar kännas är just när man ska sätta sig upp eller när man ska stiga upp ur sängen, det kan påminna om svår träningsvärk. Oftast får man lära sig av sjukgymnasten på vilket sätt man ska stiga upp ur sängen för att minska värken.

När man har en ryggbedövning känner man inte när man är kissnödig. Därför får man ha en urinkateter så länge som ryggbedövningen sitter kvar. En urinkateter är en tunn mjuk slang som förs in i urinröret, upp i urinblåsan och som tömmer den på urin, ner i en uppsamlingspåse.

Efter cirka en vecka på sjukhuset brukar man få åka hem. Då får man ett rent förband över operationssåret. Det ska man byta om det lossnar eller ser kladdigt ut. Efter ungefär två veckor tas stygnen bort hos distriktssköterskan. Ibland används metallklamrar när såret sys ihop, även dessa tas bort av distriktssköterskan efter ett par veckor. Såret kan även ha sytts med stygn som försvinner av sig själv.

Det kan ta mer än en månad innan man har återhämtat sig. Under den tiden får man inte lyfta tungt men annars kan man leva som vanligt.

En till tre månader efter operationen blir man kallad till ett läkarbesök hos den som opererat. Då går man igenom tillsammans om det behövs fortsatt behandling och hur täta kontrollerna behöver vara. Det kan även då vara bra att ha med en närstående vid samtalet.

Ibland kan man inte bli opererad

Om man har andra allvarliga sjukdomar kan riskerna med en operation bli för stora. Då får man i stället gå på regelbundna kontroller.

Om man inte kan bli opererad, men tumören är stor och ger mycket besvär, kan man få gå igenom en behandling som kallas embolisering för att minska tumörens storlek. Då för läkaren in en tunn plastslang i blodkärlen som går till njuren, och genom att spruta in läkemedel blockeras blodflödet till njuren. Det brukar göras på en röntgenavdelning.

Behandlingar kan bromsa sjukdomen

Om njurcancern har spridit sig är sjukdomen mycket allvarlig, men det finns möjligheter att bromsa sjukdomen med hjälp av olika behandlingar. Flera specialister brukar då samarbeta i beslutet om vilken behandling som blir bäst.

Det är vanligast att cancern sprider sig till lungorna. Men den kan även spridas till levern, hjärnan eller skelettet. Ibland kan man då få gå igenom en operation, då njuren med cancertumören ändå opereras bort, men inte alltid. Finns det några enstaka dottertumörer, metastaser, i lunga, lever eller hjärna kan de också i vissa fall opereras bort.

Målinriktade läkemedel

Om cancern har spridit sig till flera ställen i kroppen kan man få ta en ny typ av läkemedel som kallas målinriktade. Det finns flera olika slags målinriktade läkemedel, de vanligaste kallas för tyrosinkinashämmare. De riktar sig mot cancercellerna och stör deras förmåga att växa och dela sig. De minskar även blodflödet till cancercellerna. På så sätt kan tumören krympa eller i bästa fall växa långsammare.

Man tar medicinen i form av tabletter varje dag, ofta under fyra veckor. Man kan även få medicinen i spruta en gång i veckan. Efter kuren på fyra veckor görs ett uppehåll i två veckor. Sedan börjar en ny behandlingskur. Hur länge behandlingen pågår beror på hur kroppen svarar på behandlingen. Har behandlingen ingen effekt på cancertumören så kan en annan medicin hjälpa.

Man får läkemedlet i samråd med cancerläkare, antingen på en urologklinik eller onkologklinik, beroende på hur vården är organiserad där man bor.

Vanliga biverkningar

Av de målinriktade läkemedlen kan man få biverkningar som diarré, trötthet och illamående. Ibland kan man få eksemliknande förändringar på handflator och fotsulor. Blir biverkningarna för besvärliga kan man få mediciner för att dämpa dem. Det går också att minska dosen eller göra uppehållet mellan kurerna längre. Biverkningarna försvinner när man slutar med medicinen.

Hur läkemedelsbehandlingen påverkar njurcancern kontrolleras med regelbundna röntgenundersökningar.

Även om det inte går att bli av med cancern kan behandlingen få tumörerna att krympa eller växa långsammare. Det gör att man mår bättre och att man kan leva längre med sjukdomen.

Strålbehandling

Man kan få strålbehandling för att lindra de smärtor som metastaser kan ge. Strålbehandling är annars inte effektiv mot själva njurcancern.

När sjukdomen inte längre går att bromsa

Sjukdomen kan få ett så allvarligt förlopp att det inte längre går att bromsa cancern. I det läget finns många olika behandlingar för att lindra smärtan och andra besvär. Ofta vårdas man på sjukhus eller sjukhem. Man kan också få vård med god smärtlindring hemma. Det finns även speciella kliniker i landet där man kan vårdas av personal som specialiserat sig på att ta hand om personer med svår cancer i livets slutskede.

Regelbundna kontroller

När man har fått behandling för njurcancer, till exempel operation, brukar man få gå på regelbundna kontroller. Hur ofta och under hur lång period som kontrollerna behövs beror på hur omfattande och svår njurcancern är.

Om man inte har haft problem med njurarna tidigare i livet och den ena njuren opereras bort så brukar kroppen kunna fungera som vanligt med den njure som är kvar. Man kan leva som tidigare men måste vara försiktig med att använda mediciner som kan påverka eller skada njuren.

Att återhämta sig psykiskt

Det finns många olika händelser och situationer i livet som kan leda till att man psykiskt känner stora påfrestningar, till exempel att gå igenom en svår sjukdom. På olika sätt kan man försöka återhämta sig psykiskt. Vissa vill kanske diskutera sjukdomen ofta med sina vänner, andra vill hålla detta till en trängre krets. Men man måste få återhämta sig på det sätt som stämmer med vem man är som person. För många innebär sjukdomen och tiden av behandling att man stannar upp, omvärderar och förändrar saker i sitt liv.

Människor i sin närhet är ofta ett bra stöd, men det kanske inte alltid räcker. Det kan också vara så att man inte har någon att prata med. Man ska aldrig tveka att ta kontakt med vården om man känner att man behöver hjälp.

Man kan vända sig till sin klinik där man får eller har fått vård eller en vårdcentral för att få hjälp att komma vidare, till exempel till en kurator. En del kliniker och vårdcentraler har även psykologer som man kan få träffa för samtal. Man kan också kontakta Cancerfonden, Cancerupplysningen eller sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Här på Tema cancer kan man ta del av andras erfarenheter i krönikor, filmer och reportage. Man kan även läsa fakta om till exempel rehabilitering under rubriken Stöd och hjälp.