Det är få barn i Sverige som vårdas hemma efter en stamcellstransplantation. Men Christopher, 4 år, fick vårdas hemma från dagen efter transplantationen. Föräldrarna frågade Huddinge sjukhus som bedömde att de skulle klara situationen hemma.
– Han var en annan unge hemma än på sjukhuset. Han var tryggare och samarbetade på ett helt annat sätt. Jag såg att han mådde mycket bättre, säger sjuksköterskan Eva Martell som kom hem till familjen varje morgon för att ta prover, temperatur och kontrollera att Christopher mådde bra.
Christopher har akut myeloisk leukemi, AML. När sjukdomen inte gav med sig, trots den första behandlingsomgången, blev det nödvändigt att göra en stamcellstransplantation med stamceller från en donator. En krävande behandling där barnet först får mycket höga doser av cytostatika som också slår ut immunförsvaret fullständigt. Därför måste barnet finnas i en mycket ren och bakteriefri miljö, oftast på en isolerad sjukhusavdelning. Men man kan få hemsjukvård, förutsatt att man klarar av både de stänga reglerna kring hygien och den press det kan innebära att själv vårda sitt barn.
– De första tre veckorna städade vi ofta och bytte till rena kläder varje dag. Vi fick slänga alla blommor och alla som kom hit fick tvätta händerna med sprit. Men allt det där kändes som små problem, säger Christophers mamma Tamara och pappa Paul.
Den här artikeln publicerades i Barncancerfondens tidning nummer 3, 2010.
Läs hela artikeln på Barncancerfondens webbplats
