När ett barn växer från spädbarn till småbarn, brukar förmågan att reglera tarmtömningen komma någonstans mellan två och fyra års ålder.
Om ett barn har svårigheter med detta kan det handla om såväl inre som yttre orsaker. Omkring tio procent har någon form av kroppslig avvikelse i tarmens funktion, som till exempel avsaknad av vissa nervförbindelser som gör att tarmen inte kan regleras viljemässigt.
90 procent har normal tarmfunktion, men har ändå avföringsproblem på grund av yttre faktorer. De viktigaste är kosten och toalettvanor.
Psykologiska faktorer har också stor betydelse. Barnets egen vilja att bestämma över sig själv kommer ibland i konflikt med föräldrarnas önskan att avföringen ska komma på rätt ställe, i toaletten och inte i kläderna.
Eftersom flickan har haft hård mage sedan hon var nyfödd, kanske hon upplever själva avföringens passage som smärtsam. Har hon fått småsprickor kring ändtarmsöppningen någon gång, så kan det ha gjort så ont att bajsa att hon sedan försöker låta bli.
Det som är mycket viktigt för en normal avföring är kostens sammansättning. Den bör innehålla rikligt med fibrer från växter (vetekli, morötter, grovbröd och liknande) samt vatten i tillräcklig mängd.
Toalettvanorna är också viktiga. Att känna när man är bajsnödig och då genast gå till toaletten utan att skjuta upp det motverkar förstoppning.
Problem av det slag er flicka har kan vara besvärande både för henne själv och för omgivningen.
Ni bör ta kontakt med er barnavårdscentral för att få hjälp. Då kan ni få remiss till barnläkare för utredning av orsaken och sedan behandling för att hjälpa flickan till normala avföringsvanor.
Jag tror att ni hjälper henne bäst genom att hon så snart som möjligt får genomgå en sådan utredning och behandling.
