Min mamma har SLE. Bär jag också på anlagen?

SLE (systemisk lupus erythematosus) är en autoimmun reumatisk systemsjukdom. Det betyder ett sjukdomstillstånd med inflammation i leder, hud och inre organ där kroppens immunförsvar bildar antikroppar riktade mot kroppens egna strukturer. Sjukdomen upptäcks hos ungefär 500 svenskar per år och majoriteten av de drabbade (cirka 80 procent) är kvinnor. Det finns en ärftlig komponent i sjukdomen. Om föräldrar eller syskon har SLE ökar risken att själv utveckla sjukdomen till cirka fem procent.

Som vid alla reumatiska tillstånd bygger diagnosen på symtom och fynd i blodprov, så kallade kriterier. För SLE finns elva sådana kriterier varav fyra bör vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna fastställas. De vanligaste symtomen är värk i fingrarnas småleder och olika hudutslag. Det mest karaktäristiska är ett fjärilsformat utslag över näsrygg och kinder. I blodproven letar man främst efter brist på vita blodkroppar eller brist på blodplättar. Man söker även efter ANA (antinukleära antikroppar) som nästan alltid förekommer vid sjukdomen. Det förekommer dock även i relativt hög frekvens hos friska. Därför är en allmän test av friska eller tester vid till exempel ledvärk som enda symtom meningslöst.

För de som drabbas av SLE är glädjande nog prognosen idag, med hjälp av modern behandling, i de allra flesta fall god.

Personer med SLE bör undvika solande och solarier eftersom det ultravioletta ljuset kan utlösa sjukdomen, liksom en del läkemedel (bland annat östrogen).