Vilo-EKG

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Ett så kallat vilo-EKG ingår ofta i vanliga hälsokontroller. Det är en metod för att mäta hjärtats elektriska aktivitet när det befinner sig i vila. Med ett EKG går det att upptäcka hjärtsjukdomar och störningar i hjärtats rytm.

Förberedelser

Man behöver inte förbereda sig på något särskilt sätt.

Hur går undersökningen till?

Man får ligga på rygg och små elektroder som ser ut som plattor eller små klisterlappar placeras på bröstkorgen, handlederna och vristerna. Elektroderna kopplas till en EKG-apparat som registrerar hjärtats elektriska aktivitet. Hela undersökningen tar omkring tio minuter.

Hur mår man efteråt?

Efter undersökningen mår man som vanligt.

Visa mer

Varför behöver man undersökas?

Varför behöver man undersökas?

  • Hjärtats retledningssystem

    Hjärtats slag startas av impulser från sinusknutan i hjärtats högra förmak.

    Mer information
    Hjärtats retledningssystem

    De elektriska impulserna som får hjärtat att slå bildas i sinusknutan. Urladdningar sprids snabbt till båda förmaken. Härifrån går impulser till ett nervcentra som kallas AV-knutan, och vidare ut i hela hjärtat via hjärtats retledningssystem (det gröna på bilden).

Registrerar hjärtats aktivitet

EKG betyder elektrokardiogram och det görs för att undersöka hjärtats elektriska aktivitet, som bland annat styr hjärtats rytm. Man kan ta ett EKG antingen i vila eller medan man anstränger kroppen, till exempel på en motionscykel. Att ta EKG ingår ofta som del i en hälsokontroll till exempel för att få ett friskintyg eller inför en operation.

Om man kommer till en vårdcentral eller ett sjukhus med akut bröstsmärta tas alltid ett vilo-EKG. Det tas också om man har en oregelbunden hjärtrytm eller om man har symtom som läkaren tror kan bero på hjärtproblem, till exempel trötthet, andnöd, bröstsmärta eller svullna ben.

Vad ett normalt EKG visar

Hjärtat alstrar elektrisk aktivitet som kan registreras genom elektroder som placeras på olika ställen på bröstkorgen, armar och ben. Den elektrokardiografiska kurvan som registreras på papper är en bild av hur den elektriska retningen sprids i hjärtat. Varje hjärtslag har ett typiskt mönster som ser ut som toppar eller taggar på papperet.

Normalt startar hjärtats elektriska aktivitet i den så kallade sinusknutan, som ligger i höger förmak. Sinusknutan består av en samling celler som startar de elektriska impulserna i hjärtat. Sinusknutan är som hjärtats dirigent och bestämmer takten, det vill säga hjärtfrekvensen. Från sinusknutan sprids den elektriska impulsen till förmaken och sedan ned i kamrarna. Den elektriska impulsen stimulerar hjärtmuskelcellerna att dra ihop sig och att hjärtat kan pumpa.

Kan visa på hjärtinfarkt

Med ett vilo-EKG kan man upptäcka störningar i hjärtats rytm och skador på hjärtmuskeln, som en hjärtinfarkt eller hjärtmuskelinflammation. Ett EKG kan ofta visa om hjärtinfarkten är gammal eller ny. En färsk hjärtinfarkt är ett akut tillstånd som kräver omedelbar vård i form av inläggning på sjukhus. En gammal hjärtinfarkt kan behöva utredas vidare, men det är inte akut att göra det.

Man kan dock ha ett normalt vilo-EKG trots att man har eller har haft en hjärtinfarkt, så läkaren använder sig inte enbart av EKG för att bedöma hjärtats tillstånd.

EKG vid förmaksflimmer

Ett vilo-EKG kan avslöja om man har fått förmaksflimmer vilket oftast innebär att hjärtat slår oregelbundet och oftast även fort. Vid förmaksflimmer bestämmer inte sinusknutan rytmen längre, som den normalt brukar göra, utan man får en oordnad elektrisk aktivitet i hjärtats förmak. Det betyder att hjärtmuskelcellerna inte drar ihop sig samtidigt, och därmed inte heller förmaken. Hjärtrytmen blir oregelbunden och snabb och hjärtat förlorar en del av sin pumpförmåga.

Blockeringar kan upptäckas

Ett vilo-EKG kan också visa om de elektriska impulserna i hjärtat blockeras någonstans på vägen från sinusknutan till hjärtmuskeln. Sådana blockeringar kan leda till långsam hjärtrytm, vilket i sin tur kan göra att man känner sig yr eller svimmar. Har man sådana besvär kan man behöva en pacemaker.

Tjocka hjärtväggar

Ett vilo-EKG kan även visa om hjärtat har tjocka väggar, och man kan se om det är höger eller vänster kammare som är påverkad. Väggarna blir tjockare när hjärtat är överansträngt, till exempel för att blodtrycket är högt eller för att man har en förträngning av klaffen till stora kroppspulsådern.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Små plattor sätts fast

Vilo-EKG kan tas på läkarmottagningar, i ambulans eller på sjukhus. Man får ligga på rygg och sex elektroder som ser ut som små plattor eller små klisterlappar placeras på bröstkorgen. Man får också en elektrod på vardera handleden och vristen. Elektroderna fångar upp och registrerar hjärtats elektriska aktivitet.

Om man har mycket hår på bröstet måste det ibland rakas bort för att elektroderna ska få bra kontakt. Man ska också undvika att smörja in sig med hudkräm innan undersökningen eftersom det kan göra det svårare.

Kort och smärtfri undersökning

Elektroderna kopplas till en EKG-apparat och undersökningsresultatet skrivs ut på papper. Det är viktigt att man ligger så stilla och avslappnat som möjligt för att registreringen ska bli så bra som möjligt.

Ett vilo-EKG är en helt ofarlig undersökning, som oftast görs av en sjuksköterska. I samband med undersökningen mäts också ofta blodtrycket. Resultatet tolkas av en läkare.

Bandspelar-EKG

Ibland kan en oregelbunden hjärtrytm vara tillfällig och då kan man behöva registrera EKG under en längre tid för att upptäcka det. Man får då färre elektroder på kroppen och registreringen görs under ett till två dygn. Hjärtats elektriska aktivitet spelas in på en bandspelare som man bär med sig och det hela analyseras senare av läkare.

Vid allvarliga symtom finns möjlighet till långtidsregistrering av hjärtrytmen med speciell utrustning som man också bär med sig. Registreringen kan då vid behov fortgå från en vecka och upp till tre år och analyseras med jämna intervaller av behandlande läkare.

Ett enklare EKG kan också användas som övervakning av hjärtrytmen medan man opereras eller vårdas på en intensivvårdsavdelning.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-08-28
Skribent:

Maria Brunnberg, specialist i klinisk fysiologi, Vrinnevisjukhuset, Norrköping

Manusunderlag:

Lucienne Fredriksson, 1177.se

Granskare:

Inger Axelsson, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Stockholm

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge