Gynekologisk undersökning

Skriv ut (ca 5 sidor)

En gynekologisk undersökning, eller gynundersökning, är en undersökning av kvinnans könsorgan, både på utsidan och på insidan. Undersökningen görs vanligtvis om du har besvär från underlivet, om du ska börja med ett nytt preventivmedel eller om du misstänker att du har fått någon könssjukdom. Ibland tas prover från underlivet. Det kan till exempel vara klamydiatest, eller gynekologisk cellprovtagning.

Skriv ut

Varför ska du göra en gynundersökning?

Varför ska du göra en gynundersökning?

  • livmodern


    Vanliga prover är cellprov från livmodertappen och klamydiatest.

    Mer information
    livmodern

    De inre kvinnliga könsdelarna består av äggstock, äggledare, livmoder, livmoderhals och slida. Livmodertappen är utbuktningen av livmoderhalsen där den övergår i slidan.

    Vanliga prov som tas från underlivet är cellprov från livmodertappen, prov för mikroskopisk undersökning av flytningen och bakterieodling från livmodertappen, till exempel klamydia eller gonorré. Ingen av dessa provtagningar gör ont. Provet tas med en mjuk bomullspinne eller en liten träspatel.

Du bestämmer själv om du vill göra en gynundersökning. När du söker hjälp för vissa besvär kan läkaren föreslå en gynundersökning, men det är du som avgör om du vill göra undersökningen eller inte.

Några anledningar till att göra en gynundersökning kan vara:

  • Att du vill veta att allt ser bra ut i underlivet.
  • Att du har upptäckt någon förändring i underlivet, till exempel annorlunda flytningar, eller har besvär som att det kliar, är irriterat eller gör ont.
  • Att du har haft ont i nedre delen av magen.
  • Att du blöder mycket eller har mycket ont när du har mens.
  • Att du vill testa dig för könssjukdomar, till exempel klamydia.
  • Att du vill ha en spiral insatt.
  • Att du har varit utsatt för sexuella övergrepp. Då ska du göra en undersökning så snart som möjligt, för att göra så kallad spårsäkring och se om du har några skador.

Från det år du fyller 23 år blir du vart tredje år kallad till gynekologisk cellprovtagning. Det är som en gynundersökning, där ett prov tas inne i slidan för att upptäcka sådant som kan vara tidiga tecken på livmoderhalscancer.

Men en gynekologisk undersökning kan också genomföras om du till exempel vill ha preventivmedelsrådgivning.

Ibland behövs ingen undersökning

Det är inte alltid det är nödvändigt med en gynekologisk undersökning. Ibland räcker det med ett samtal. Det kan till exempel vara när du har besvär av kraftig eller smärtsam mens men inte har debuterat sexuellt. Detsamma gäller om du har besvär med premenstruell spänning, så kallad PMS, utan andra gynekologiska problem. Inte heller då behöver du gynundersökas.

Var kan du göra en gynundersökning?

Om du har besvär i underlivet kan du kontakta en läkare, antingen en gynekolog eller en läkare på en vårdcentral. Vid akuta, svåra besvär kan du få hjälp vid akutmottagningar som är kopplade till en kvinnoklinik på ett sjukhus.

För att träffa en barnmorska och få råd om till exempel preventivmedel kan du vända dig till en barnmorskemottagning eller mödravårdcentral. Här tas också cellprover. Om du är ung, upp till 20-25 år, kan du vända dig till en ungdomsmottagning.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Hur ofta bör du undersökas?

Om du inte har besvär från underlivet, eller inte behandlas med läkemedel för någon åkomma i underlivet, behöver du oftast inte gå på regelbundna gynundersökningar.

Ett undantag är gynekologiska cellprovskontroller som alla kvinnor mellan 23 och 50 år kallas till vart tredje år och vart femte år mellan 50 och 60 års ålder.

Fäll ihop

Så går en gynundersökning till

Så går en gynundersökning till

  • gynstol

    Gynstolen är en specialbrits med benstöd.

    Mer information
    gynstol

    I undersökningsrummet finns en så kallad gynstol, en specialbrits med benstöd. Gynstolen är ofta höj- och sänkbar. När man ska undersökas får man lägga sig på rygg i stolen, med benstöden vilandes mot knävecken. För att det ska bli lättare att se och bedöma har undersökaren en lampa till hjälp, med ljuset riktat mot underlivet på den person som ska undersökas.

    Gynstolen kan anpassas efter individuella behov. En del kvinnor vill ha högt under huvudet, andra lägre.

  • gynekologisk undersöking

    Man får lägga sig på rygg i stolen, med benstöden vilandes mot knävecken. Gynstolen kan anpassas efter individuella behov.

    Mer information
    gynundersökning

    I undersökningsrummet finns en så kallad gynstol, en specialbrits med benstöd. Man får lägga sig på rygg i stolen, med benstöden vilandes mot knävecken.

    Läkaren eller barnmorskan som undersöker sätter sig på en pall som är placerad mellan gynstolens benstöd. Pallen är ofta höj- och sänkbar. För att det ska bli lättare att se och bedöma har undersökaren en lampa till hjälp, med ljuset riktat mot underlivet på den person som ska undersökas.

    Gynstolen kan anpassas efter individuella behov. En del kvinnor vill ha högt under huvudet, andra lägre.

  • Kvinnans könsorgan

    Kvinnans könsorgan sett från sidan.

    Mer information
    de kvinnliga yttre och inre könsdelarna

    Figur 1 visar de inre kvinnliga könsdelarna i genomskärning; slida, livmoder, äggledare och äggstock.
    Figur 2 visar de yttre kvinnliga könsdelarna; de yttre blygdläpparna, klitoris, inre blygdläppar, mellangården och slidöppningen.

  • Livmodern med äggstockar och äggledare

    Livmodern med äggstockar och äggledare.

    Mer information
    livmodern

    De inre kvinnliga könsdelarna består av äggstockarna, äggledarna, livmoderkroppen, livmoderhalsen och slidan. Livmodertappen är utbuktningen av livmoderhalsen där den övergår i slidan.

Det kan upplevas som lite obehagligt och utelämnande att göra en gynundersökning. Du har alltid rätt att känna dig trygg och bli lyssnad till, framför allt om du upplever obehag eller oro.

Undersökningen ska normalt inte göra ont. Om den gör det ska du säga till den som undersöker. Det kan vara ett tecken på att något inte är som det ska. Du kan också alltid säga till om det är något annat du reagerar på, om något känns obehagligt, eller om du undrar över något. Inga frågor är konstiga eller fel. Det är du som bestämmer över din undersökning och självklart har du rätt att avbryta undersökningen när som helst.

Du får berätta om dina besvär

Före undersökningen är det bra att gå på toaletten och kissa eftersom undersökningen blir lättare att göra när urinblåsan är tömd. Innan du kissar är det bra om du frågar om du ska spara ett urinprov.

Besöket hos läkaren eller barnmorskan börjar med att du får berätta varför du vill göra undersökningen. Sedan får du klä av dig på underkroppen. Ofta finns det en omklädningshytt med dörr eller draperi.

Du undersöks i en gynstol

I undersökningsrummet finns en så kallad gynstol, en specialbrits med benstöd. Du får ligga på rygg i stolen och benen vilar i benstöden.

Läkaren eller barnmorskan som undersöker dig sitter på en pall mellan gynstolens benstöd. Gynstolen är ofta höj- och sänkbar. För att det ska bli lättare att se och bedöma har undersökaren en lampa med ljuset riktat mot underlivet.

Gynstolen kan anpassas efter individuella behov. En del kvinnor vill ha högt under huvudet medan andra vill ha det lägre. Benstöden kan alltid ändras så att du ligger så bekvämt som möjligt.

Först undersöks de yttre delarna

Barnmorskan eller läkaren undersöker först de inre och yttre blygdläpparna, slidöppningen, klitoris och mellangården för att se om det finns till exempel hudförändringar, rodnader eller sår. För att sedan kunna titta in i slidan håller undersökaren isär blygdläpparna och för försiktigt in ett skedformat instrument av metall eller plast. Med ett liknande instrument lyfter undersökaren upp den övre slidväggen och för att se livmodertappen som buktar ner i övre delen av slidan. På så sätt kan hen upptäcka eventuella förändringar. Om det behövs tar undersökaren prover med en mjuk borste, en bomullspinne eller en liten spatel i trä eller plast.

De inre organen undersöks

De inre delarna av könsorganen är inre delen av livmoderhalsen, livmoderkroppen, äggledarna och äggstockarna. För att undersöka dessa använder undersökaren händerna.

Läkaren eller barnmorskan har en plasthandske på ena handen. För att det inte ska kännas obehagligt använder undersökaren glidgel på fingrarna. Därefter för hen försiktigt in pekfinger och långfinger i slidan och lägger den andra handen ovanpå på magen. Då kan hen känna på de inre organen och bedöma storlek, form och eventuell ömhet eller smärta. En annan, mindre vanlig undersökning av de inre organen innebär att undersökaren känner på livmoderns baksida och längs bäckenets väggar. För att kunna undersöka dessa sätter hen vänster pekfinger i slidan och långfingret i ändtarmen. Denna del av undersökningen kan upplevas som obehaglig, men kan vara viktig för en ordentlig bedömning.

Undersökning med ultraljud

Ibland blir det aktuellt med en ultraljudsundersökning. Gynekologiskt ultraljud görs med en kamerastav som förs in i slidan.

Hur avslutas undersökningen?

När undersökningen är färdig får du stiga ur gynstolen. I omklädningshytten finns mjukt papper för att torka underlivet, och bindor om du behöver. När du har klätt på dig avslutas undersökningen med ett samtal med läkaren eller barnmorskan. Då får du reda på vad undersökningen har visat och läkaren eller barnmorskan föreslår en åtgärd eller lösning på det problem som du har sökt vård för.

Du brukar må som vanligt efter en gynundersökning och kan gå tillbaka till jobbet eller skolan direkt efteråt.

Om du känner dig rädd eller orolig för undersökningen

Det kan vara så att du av någon orsak är rädd för att genomgå en gynundersökning. Det ska inte hindra att du söker hjälp om du har gynekologiska problem. Läkaren och personalen är till för att hjälpa även dem som är rädda. För det mesta finns det möjligheter att få hjälp även om du inte vågar eller vill vara med om en undersökning.

Inget av de moment som görs vid undersökningen ska behöva göra ont. Men om du känner dig spänd och orolig i situationen kan det kännas obehagligt. Det är bra att berätta för den som undersöker hur det känns och om det gör ont.

Du har alltid rätt att avbryta en pågående undersökning.

De flesta kvinnor kan genomgå en gynundersökning

Mens är inget hinder för en gynundersökning. Däremot brukar inte cellprov tas om du har mens eftersom provet då kan vara svårare att analysera.

Om du är könsstympad går det kanske inte att göra en hel undersökning, men du kan ändå bli undersökt. En gynundersökning påverkar inte slidöppningen.

Det är sällsynt att en fysisk funktionsnedsättning hindrar att du genomgår en gynekologisk undersökning. Är du rullstolsburen går det oftast bra att undersökas tack vare de höj- och sänkbara gynstolarna eller med hjälp av en hissanordning som finns på välutrustade gynmottagningar. Ålder är sällan ett hinder, inte heller höftledsbesvär.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 5 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-08-26
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Björn Strander, gynekolog, Gynekologiska mottagningen, Kungshöjd, Göteborg

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge

Lotta Persson, illustratör, Göteborg