KOL – kroniskt obstruktiv lungsjukdom

Andnöd, slemhosta och pipljud vid andning

KOL är en förkortning av kroniskt obstruktiv lungsjukdom, vilket innebär att man har en bestående svårighet att andas som vanligt. Därför är andnöd det vanligaste tecknet på KOL, framför allt när man anstränger kroppen. Slemhosta och väsande eller pipande andning är också vanligt. KOL leder även till ökad känslighet för luftvägsinfektioner. Rökning är den vanligaste orsaken till sjukdomen. 

Har man KOL är luftflödet ständigt nedsatt, till skillnad från astma där man får andnöd anfallsvis. Har man KOL kan man visserligen ha varierande grad av andnöd, men man får aldrig tillbaka ett normalt luftflöde i luftvägarna. Genom att sluta röka förhindrar man att sjukdomen förvärras.

Smygande symtom

KOL är en sjukdom som utvecklas långsamt under många år. Besvären kommer smygande och uppfattas ofta inte som onormala i början. Det är vanligt att man har vant sig vid att ha slemhosta och att inte orka lika mycket som förr. Därför kan det tyvärr hända att man inte söker förrän i ett ganska sent skede av sjukdomen.

Hur lungorna arbetar

Vid inandning passerar luften genom allt mindre luftrör och hamnar till slut nere i lungblåsorna, alveolerna. I lungorna finns flera hundra miljoner lungblåsor med en sammanlagd yta stor som en fotbollsplan.

Kring varje lungblåsa finns ett nätverk av små blodkärl, kapillärer. Blodet i kapillärerna syresätts från luften man andas in. Samtidigt förs koldioxid och andra gaser i blodet ut från blodbanan via lungblåsorna, och försvinner ut ur kroppen genom den luft man andas ut. Det kallas för gasväxling.

KOL påverkar olika delar av lungorna

Sjukdomen KOL orsakar sjukliga förändringar på lungorna. Både lungblåsorna, alveolerna, och de större och mindre luftvägarna, bronkerna och bronkiolerna, drabbas. Det är dessa förändringar som gör att man blir andfådd, får slemhosta och att det väser och piper när man andas.

Lungblåsorna förstörs - emfysem

När väggarna mellan lungblåsorna förstörs bildas större håligheter, där gasväxlingen mellan luft och blod inte längre kan fungera. Detta kallas emfysem. Ibland är emfysemet utbrett och omfattar stora delar av båda lungorna. Ibland kan emfysemet vara mera begränsat till vissa områden av lungorna. Emfysemet gör att man inte kan använda lungornas hela kapacitet, utan får andnöd.

Inflammation i slemhinnan

KOL medför att slemhinnan i luftvägarna blir inflammerad. Den inre delen av luftvägen blir då svullen, röd och lättretad. De celler som producerar slem ökar i antal och aktivitet. De fina flimmerhåren, vars uppgift är att ständigt transportera slemmet uppåt mot luftstrupen, blir till stora delar förstörda. Det medför dels att slemproduktionen ökar och dels att man i mycket högre grad måste hosta för att få upp slemmet. När luftrören är svullna och man har mycket slem blir det även svårare för luften att flöda i lungorna.

Varför är det svårt att andas vid KOL?

En frisk lunga är elastisk, vilket behövs för att de mindre luftrören ska hållas öppna. Sjukdomen KOL påverkar lungorna så att de blir mindre elastiska. Detta gör det svårare att få in och att tömma ut luften vid varje andetag.

Luftrören faller ihop

Mellan lungblåsor och luftrör finns elastiska förbindelser. När lungblåsorna förstörs går även dessa "gummiband" sönder. Detta får till följd att luftrören faller ihop när man andas ut. Den elastiska funktionen som får luftrören att fjädra tillbaka har förstörts.

Luften stannar kvar i lungorna

Eftersom lungornas elasticitet minskar och många av de fina luftrören helt faller ihop, framför allt när man andas ut, blir vissa delar av lungorna inte tömda på luft. Även hos en frisk person finns det luft kvar i lungorna även efter en maximal utandning. Har man KOL ökar mängden instängd luft. Det för med sig att man måste vidga sin bröstkorg och sina lungor onormalt mycket för att få i sig tillräckligt med luft. Det kan kännas som om man måste kämpa för att få i sig ny, syresatt luft.

Andningen blir krävande

För att klara av att vidga bröstkorgen och lungorna mer än vanligt måste man ofta använda extramuskler, eftersom andningen blir så arbetsam. En del av dessa muskler sitter i skulderpartiet.

Den ökade mängden instängd luft vid KOL leder med tiden till att bröstkorgen permanent ökar i omfång, framför allt på djupet, det vill säga att avståndet mellan bröstben och ryggrad ökar.

Andningen tar mycket energi

Om man har friska lungor förbrukar andningsarbetet vid vila ungefär två till tre procent av kroppens totala energiåtgång. Men har man svår KOL är andningen mycket energikrävande och motsvarande siffra kan ligga på drygt 20 procent. Vid svår KOL kan andningen kräva så mycket energi att man går ned i vikt. Då kan man behöva extra energirik kost för att undvika att man går ned i vikt i onödan.

Rökning största orsaken till KOL

KOL beror till allra största delen på tobaksrökning. I tobaksrök finns en mängd giftiga ämnen förutom nikotin och tjära. Om man under lång tid utsätts för stora mängder damm och rökgaser kan det också öka risken att få KOL.

När kroppens vävnader utsätts för skadliga ämnen aktiveras olika typer av försvarsmekanismer som syftar till att skydda kroppen från skada. En sådan mekanism är inflammation. Oftast får inflammationen en god effekt och gör att man blir frisk från många infektionssjukdomar. Men den inflammation i luftrören som orsakas av långvarig rökning ger skadeverkningar. Dessa skadeverkningar orsakar de förändringar i lungans vävnader som är typiska vid KOL.

Om man aldrig har rökt

I det normala åldrandet blir lungfunktionen långsamt något sämre. En person som är mycket gammal eller en person där den här åldersförsämringen gått något snabbare än vanligt, kan få en lungfunktion som liknar den som en person med KOL har.

Att få KOL när man inte har varit rökare är ovanligt och beror ibland på att man har en brist på ett skyddande ämne, alfa-1-antitrypsin. Det är en ärftlig sjukdom som ökar risken att få KOL. Att utsättas för damm och gaser i vissa miljöer under mycket lång tid kan också orsaka KOL hos personer som aldrig har rökt.

En halv miljon svenskar kan ha KOL

Liksom vid många andra sjukdomar där besvären kommer smygande är det svårt att exakt uppskatta hur vanligt KOL är bland befolkningen. Efter flera undersökningar som har gjorts inom sjukvården, där ett slumpmässigt urval av svenskarna har undersökts, beräknas mellan 400 000 och 700 000 personer ha KOL.

Det finns flera skäl till att det inte går att uppskatta antalet säkrare. Bland annat finns det lite olika definitioner på diagnosen KOL. Sjukdomen är ovanlig hos personer under 40 år. Hos personer som rökt under många år räknar man idag med att ungefär hälften har KOL vid 75 års ålder.

Viktigt att sluta röka

Många lever bra trots sjukdomen, en del får svårare besvär. Hur sjukdomen utvecklar sig beror bland annat på hur tidigt i livet man blir sjuk och när man får en diagnos. Först när diagnosen är fastställd kan man få rätt behandling, som då lindrar besvären. Det allra viktigaste är att helt sluta röka eftersom sjukdomen då inte förvärras.

Symtomen förväxlas ofta med vanliga ålderstecken

KOL är en sjukdom som utvecklas långsamt, under flera år. Besvären kommer smygande och man uppfattar dem ofta inte som tecken på att man är sjuk. Ett exempel är den slemhosta som ofta är det vanligaste symtomet vid KOL. Många rökare vänjer sig vid att ha upphostningar och upplever det som normalt.

Att lungorna fungerar sämre och att man orkar allt mindre vid ansträngning uppfattas ofta som ett normalt åldrande. Därför är det inte ovanligt att man söker vård först när lungornas funktion redan är nedsatt till hälften.

Tecken på KOL

Eftersom besvären kommer smygande kan det ta lång tid innan man får rätt diagnos. Har man flera av följande symtom kan man misstänka att man har fått sjukdomen:

• Andnöd och slemhosta. Att man får svårare att andas när man anstränger sig kan vara ett tecken på KOL, likaså om man allt oftare behöver hosta för att få upp slem.
• Luftvägsinfektioner. KOL kännetecknas även av att man oftare får djupa och långdragna infektioner i luftvägarna.
• Det är vanligt att andningen kan låta väsande, rosslande eller pipande, särskilt vid ansträngning.
• Andnöd vid minsta ansträngning. Vid långt framskriden KOL får man mycket lätt andnöd, vilket gör att rörelseförmågan är mycket begränsad.
• Man minskar ofrivilligt i vikt och fötterna svullnar. Vid svår KOL förlorar man mycket i vikt. Ibland samlar kroppen på sig vätska i vävnaden, vilket kan bero på att även hjärtat har påverkats.

Svårt skilja KOL från astma

Det kan vara svårt att skilja KOL från astma. Men ofta kan en läkare ställa rätt diagnos om man beskriver sina symtom noggrant. Eftersom både KOL och astma är vanliga sjukdomar finns det naturligtvis personer som får båda sjukdomarna.

Astmaanfall – plötslig andnöd och allergi

KOL skiljer sig från astma genom att andnöden vid KOL kommer långsamt under många år. Vid astma däremot får man ofta anfall av andnöd. En annan skillnad är att det är mer vanligt med allergiska sjukdomar bland personer som har astma än hos personer som har KOL.

"Klena" luftrör i barndomen kan vara astma

Vanligen framträder astma för första gången i småbarnsåldern, men många med astma har inga eller väldigt få besvär i ungdomsåren. Om man får andningsbesvär i vuxen ålder kan det därför vara klokt att höra sig för om man hade liknande besvär i barndomen. För 30-40 år sedan var sjukvårdspersonalen inte så uppmärksam på och kunnig om barnastma, och därför talades det i stället om "klena" eller "känsliga" luftrör.

Rökare med astma

Det är framför allt svårt att skilja astma från KOL om man har haft astma sedan unga år och därefter börjat röka och på grund av detta fått förvärrade andningsbesvär. Ofta har man då också saknat tillgång till dagens moderna och effektiva astmamediciner, vilket i många fall har lett till permanenta skador på lungorna orsakade av astman. Vid mätning av lungfunktionen kan dessa skador likna dem vid KOL.

Hjärtsvikt kan ge liknande symtom

Hos äldre personer kan KOL vara svår att skilja från hjärtsvikt. Men då brukar en noggrann undersökning som kan innefatta lungfunktionsmätning, ekg, blodprover och lungröntgen kunna ge svar.

Vanlig kroppsundersökning kan ge rätt diagnos

Ofta kan det räcka med att beskriva sina symtom för en läkare för att han eller hon ska misstänka att det är KOL man har. Man brukar då få genomgå en vanlig kroppsundersökning.

Om man bara har en lindrig form av KOL märks oftast inget onormalt vid undersökningen. Men om sjukdomen har pågått under en längre tid syns i de flesta fall tydliga tecken. Det är dessa tecken som läkaren tittar efter vid kroppsundersökningen. Om sjukdomen är långt framskriden är det vanligt att

• man har fått en förstorad bröstkorg
• man har magrat markant
• man snabbt får andnöd även om man bara anstränger sig lite
• ljuden ofta låter dämpade när läkaren lyssnar på hjärtat och lungorna med stetoskopet
• det hörs mer ihåligt än normalt om läkaren knackar på väggen till bröstkorgen
• fötterna och underbenen har svullnat. Det kan tyda på att även hjärtat påverkats, något som också kan märkas på att levern svullnar.

Undersökning av lungornas funktion

För att komplettera den vanliga kroppsundersökningen, och få ett mer säkert svar på om det är KOL man lider av, kan man få genomgå fler undersökningar. Först kontrolleras lungfunktionen med hjälp av spirometri och reversibilitetstest. Andra undersökningar som kan göras är lungröntgen, skiktröntgen, blodprov och EKG.

Spirometri avgör om man har KOL

En spirometer är en apparat som mäter lungornas funktion. Genom undersökningen får man en uppfattning om hur mycket luft som kommer in i och ut ur lungorna och hur fort luften passerar. Undersökningen går till så att man upprepade gånger får andas in allt vad man orkar och därefter andas ut så mycket man kan.

Vid KOL har man svårt att snabbt tömma lungorna på luft eftersom luftrören har blivit så trånga på grund av svullnaden i slemhinnan. Dessutom stängs vissa luftrör helt igen när man andas ut. Om man har KOL visar spirometrin alltid ett avvikande resultat. Därför är detta test helt avgörande för att läkaren ska kunna ställa diagnosen KOL.

Om man vet om att man har KOL brukar man få göra spirometritest för att läkaren ska kunna följa sjukdomens svårighetsgrad. KOL delas in i lindrig, måttlig och svår sjukdomsgrad, beroende på hur lungan fungerar, mätt med en spirometer.

Reversibilitetstest – en hjälp att skilja KOL från astma

Reversibilitetstest används ofta för att skilja KOL från astma. Också detta test görs med en spirometer. Lungfunktionen mäts före och efter att man har tagit ett luftrörsvidgande läkemedel. Ett sådant läkemedel verkar snabbt och effekten märks redan efter 5-15 minuter Testet mäter om läkemedlet förbättrar lungornas förmåga att snabbt blåsa ut luften. Hos en person med astmabesvär har medicinen oftast god effekt. Vid KOL ser man mindre ofta sådan effekt, men den kan förekomma. Om lungornas funktion efter ett reversibilitetstest blir helt normal har man inte KOL.

Lungorna röntgas - lungröntgen och skiktröntgen

Om läkaren misstänker att man har KOL får man göra en enkel lungröntgen. Undersökningen görs framför allt för att utesluta att det är någon annan lungsjukdom man har. På en lungröntgen finns det ofta vissa tecken som kan peka i riktning mot KOL, men diagnosen kan aldrig fastställas enbart med röntgen.

I sällsynta fall, framför allt om man har svår KOL och är yngre än 70 år, kan det finnas skäl att genomföra en speciell form av skiktröntgen. På en sådan syns i detalj hur olika delar av lungorna har förändrats av sjukdomen. Det blir bara aktuellt om läkaren anser att man skulle må bättre av att operera ett emfysem.

Blodprover utesluter annan sjukdom

Det finns ingen särskild blodanalys som visar om man har KOL eller inte. Men i början av en utredning brukar läkaren ta en del enkla blodprover, i första hand för att utesluta annan sjukdom.

Det finns en liten grupp människor, ungefär en person av 1600, som har en ärftlig brist på ett skyddande ämne, alfa-1-antitrypsin. Har man brist på detta protein och samtidigt är rökare kan detta leda till att man tidigt får en svårare grad av KOL. Halten av alfa-1-antitrypsin i blodet kan mätas i ett enkelt blodprov.

EKG

Man får genomgå en EKG-undersökning om man är medelålders eller äldre och har andnöd. Syftet med EKG-undersökningen är att upptäcka hjärtsjukdomar som ibland kan ge symtom som är förvillande lika dem vid KOL. Dessutom kan EKG-undersökningen visa om KOL-sjukdomen i sig kan ha påverkat hjärtat.

Sjukdomsbeskedet kan innebära en kris

Många som får beskedet att de har KOL har sjukdomen i ett tidigt stadium. De besvär man får av sjukdomen kan då bli ganska små, särskilt om man lyckas sluta röka. Men att få besked om en kronisk sjukdom som KOL kan ändå innebära att man råkar in i en krisreaktion. Att sjukdomen är starkt kopplad till rökning gör att många känner en skam för att själva ha orsakat sina besvär. Men att livsstilen spelar en roll när man blir sjuk är inte unikt för KOL. Om man känner att man behöver hjälp kan man få samtalsstöd från kurator eller annan vårdpersonal.

Viktigast att sluta röka

Hjälp att sluta röka och att förebygga återfall är den viktigaste delen i behandlingen av KOL. Rökstopp är den enda åtgärd som kan stoppa utvecklingen av sjukdomen, som annars fortsätter. Eftersom nikotinberoendet är mycket starkt är det ofta svårt att lyckas sluta röka, trots vetskap om rökningens skadeverkan.

Sök hjälp för att sluta röka

Sjukvården har idag resurser att hjälpa människor att sluta röka. I den mån det finns organiserade mottagningar för rökavvänjning bör man naturligtvis utnyttja dem.

Sköterskor och läkare på vårdcentral kan också ge god hjälp och handledning när man försöker sluta röka. Det kan vara lättare att sluta om man får möjlighet att samtala med en klok och erfaren person kring farhågor, förväntningar och problem vid rökstopp.

Forskning visar att andelen rökare som lyckas med rökstopp ökar om nikotinersättningsmedel eller receptbelagda läkemedel för rökavvänjning används. Nikotinersättning finns bland annat i form av tuggummi, plåster och tabletter. Läkemedel som kan användas vid rökstopp minskar suget efter nikotin eller blockerar nikotinets positiva effekter. Nikotinersättningsmedel och andra läkemedel tas som en kur under några veckor upp till några månader.

En annan bra hjälp är Sluta röka-linjen, som har telefonnummer 020-84 00 00. Vill man sluta röka kan man här få kvalificerade råd och stöd av specialutbildade sjuksköterskor.

Målet är att förhindra att sjukdomen förvärras

Den skada som redan har skett på lungorna när man får diagnosen KOL går inte att reparera. Därför går behandlingen av KOL ut på att försöka hejda en fortsatt försämring och förstöring av lungblåsorna. En viktig del av behandlingen är att man får den hjälp man behöver för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt, med den skada som redan har skett.

Viktigt med kunskap om sjukdomen

Det är bra att skaffa sig kunskap om sjukdomen så att man kan vara mer aktiv i sin behandling. På sjukhusen har det sedan ganska länge funnit så kallade KOL-skolor. Här kan man få information om KOL tillsammans med andra personer som har samma diagnos.

Motion

Det är vanligt att man undviker fysiskt ansträngande aktiviteter när man har andnöd. Så är det ofta även vid KOL. På så sätt kan man hamna i en ond cirkel där inaktivitet ger ytterligare försämrad ork, vilket leder till ännu sämre kondition och så vidare. Det är därför viktigt att försöka hålla igång på ett sätt som känns roligt. Det kan ske i form av vardagliga aktiviteter som promenader, att gå i trappor eller cykling. Många klarar även av lättgympa. Fysisk träning under handledning av sjukgymnast är ett utmärkt alternativ om man har lite svårare sjukdom. Motion ökar välbefinnandet och minskar känslan av andfåddhet.

Vad kan man göra själv för att underlätta andningen?

Eftersom sjukdomen påverkar lungornas elasticitet kan luftrören inte fjädra tillbaka när man andas ut, utan faller ihop. För att motverka detta kan man andas ut med halvstängda läppar för att alstra ett mottryck.

Den nedsatta elasticiteten gör också att vissa delar av lungorna aldrig blir tömda på luft. Det leder till att man måste vidga bröstkorgen och lungorna väldigt mycket för att få i sig tillräckligt med luft. För att klara av det måste man ofta använda extramuskler, oftast de kring skuldrorna, eftersom andningen blir så krävande. Då kan det vara skönt att ha stöd för armarna, till exempel att ha armbågarna på ett bord eftersom det gör att det blir lättare att andas.

Läkemedel kan lindra men inte bota

Det är viktigt att känna till att ingen av de mediciner som används vid KOL kan hejda själva sjukdomen. Läkemedlen används främst för att lindra de dagliga symtomen men ges ibland också för att minska antalet perioder då sjukdomen försämras.

Har man en lindrig form av KOL märker man oftast inte av några symtom. Därför är det då inte meningsfullt att ta någon medicin alls, bortsett från de läkemedel som används vid rökavvänjning.

Man går igenom resultaten med läkaren

Det är viktigt att man tillsammans med sin läkare gör en utvärdering av varje läkemedel som man får prova. Spirometriundersökning kan ge viss vägledning, men allra viktigast är hur man själv mår av ett nytt läkemedel. Olika människor reagerar olika på mediciner mot KOL. Om ett läkemedel inte ger en förbättring, bör man fråga läkaren om det är meningsfullt att fortsätta medicineringen.

En viktig värdemätare i bedömningen av hur man påverkas av läkemedlet är att upptäcka om man mindre ofta råkar ut för perioder då sjukdomen förvärras. Andra viktiga symtom är till exempel hur bra man sover om nätterna, hur mycket andnöd man har, hur mycket man orkar rent allmänt och i vilken mån sjukdomen inskränker på de vardagliga aktiviteterna.

Läkemedel vid KOL

De olika typer av läkemedel som används vid KOL är:

• luftrörsvidgande medel
• kortison och andra inflammationsdämpande läkemedel
• acetylcystein
• syrgas.

Luftrörsvidgande medel

Om man har mild till måttlig KOL och bara märker av symtomen ibland används oftast ett luftrörsvidgande läkemedel som man andas in genom en inhalator. Vid lindrig sjukdom kan det räcka att använda en luftrörsvidgande medicin vid behov. Om man har större besvär av KOL behöver man ofta dessutom ta luftrörsvidgande läkemedel i fast dosering en till två gånger dagligen. Det är ofta bäst att man själv får avgöra vilken medicin som har bäst effekt.

Kortison kan hjälpa när sjukdomen blir svårare

Vid måttlig till svår KOL, framför allt om man ofta får perioder då man blir sämre, används ibland både kortison som man andas in och en annan långverkande luftrörsvidgande medicin.

Kortison i tablettform rekommenderas när sjukdomen i perioder blir svårare och man tydligt märker att man mår sämre. Kortisontabletter har då visat sig kunna förkorta sådana perioder. Däremot bör man undvika att använda kortisontabletter regelbundet eftersom biverkningarna då kan bli både många och svåra.

Om man har svår eller medelsvår KOL och inte kan använda kortison finns nu ett annat läkemedel, Roflumilast.

Acetylcystein

Acetylcystein är en brustablett som löses i vatten. Acetylcystein har länge ansetts ha en slemlösande effekt, men någon sådan verkan är inte bevisad när medlet tas som tablett. Däremot har acetylcystein en viss skyddseffekt mot akuta perioder då sjukdomen blir värre. Därför kan man få pröva medicinen i vissa fall.

Syrgas på sjukhus eller i hemmet

Om man blir akut försämrad och får ökade andningssvårigheter kan man behöva syrgasbehandling på sjukhus.

Vid svår KOL kan man behöva syrgasbehandling i hemmet. Sådan behandling för hemmabruk provas ut på sjukhus. Den är enbart till hjälp om sjukdomen är så svår att lungorna inte klarar att ge blodet tillräckligt mycket syre då man andas vanlig luft. Syrgas ger både ökad chans till överlevnad och lindring av vissa symtom.

Man kan bara få syrgasbehandling för hemmabruk om hemmet är helt rökfritt, på grund av brandrisken. Om man fortsätter röka försämras även behandlingsresultatet.

Kontakta vården vid luftvägsinfektion

Det som oftast gör att sjukdomen akut försämras är om man får en infektion i luftvägarna. Vanligen får man en virusinfektion i de övre luftvägarna, som till en början bara ger vanliga förkylningssymtom. När man har KOL är försvaret mot infektioner i de nedre luftvägarna inte lika kraftfullt som när man är helt frisk. Detta gör att risken är stor att infektionen vandrar djupare ner i luftvägarna. Slemmet blir då rikligare och tjockare och färgen på det blir gulgrön. Det gör att man måste hosta mer och att andnöden ökar. Om man får några av dessa symtom bör man kontakta sjukvården, men om andnöden är svår kan man behöva åka till en akutmottagning. Man kan själv behöva öka sin dos av luftrörsvidgande mediciner för att lindra svåra besvär.

Influensavaccination kan förebygga försämring

Att bli sämre i perioder på grund av infektioner är ofta en stor belastning när man lever med KOL. Influensa är en virusinfektion som vid KOL kan orsaka en livshotande försämring. Därför bör man årligen vaccinera sig mot influensa om man har KOL.

För att minska risken att få svår lunginflammation bör man även vaccinera sig mot pneumokocker. Detta skydd räcker i fem till sex år och bör därefter förnyas en gång.

KOL-mottagningar på allt fler ställen

På vissa ställen i landet finns speciella KOL-mottagningar. Ofta knyts dessa till redan existerande astmamottagningar. Men för att kunna ta hand om och behandla KOL fordras en bredare kompetens jämfört med astma. På KOL-mottagningen finns läkare, sköterskor, sjukgymnaster, dietister, arbetsterapeuter och kuratorer.

Man kan få hjälp av sjukgymnast

Har man svår KOL är det vanligt att den allra enklaste vardagssyssla känns tung att sköta. Eftersom man har begränsad ork innebär minsta kroppsansträngning att man får kraftig andnöd och därefter behöver vila och återhämta sig en lång stund.

Vardagen kan göras lättare genom enkla råd om hur man bäst hushåller med krafterna. Det kan man få hjälp att lära sig av en sjukgymnast eller en arbetsterapeut, som kan ge råd om vilka tekniker som ger bäst effekt. De kan senare även bedöma vilka hjälpmedel som kan vara lämpliga i hemmet. Sjukgymnasten ger också råd om vilken typ av konditionsträning man kan ägna sig åt. Vanligen rekommenderas motionsformer som promenader, cykling, gymnastik och vattenjympa.

Sjukgymnasten kan också ge råd om andningsteknik, hur man skonsammast får upp slem och hur man tar de läkemedel som man ska andas in för att de ska ge bäst effekt. Många har hjälp av att träna in avspänningsövningar med hjälp av sjukgymnast. Om man hostar mycket kan det fresta på bäckenbottnen vilket kan ge risk för att man läcker urin. Här kan sjukgymnasten ge råd om övningar som stärker bäckenbottnens muskler.

Ät energirik mat för att inte tappa i vikt

Det är vanligt att man tappar i vikt när sjukdomen har pågått under en längre tid. Är man mager minskar möjligheterna att stå emot kommande kroppsliga påfrestningar. Svårigheterna att behålla normal kroppsvikt har många orsaker och beror inte bara på att andningsarbetet förbrukar mycket energi. När sjukdomen har pågått under en lång tid ökar lungorna ofta i volym, vilket gör att mellangärdet, som även kallas diafragman, förskjuts ner mot bukhålan. Om man då äter en stor måltid trycker matsäcken uppåt mot lungorna, vilket kan göra att det blir jobbigare att andas. Därför är ett bra tips att öka antalet måltider och att äta energirik mat. Det kan också vara bra att få råd av en dietist innan man har tappat så mycket i vikt att man har fått undervikt.

Ökad risk för benskörhet

En annan följd av KOL är att man har större risk att få benskörhet. Orsakerna kan vara biverkningar av det kortison man har fått mot KOL. Det kan också bero på att man måste vara mer inaktiv än vanligt på grund av andnöden.

Rökning i sig ökar risken för benskörhet, även hos dem som inte har KOL

Om man tappar mycket i vikt kan även det bidra till att skelettet blir skörare. För att förhindra benskörhet brukar man få
förebyggande läkemedel.

Många som har KOL har även en låg halt av D-vitamin i blodet, vilket också ökar risken för benskörhet. Att sola är ett effektivt sätt att öka kroppens förmåga att bilda D-vitamin.

Man kan bli deprimerad

Om man är mycket sjuk i KOL är det vanligt att man får en depression. Det är lätt att förstå med tanke på de många sociala aktiviteter man på grund av sjukdomen inte inte kan delta i. För att komma ur depressionen kan man via sjukvården få stödsamtal hos kurator eller annan lämplig vårdpersonal. Ofta kan man även behöva antidepressiv medicin.

Sluta röka-linjen 020-84 00 00

Hit kan man ringa och få kvalificerade råd och stöd av specialutbildade sjuksköterskor. Det kostar bara en markering att ringa. Telefonnummer: 020-84 00 00. Öppettider: måndag-torsdag kl 09.00-20.00, fredagar 09.00-16.00.

Sluta-Röka-Linjen drivs av Centrum för Tobaksprevention (Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting) i samarbete med Cancerfonden, Statens folkhälsoinstitut, Hjärt-Lungfonden och Apoteket AB.

Patientföreningar

På Hjärt-och-Lungsjukas Riksförbunds webbplats kan man få mer information om KOL och andra lungsjukdomar. Här finns en kunskapsbank med artiklar och man kan även läsa om rökavvänjning, kostcirklar och motion.

Nationellt vårdprogram för KOL

Nationellt vårdprogram för KOL-kronisk obstruktiv lungsjukdom innehåller ett avsnitt med information för allmänheten. Här finns även länkar till bland andra SLMF (Svensk Lungmedicinsk Förening), Hjärt-Lungfonden, Hjärt-och Lungsjukas Riksförening, Tobaksfakta och Läkare mot tobak.

Det nationella vårdprogrammet har tillkommit på initiativ av Svensk Lungmedicinsk Förening. Uppdraget har varit att skapa ett evidensbaserat väl förankrat vårdprogram som täcker alla delar i vårdkedjan.