Hjärtklaffsjukdomar

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

I hjärtat finns fyra klaffar som fungerar som ventiler och hindrar blodet från att pumpas i fel riktning. Klaffarna kan bli för trånga eller börja läcka, vilket kan leda till olika typer av hjärtklaffsjukdomar.

Klaffsjukdomar kan vara medfödda eller förvärvade, det vill säga uppstå senare i livet. Förvärvade klaffsjukdomar är vanligast och man brukar oftast få dem vänster hjärthalva eftersom trycket är mycket högre där.

Symtom

Klaffsjukdomar kan göra att man

  • får svårare att andas
  • får sämre ork
  • blir tröttare
  • svimmar när man anstränger sig
  • får ont i bröstet
  • får hjärtklappning
  • ibland får feber.

Behandling

Om man har måttliga hjärtklaffproblem räcker det med att man går på regelbundna läkarkontroller för att undersöka hjärtat.

Om man får stora besvär kan man behöva opereras. Den vanligaste operationsmetoden är att den sjuka hjärtklaffen tas bort och ersätts med en mekanisk eller biologisk klaffprotes.

När ska man söka vård?

Om man har lindriga besvär, till exempel att man tycker att man blir mer andfådd än tidigare när man anstränger sig och har fått sämre ork, kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral.

Man ska ringa 112 om man plötsligt blir mycket andfådd fast man inte anstränger sig.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Hjärtat

    Hjärtat fungerar som en pump.

    Mer information
    Hjärtats inre

    Hjärtat har fyra hålrum som består av två förmak och två kamrar. Höger förmak tar emot syrefattigt blod från kroppen genom övre och nedre hålvenen. Mellan hjärtats förmak och kamrar finns klaffar som öppnas och sluts i takt med hjärtats sammandragningar.

    Från höger förmak kommer blodet ner i höger kammare, som sedan pumpar blodet till lungorna för syresättning.

    Från lungorna återvänder blodet till vänster förmak och vidare till vänster kammare. Därifrån pumpas det syresatta blodet ut i kroppen via stora kroppspulsådern, aorta. Där blodet lämnar hjärtats kamrar finns klaffar, som hindrar blodet från att rinna tillbaka.

  • Hjärtklaffar

    Hjärtklaffarna fungerar som ventiler som hindrar blodet från att gå i fel riktning.

    Mer information
    Hjärtklaffar

    Aortaklaffen och klaffen till lungpulsådern är så kallade fickklaffar. När blodet från kammaren pressas mot fickklaffarna trycks dessa in mot kärlväggen och blodet kan passera. Under hjärtats vilofas vill blodet rusa tillbaka in i höger och vänster kammare, men det förhindras genom att fickorna fylls med blod och spänns ut.

    Klaffarna mellan förmak och kammare kallas för segelklaffar. De består av segelliknande flikar, som sitter fästade vid hålets kanter. När hjärtat drar ihop sig pressas segelklaffarna ihop och förhindrar att blodet strömmar tillbaka till förmaket.

Hjärtat - en pump

Hjärtat är en muskel som pumpar runt blod i kroppen så att kroppens alla organ får syre. I hjärtat finns fyra klaffar, som ser till att blodet pumpas i rätt riktning genom hjärtat. Dessa klaffar kan bli förträngda eller börja läcka.

När blodet har lämnat av sitt syre ute i kroppen förs blodet tillbaka till hjärtats högra förmak. När höger förmak drar ihop sig pumpas blodet genom en hjärtklaff in i höger kammare. När kammaren drar ihop sig skickas blodet förbi nästa hjärtklaff till lungpulsådern och ut i lungorna, där det tar upp syre.

Från lungorna kommer blodet till hjärtats vänstra förmak. När vänster förmak drar ihop sig transporteras blodet till vänster kammare genom den så kallade mitralisklaffen. I vänster kammare pumpas det syrerika blodet förbi aortaklaffen till stora kroppspulsådern, som transporterar blodet ut till kroppens alla organ.

Hjärtklaffarna fungerar som ventiler som hindrar blodet från att gå i fel riktning.

Fickklaffarna

Aortaklaffen och klaffen till lungpulsådern är så kallade fickklaffar. De består av tre fickor som brukar kallas cuspar. När blodet från kammaren pressas mot fickklaffarna trycks dessa in mot kärlväggen och blodet kan passera. Under hjärtats vilofas vill blodet rusa tillbaka in i höger och vänster kammare, men det förhindras genom att fickorna fylls med blod och spänns ut.

Segelklaffarna

Klaffarna mellan förmak och kammare kallas för segelklaffar. De består av segelliknande flikar, som sitter fästade vid hålets kanter. När hjärtat drar ihop sig pressas segelklaffarna ihop och förhindrar att blodet strömmar tillbaka till förmaket.

Klaffsjukdomar

Klaffsjukdomar kan delas in i klafförträngning eller klaffläckage. Beroende på vilken klaff som är förträngd eller läcker uppstår olika symtom och besvär, som utvecklas olika snabbt.

Medfödda klaffsjukdomar kan man få både i de klaffar som sitter till vänster i hjärtat och de som sitter på höger sida. Klaffsjukdomar som är förvärvade får man i allmänhet bara i de vänstersidiga hjärtklaffarna, det vill säga aortaklaffen och mitralisklaffen.

I den här texten kommer enbart förvärvade klaffsjukdomar att tas upp, det vill säga

  • förträngd aortaklaff
  • läckande aortaklaff
  • förträngd mitralisklaff
  • läckande mitralisklaff.

Medfödda hjärtfel är ovanligare. Vid sådana fel är i allmänhet även andra delar av hjärtat än bara hjärtklaffarna skadade. Medfödda hjärtfel ger vanligtvis besvär redan i barn- och ungdomsåren, medan förvärvade klaffsjukdomar oftast uppkommer i vuxen ålder.

Förträngd aortaklaff - aortastenos

Förträngning i aortaklaffen, så kallad aortastenos, är den vanligaste klaffsjukdomen. Ungefär två procent av dem som är över 65 år och ungefär fem procent av dem över 80 år har förträngd aortaklaff. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor.

Oftast har man en normal hjärtklaff från början, som förkalkas allt mer ju äldre man blir. Det är inte helt klarlagt varför det sker.

Läckande aortaklaff - aortainsufficiens

Det finns två typer av läckande aortaklaff, så kallad aortainsufficiens: kroniskt läckage och akut läckage.

Kroniskt läckande aortaklaff

Kroniskt aortaläckage är mindre vanligt än förträngd aortaklaff. Sjukdomen är ungefär lika vanlig hos män som hos kvinnor.

Hos äldre beror klaffläckaget oftast på att kroppspulsådern är utvidgad, till exempel på grund av att man har haft högt blodtryck under en längre tid. Det leder till att den del av hjärtat där klaffen är fäst utvidgas och att fickklaffarna dras isär. Läckage i aortaklaffen kan också vara ett symtom vid inflammatorisk sjukdom.

Hos yngre orsakas aortaläckage oftast av att aortaklaffen har två klaffickor i stället för tre, och att dessa inte riktigt sluter tätt.

Akut läckande aortaklaff

Akut aortaläckage är livshotande och kräver behandling mycket snabbt. Läckaget beror oftast på antingen att en bakterieinfektion har förstört aortaklaffen eller på en bristning av stora kroppspulsådern, som också skadat klaffen.

När man får en bakterieinfektion utvecklas hjärtsvikt snabbt, oftast inom ett dygn. Man får hög feber, påverkat medvetande, frossa, sjunkande blodtryck och snabb puls. Om kroppspulsådern brister får man sekundsnabbt svåra bröstsmärtor som strålar ut i ryggen och svårt att andas.

Läckande mitralisklaff - mitralisinsufficiens

Läckande mitralisklaff, mitralisinsufficiens, är mindre vanligt än aortastenos. Det är främst yngre personer som kan få sjukdomen, som förekommer lika ofta hos män som hos kvinnor.

Att mitralisklaffen läcker kan ha flera orsaker. Den vanligaste orsaken är att läckaget beror på försämrad sammandragningsförmåga i vänster kammare, som har förstorats, och att de båda mitralisklaffsegeln har dragits isär. Att mitralisklaffen läcker kan även bero på förändring i själva klaffarna, bakteriell infektion och som led i en akut hjärtinfarkt.

När vänster kammare drar ihop sig kommer inte allt blod ut i stora kroppspulsådern utan en del förs istället genom den läckande klaffen tillbaka till vänster förmak, som då tänjs ut och förstoras. Trycket stiger i lungan med ökad andfåddhet som följd.

Förträngd mitralisklaff - mitralisstenos

För femtio år sedan var förträngd mitralisklaff, mitralisstenos, som orsakas av reumatisk feber, den vanligaste klaffsjukdomen. Men i dag är sjukdomen mycket ovanlig. Reumatisk feber orsakas av en bakterieinfektion med streptokocker och när antibiotika började användas försvann detta klaffel i stort sett från Sverige. Sjukdomen kan däremot finnas hos personer som kommer från länder där sjukvården har mindre resurser. Följderna av den reumatiska febern gör att mitralisklaffen blir förtjockad och öppnar sig sämre.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Besvären kommer smygande

Klaffsjukdomar ger sällan besvär i början, men så småningom blir man mer andfådd och på sikt kan man få försämrad ork, ökad trötthet, förmaksflimmer, hjärtsvikt och svimning.

De flesta klaffsjukdomarna upptäcks vid rutinkontroller när en läkare lyssnar på hjärtat och hör blåsljud. Om läkaren hör blåsljud får man som regel en remiss till en hjärtspecialist för kompletterande undersökningar.

Två hjärttoner

En frisk person har två hjärttoner, som hörs när hjärtklaffarna stängs. Den första tonen hörs när mitralisklaffen och klaffen mellan höger förmak och kammare stängs. Därefter kommer hjärtats sammandragningsfas, systole, då normalt inget hörs. Systole avslutas med den andra hjärttonen, som hörs när aortaklaffen och klaffen mellan höger kammare och lungpulsådern stängs. Tiden mellan den andra och den första hjärttonen är hjärtats vilofas, diastole.

Läkaren hör blåsljud

När man har en klaffsjukdom kan läkaren ofta höra blåsljud från hjärtat med hjälp av ett stetoskop. Normalt hörs bara de två hjärttonerna. Men vid klaffsjukdom ändras blodets normala och jämna flöde, på grund av en förträngd eller läckande klaff, och blir mer virvlande. Därför uppstår blåsljud.

Man kan ha blåsljud från hjärtat utan att ha någon klaffsjukdom.

EKG - elektrokardiografi

EKG-undersökningen visar hjärtats elektriska aktivitet. Med hjälp av EKG kan läkaren se om man har en normal och regelbunden hjärtrytm eller en oregelbunden rytm, vilket kan bero på extraslag eller ett förmaksflimmer. Vissa klaffsjukdomar gör att vänster kammares muskulatur blir tjockare och det syns ibland på EKG.

Ultraljud

Med ultraljud kan läkaren mäta de olika hjärtrummens storlek samt väggarnas och klaffarnas tjocklek. Med så kallad dopplerteknik kan blodflödet i hjärtat registreras. Med dopplertekniken kan läkaren avgöra om en hjärtklaff läcker eller är förträngd. Om klaffen läcker går blodet i fel riktning. Om klaffen är förträngd är blodets hastighet genom klaffen förhöjd.

Om en person är svår att undersöka från bröstkorgen kan ultraljudsundersökningen göras från matstrupen. Ultraljudssändaren monteras då på ett så kallat gastroskop, som sväljs ner. Fördelen är att matstrupen ligger närmare hjärtat än bröstkorgsväggen. Därmed syns hjärtklaffarna bättre. 

Hjärtkateterisering

Om läkaren är osäker på hur en klaffsjukdom påverkar hjärtats arbete görs ibland en så kallad hjärtkateterisering. Det innebär att en tunn slang förs in av en läkare i ett blodkärl via ljumsken eller halsen genom höger förmak och kammare till lungpulsådern. Med slangen kan läkaren mäta blodtrycket i lungorna och hur mycket blod som pumpas ut i varje hjärtslag.

Symtom på förträngd aortaklaff

De flesta som har en förträngd aortaklaff, aortastenos, brukar inte ha några besvär när sjukdomen upptäcks. Men förträngningen förvärras med tiden. De vanligaste symtomen blir då bröstsmärtor och ökad andfåddhet när man anstränger sig. Man kan även svimma vid ansträngning. Besvären vid förträngning på aortaklaffen kan förvärras ganska snabbt. Därför är det viktigt att man snabbt kommer till en hjärtspecialist för utredning och behandling.

En förträngd aortaklaff kan upptäckas genom:

  • Att läkaren lyssnar på hjärtat med ett stetoskop och hör ett blåsljud.
  • EKG. Om man har en förträngd aortaklaff kan det ibland synas på EKG att vänster kammare är förtjockad.
  • Ultraljud/doppler. Med ultraljud kan läkaren se hur aortaklaffen ser ut, hur förkalkad den är, om vänster kammare är förtjockad, om hjärtat fungerar normalt för övrigt samt om man har någon annan onormal klaff. Med doppler kan blodflödet och klafföppningsytan beräknas och förträngningens svårighetsgrad uppskattas.

Symtom på kronisk läckande aortaklaff

I allmänhet har man inga besvär när en kroniskt läckande aortaklaff upptäcks. Det kan ta många år innan man får några besvär. Så småningom brukar man bli mer andfådd när man anstränger sig och orka mindre. Om ett klaffläckage inte behandlas när man väl har fått besvär kan man snabbt få hjärtsvikt.

Att aortaklaffen har ett kroniskt läckage kan upptäckas genom:

  • Att läkaren lyssnar på hjärtat med ett stetoskop och hör ett blåsljud.
  • EKG. Ibland kan det synas på EKG att man har en förtjockad vägg till vänster kammare.
  • Ultraljud/doppler. Ultraljud visar hjärtrummens storlek, vänster kammares sammandragningsförmåga, storleken på stora kroppspulsådern och aortaklaffens utseende. Med doppler bedöms hur stort läckaget är.

Akut läckande aortaklaff

Vid en bakterieinfektion utvecklas hjärtsvikt snabbt, oftast inom ett dygn. Man får hög feber och påverkat medvetande, frossa, sjunkande blodtryck och snabb puls. Om kroppspulsådern brister insjuknar man sekundsnabbt med svåra bröstsmärtor som strålar ut i ryggen och andningssvårigheter. Många gånger tolkas detta som en akut hjärtinfarkt, men EKG är normalt, vilket det inte är vid hjärtinfarkt.

När läckaget uppstår snabbt och akut hörs inte blåsljud lika tydligt som vid det kroniska läckaget. Diagnosen sker oftast med hjälp av en ultraljudundersökning av hjärtat och stora kroppspulsådern.

Symtom på förträngd mitralisklaff

Om man har en förträngning på mitralisklaffen, så kallad mitralisstenos, kommer besvären ofta smygande under en längre tid. Gradvis blir man allt mer andfådd när man anstränger sig. Ibland upptäcks inte klaffsjukdomen förrän hjärtats rytm ändras och man får förmaksflimmer. Då blir man ofta akut dålig och får tecken på hjärtsvikt med vätska i lungorna.

Den förträngda klaffen ökar också risken för att blodproppar bildas i vänster förmak. Dessa blodproppar kan lossna och orsaka slaganfall, det vill säga stroke. Men eftersom det här klaffelet är ganska ovanligt numera är slaganfall av detta skäl ovanligt.

En förträngning på mitralisklaffen kan upptäckas genom:

  • Att läkaren lyssnar på hjärtat med ett stetoskop och hör ett blåsljud.
  • EKG. EKG kan skilja på normal hjärtrytm och förmaksflimmer. Att man har förmaksflimmer kan tala för ett allvarligt klaffel.
  • Ultraljud/doppler. Med ultraljud kan hjärtrummens storlek beräknas. Framförallt bedöms storleken på vänster förmak. Läkaren kan även bedöma om klaffen är förtjockad eller förkalkad. Med doppler kan blodflödet och klafföppningsytan beräknas och förträngningens svårighetsgrad bedömas.

Symtom på läckande mitralisklaff

De vanligaste symtomen på en läckande mitralisklaff, så kallad mitralisinsufficiens, är att man gradvis orkar allt mindre och blir allt mer andfådd när man anstränger sig.

Att mitralisklaffen läcker kan upptäckas genom:

  • Att en läkare lyssnar på hjärtat med ett stetoskop och hör ett blåsljud.
  • EKG. EKG kan skilja på normal hjärtrytm och förmaksflimmer. Att man har förmaksflimmer talar för ett allvarligare klaffel.
  • Ultraljud/doppler. Med ultraljud beräknas storleken på vänster förmak och kammare. Läkaren bedömer om vänster kammares sammandragningsförmåga är normal eller minskad. Klaffen inspekteras och orsaken till läckaget kan fastställas. Med hjälp av doppler kan graden av läckage bedömas. Ibland räcker det inte med ett vanligt ultraljud via bröstkorgen, utan undersökningen måste göras från matstrupen.
Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Vart vänder man sig?

Om man snabbt och plötsligt blir mycket andfådd, inte bara när man rör sig utan även när man är stilla, kan det vara ett tecken på hjärtsvikt eller annan allvarlig hjärt-lungsjukdom. Då bör man kontakta läkare så fort som möjligt eller ringa 112.

Om man har lindrigare besvär, men tycker att man är mer andfådd än tidigare och har fått sämre ork, kan man kontakta en vårdcentral. Läkaren där lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. Om han eller hon hör ett blåsljud på hjärtat skickas man i regel till en hjärtspecialist för undersökning med hjälp av ultraljud.

Andra orsaker till ökad andfåddhet och sämre ork kan vara blodbrist, lungsjukdom, övervikt och mycket annat som läkaren måste ta hänsyn till vid undersökningen.

Ibland upptäcks ett blåsljud i samband med en hälsokontroll utan att man har några som helst besvär. Också i dessa fall brukar man skickas till en hjärtspecialist.

Om man har ett lindrigt klaffel brukar fortsatta kontroller ske på vårdcentral eller husläkarmottagning. Om man har ett måttligt klaffel sker kontrollerna ofta på vårdcentral eller husläkarmottagning, men då och då får man gå till en specialist för att undersöka om klaffelet har försämrats. Allvarligare klaffel brukar följas regelbundet av hjärtspecialister.

Om man behöver opereras får man en remiss till en hjärtkirurgisk klinik, en så kallad thoraxklinik.

Vad kan man göra själv?

Det verkar finnas ett samband mellan förträngd aortaklaff och högt blodtryck, höga blodfetter och rökning. Om man måste opereras för klaffsjukdom är det bra om hjärtat är i så bra kondition som möjligt.

Det finns ingen särskild egenvård just för klaffsjukdomar. Däremot kan man försöka minska risken för att få hjärt-kärlsjukdomar genom en hälsosam livsstil.

  • Få behandling mot ett eventuellt högt blodtryck. Högt blodtryck ökar risken för hjärt-kärlproblem.
  • Äta hälsosamt. Det är bra att äta näringsriktigt och hålla kontroll på sin vikt. Förhöjda blodfetter och övervikt ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom tar det ofta längre tid för överviktiga att återhämta sig efter en operation eftersom de har en minskad lungkapacitet.
  • Sluta röka. Rökning ökar risken för hjärt-kärlproblem. Rökning ökar också risken för lungproblem i samband med en operation, och gör att det tar längre tid att återhämta sig efter operationen.
  • Motionera. Lagom med motion är alltid bra för att hålla sig i form. Om man däremot har ett kraftigt klaffel och blir andfådd när man anstränger sig ska man inte träna så hårt. Vid kraftiga klaffel bör så kallad isometrisk träning undvikas, till exempel tyngdlyftning och vissa former av styrketräning. Man bör rådgöra med en läkare om vilken träning som är lämplig.

Förträngd aortaklaff

Om man har en svår förträngning på aortaklaffen, så kallad aortastenos, men inga besvär, behövs en läkarundersökning varje år. Beroende på hur allvarlig sjukdomen är kan en ultraljudsundersökning göras. En del får genomföra ett arbetsprov, ett EKG-test under ansträngning, varje år för att undersöka hur hjärtat reagerar på fysisk ansträngning. Om förträngningen är måttlig räcker det med kontroll vartannat år och om den är lindrig, vart femte år.

Aortaklaffen bör opereras om man har en kraftig förträngning och upplever besvär, eller har en kraftig förträngning och arbetsprovet visar att hjärtarbetet försämras när man anstränger sig. 

Kronisk läckande aortaklaff

Om man har ett större läckage på aortaklaffen, så kallad aortainsufficiens, bör man undersökas av läkare minst en gång om året. Man bör även undersökas med ultraljud varje år, eftersom operation kan behövas om vänster kammare har blivit kraftigt utvidgad eller visar tecken till minskad sammandragningsförmåga. Om läckaget har orsakats av en utvidgad kroppspulsåder bör man kontrollera varje år att inte ådern fortsätter att utvidga sig.

Om man har ett lindrigt eller måttligt läckage räcker det med en kontroll av själva klaffläckaget vart tredje till vart femte år. Men läckaget är ofta en följd av ett högt blodtryck och det måste kontrolleras oftare.

Man bör opereras om man har ett läckage som ger besvär eller om vänster kammare har blivit kraftigt förstorad, oavsett om man har besvär eller inte.

Ibland används en aortaklaff och första delen av stora kroppspulsådern från en avliden person för att ersätta den sjuka aortaklaffen. Det kallas homograft.

Akut läckande aortaklaff

Den akut läckande aortaklaffen är ett livshotande tillstånd som kräver behandling mycket snabbt.

Det finns flera operationsmetoder. Vilken som väljs beror på hur sjukdomen ser ut.

Förträngd mitralisklaff

Om man har en förträngd mitralisklaff, så kallad mitralisstenos, behövs läkarkontroll med ultraljud varje år. När klaffen blir mycket förträngd kan en operation behövas. Om man får förmaksflimmer ökar behovet av operation.

Tidigare innebar operationer av förträngda mitralisklaffar att läkaren gick in i hjärtats förmak och vidgade mitralisklaffen för hand. Då måste bröstkorgen öppnas. Men numera kan ingreppet göras med en ballong, så kallad ballongvidgning. Läkaren för då upp en ballong i hjärtat genom ett blodkärl. Sedan blåses ballongen upp i mitralisklaffen så att klaffen vidgas och det blir ett mer normalt öppningshål.

I många fall räcker det inte med att vidga mitralisklaffen. För att det ska bli riktigt bra måste klaffen ofta tas bort och ersättas med en klaffprotes. 

Läckande mitralisklaff

Om man har ett större läckage, så kallad mitralisinsufficiens, behövs läkarkontroller med ultraljud varje år. Om man har besvär med andfåddhet eller nedsatt ork kan en operation behövas. Om man får förmaksflimmer ökar behovet av operation. Om man har ett större läckage, men inga besvär, brukar man få göra ett arbetsprov som visar kroppens arbetsförmåga. Vid ett måttligt läckage kan kontrollerna ske med längre mellanrum. Om man har ett lindrigt läckage behövs ingen särskild kontroll, utan det är orsaken till läckaget som avgör hur ofta man bör kontrolleras.

En läckande mitralisklaff kan opereras på flera sätt. I dag försöker man i första hand laga den läckande klaffen. Men många läckande mitralisklaffar kan inte lagas. Den vanligaste operationsmetoden är fortfarande att den sjuka hjärtklaffen tas bort och ersätts med en mekanisk eller en biologisk klaffprotes.

Mekanisk klaffprotes

Den vanligaste mekaniska klaffprotesen består av två halvcirkelformade skivor som öppnar och stänger av blodströmmen. Skivorna är upphängda i en ring som sys fast på platsen för den borttagna klaffen. Fördelen är att den här typen av protes håller livet ut. Nackdelen är att metoden fordrar livslång behandling med blodförtunnande medicin, som kan öka risken för blödningar i andra organ.

Biologisk klaffprotes

En biologisk klaffprotes är tillverkad av en hjärtsäck från en gris eller kalv. Oftast liknar den en klaff med tre fickklaffar som öppnar och stänger blodströmmen. Fördelen är att man inte behöver äta blodförtunnande medicin. Nackdelen är kortare hållbarhet. Efter ungefär 15 år börjar protesen att fungera sämre och kan behöva bytas ut. Därför är det oftast äldre personer och personer som inte kan äta blodförtunnande medicin som får en biologisk protes. Någon risk för avstötning av en biologisk klaffprotes finns inte eftersom klaffen inte består av levande vävnad.

Nya operationsmetoder

Tidigare fanns bara operationsmetoder som innebar att proteser sattes in. Men nya metoder har utvecklats för att undvika behandling med blodförtunnande medicin och för att undvika upprepade operationer på grund av utslitna biologiska klaffproteser. En sådan metod är klaffreparation, som innebär att en liten skada på klaffen som ger upphov till ett stort läckage lagas.

Det är osäkert hur hållbara de nya operationsmetoderna är i ett längre perspektiv. Det är möjligt att hållbarheten av exempelvis insydda klaffar inte är lika bra som mekaniska konstgjorda klaffar, men i ett tidsperspektiv på upp till 20 år verkar det inte vara någon skillnad.

Hjärtkirurger har börjat använda så kallad kateterteknik, vilket innebär att de för in tunna slangar från ett blodkärl i ljumsken till hjärtat och kan behandla både förträngda aortaklaffar och vissa typer av läckande mitralisklaffar. Metoderna är under utveckling, men några personer har redan behandlats med dessa metoder. Det är möjligt att vissa ingrepp som i dag görs med öppen hjärtkirurgi inom en tioårsperiod kommer att ersättas med kateterteknik. Det skulle kunna förkorta tiden för återhämtning efter ingreppet.

Komplikationer

Ungefär fyra procent av dem som opereras i hjärtat får blödningar som gör att bröstkorgen måste öppnas igen. Ungefär en till två procent av dem som hjärtopereras dör. Men oftast gäller det personer som opereras akut eller som opereras sent och har haft en klaffsjukdom mycket länge.

Vårdtid och konvalescens

Om man har opererats i hjärtat brukar man vårdas på sjukhus i cirka en vecka. Sedan får man räkna med att det tar ungefär två till tre månader innan man är återställd.

Viktigt att tänka på vid klaffel

Vid både klaffel som inte opereras och som opereras finns en ökad risk för bakterieinfektioner i klaffen, så kallade endokardit, vilket är en allvarlig sjukdom som kan förstöra en hjärtklaff. Det finns risk för bakterieinfektion i klaffen efter djupare tandingrepp, ingrepp i urinblåsan och efter större magoperationer. Därför är det vanligt att man i förebyggande syfte får antibiotika inför sådana ingrepp. De med klaffel som behöver information om detta bör få det av sin läkare. Om man inte fått det är det bra att fråga om det vid nästa kontroll. Små tryckta kort som informerar om förebyggande behandling mot bakterieinfektioner i klaffen, så kallad endokartiprofylax, kan man få hos alla hjärtläkare.

Blodförtunnande läkemedel

Vid behandling med blodförtunnande läkemedel, oftast Waran, efter en hjärklaffoperation är det viktigt att sköta kontrollerna och doseringen av Waran noggrant. Skulle Warandoseringen vara för låg finns risk för att man får blodproppar runt klaffen, och om doseringen är för hög finns risk för blödningar. De flesta vårdcentraler har möjlighet och kunskap att sköta kontrollen av att man får rätt dosering av Waran.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-03-18
Skribent:

Fredrik Scherstén, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Skånes universitetssjukhus

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Stefan Lind, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.