Astma hos barn

Astma gör att barnet har svårt att andas

Astma är en sjukdom i luftrören som gör att det blir svårare för luften att passera till och från lungorna. När barn har astma får de problem med andnöd och väsande och pipande andning. Ofta får de också hosta.

Besvären kommer oregelbundet. Ibland har barnet mycket besvär, men kan också under långa perioder vara helt frisk. I många fall vänjer de sig vid sina symtom och tänker inte på att de skulle kunna må bättre.

Inflammation i luftrörens slemhinnor

Inflammation gör att olika retande ämnen frisätts i luftrörens slemhinnor när barnet kommer i kontakt med ämnen som irriterar, eller med sådant som det är allergiskt mot. Slemhinnan i luftrören svullnar och luftrören dras samman. Detta leder till de typiska astmasymtomen andningsbesvär, hosta, pip i bröstet och slembildning. Eftersom inflammationen är orsaken till astma bör barn med mer än tillfälliga besvär ta inflammationshämmande läkemedel regelbundet för att förebygga försämring.

Eftersom det blir trängre i luftrören får barnet tungt att andas, andningen blir pipande eller väsande och ofta får barnet också en irriterande hosta. För att förstå hur det kan kännas kan man hålla för näsan och andas genom ett sugrör.

Astma och hyperreaktivitet hos barn

Typiskt för de flesta barn med såväl allergisk astma som icke allergisk astma, är att de utvecklar en ökad känslighet i sin luftrörsslemhinna.

Den ökade känsligheten i slemhinnan kallas hyperreaktivitet. Den gör att barnet reagerar med astma när det till exempel

• anstränger sig
• andas in kall luft
• kommer i kontakt med tobaksrök
• kommer i kontakt med parfymdoft och liknande.

Hyperreaktiviteten är ofta orsak till de vardagsbesvär som barn med astma känner av.

Om barnet har haft en långvarig inflammation verkar kroppen ha svårt att återställa normal känslighet i luftrören. Hyperreaktiviteten kan därför finnas kvar under flera månader trots att barnet medicinerar. Risken för att barnet ska utveckla hyperreaktivitet är störst om barnet har allergisk astma.

Astma är olika för olika barn

Astma är inte någon enhetlig sjukdom som påverkar alla på samma sätt. Vissa barn får bara besvär vid enstaka tillfällen medan andra har ständiga besvär trots noggrann behandling. En del får astma av kontakt med vissa ämnen som andra med astma inte reagerar på.

Varför får man astma?

Oftast får man astma i barndomen, men det kan starta i alla åldrar. Bland förskolebarn är sjukdomen något vanligare hos pojkar. I tonåren blir astma vanligare hos flickor.

Som vid så många andra sjukdomar är både ärftlighet och miljö av betydelse. Barn kan ärva anlag för ökad känslighet i luftrören, allergier och infektionskänslighet.

Olika typer av astma hos barn

Astma kan delas in i två olika typer, en allergisk och en icke-allergisk. Hos barn är allergisk astma vanligast, medan den icke allergiska astman är vanligare ju äldre man är.

Allergisk astma

Vid allergisk astma är det en allergisk reaktion i luftrören som har en betydelsefull roll. Den orsakas av att barnet utsätts för ämnen som det är allergiskt mot, så kallade allergener. Det är oftast pollen, pälsdjur eller kvalster som ger besvär.

Den som är allergisk har så kallade antikroppar, som känner igen det som barnet inte tål. Vid inandning av det som barnet är allergiskt mot, till exempel pollen, reagerar antikropparna och sätter igång en allergisk reaktion som orsakar astma. Det finns både en snabb allergisk reaktion som kommer inom 20 minuter och en långsammare som kommer först efter fem till sex timmar. Det är förklaringen till att besvären kan komma flera timmar efter att barnet har varit i kontakt med något det är allergiskt mot.

En del barn som är svårt allergiska kan få astma under småbarnsåren. Om barnet får astma senare under uppväxten beror det oftast på att han eller hon har utvecklat allergi mot pälsdjur, kvalster eller pollen. Andra kan utveckla sin allergi mot pollen och/eller pälsdjur senare. Allergin visar sig som till exempel pollenutlöst hösnuva som efter flera år kan utvecklas till astma.

Barn med allergisk astma får ofta andningsbesvär när de får luftvägsinfektioner eller när de anstränger sig, och dessa faktorer kan ge astma både vid allergisk astma och icke-allergisk. Andra faktorer som kan utlösa astmasymtom är kall luft, tobaksrök, irriterande ämnen som parfymer, rök och avgaser.

Barn med allergisk astma får också lättare andningsbesvär när de får luftvägsinfektioner eller anstränger sig, än barn som inte har astma.

Icke-allergisk astma

Grundorsakerna till icke allergisk astma är inte så väl kartlagda som vid allergisk astma. Om astman inte beror på allergi kan besvären utlösas eller försämras av

• luftvägsinfektioner, oftast virus
• kall luft
• tobaksrök
• irriterande ämnen som parfymer, rök och avgaser
• ansträngning.

Astma och infektioner hos barn

Virusinfektioner är den vanligaste orsaken till akuta astmabesvär hos barn. Vanliga förkylningsvirus är den viktigaste orsaken, men även andra virus kan också orsaka astma. Barn som har astma får ofta en svårare och mer långdragen virusinfektion med symtom från luftrören och astma, speciellt under de kalla årstiderna när många är förkylda.

En särskild typ av astma hos icke allergiska småbarn kallas ofta för infektionsastma. Infektionsastma hos barn börjar ofta under första levnadsåret. Ungefär vart femte barn har under småbarnsåren haft infektionsutlösta astmabesvär. De flesta barn får oftast bara lindriga till måttliga besvär, men vissa barn kan få upprepade och svårare attacker.

Barn med infektionsastma har bara besvär när de har en luftvägsinfektion, mellan infektionerna är de helt besvärsfria. Infektionsastma brukar växa bort under barnets första två till tre levnadsår. Men kan ibland dröja kvar upp till sju-års åldern.

Ett vanligt virus som kallas respiratoriskt syncytievirus, RS-virus, kan också utlösa astmabesvär hos barn i alla åldrar, förutom att det orsakar vanliga förkylningar. Infektionen kan hos en del spädbarn och för tidigt födda leda till svårare andningsbesvär i forma av till exempel snabb andning och väsande och pipande utandning. Några få av de spädbarn som blir sjuka av RS-virus behöver sjukhusvård. En del av de barn som har haft en svår RS-virusinfektion fortsätter att utveckla astma.

Astma och allergi hos barn

Barnet kan även få astma när det har födoämnesallergier och äter eller dricker något det inte tål. Men ofta får barnet symtom från mag-tarmkanalen eller huden. Andas barnet däremot in födoämnet det är allergisk mot kan det ge symtom enbart från luftvägarna. Detta är mindre vanligt, men skaldjursdoft eller fiskdoft kan ge astma.

Luftburna allergier kan starta när barnet är under fem år, framför allt allergier mot pälsdjur och på väst och sydkusten också mot kvalster. Pollenallergi brukar debutera först i skolåldern men förekommer även hos förskolebarn. En del barn får enbart symtom från näsa och ögon när de kommer i kontakt med det som de inte tål, medan andra också får astma. Har de redan tidigare visat tecken på känsliga luftrör och haft astmasymtom vid infektioner kommer allergin att förvärra astman, och ofta brukar de få mer symtom mellan infektionerna. Barn med denna typ av astma har ofta kvar sina besvär under flera år.

Andra orsaker till astmaliknande besvär

Sammanfallande luftrör

Jämfört med äldre barn har barn under ett års ålder smalare och mjukare luftrör och luftstrupe, och deras lungor är inte lika utspända. Under utandningen kan därför luftvägarna ibland falla samman och orsaka andningssvårigheter. Om barnet då försöker hjälpa till genom att pressa ut luften förvärras bara besvären. Barnet brukar ha mer slem i luftvägarna än vanligt och de små barnen har inte kraft att hosta upp slemmet. Andningen blir då rosslig och andetagen tätare än normalt, samtidigt som utandningen är pressad och förlängd. Besvären blir mer tydliga när barnet har en infektion eller anstränger sig. Hos de flesta försvinner symtomen under andra levnadsåret när luftrören blir större och stabilare.

Tunna luftrör och mjuka luftrörsväggar är hos barn under ett år en tillräcklig orsak till att en del får astmaliknande besvär när de har en luftvägsinfektion utan att de egentligen har astma. Därför brukar barn inte få diagnosen astma före två års ålder såvida inte

• astma finns i familjen
• barnet har eksem eller allergi
• barnet har haft besvär vid minst tre infektioner.

Förträngningar i struphuvudet

Den övre delen luftstrupen utgörs av struphuvudet. Ett andningshinder som kan missuppfattas som astma orsakas av förträngningar i struphuvudet. Besvären uppstår oftast i samband med ansträngning och är vanligast hos elitidrottande tonårsflickor. Vanligen orsakas förträngningen av att själva mynningen i övre delen av halsen faller samman men andningshindret kan också bero på att stämbanden inte går isär på ett normalt sätt när man andas in. Då får barnet svårt med inandningen. Man har tidigare missförstått dessa besvär som psykiska men senare forskning visar att det rör sig om kroppsliga orsaker.

Hur går det sedan?

Småbarn som bara har infektionsastma växer i regel ifrån sina besvär i förskoleåldern eller tidig skolålder.

För de barn som har allergisk astma och särskilt om de är allergiska mot pälsdjur och/eller dammkvalster är det inte säkert att astman försvinner. De kan ha astma under hela barn- och ungdomstiden. De flesta upplever en klar förbättring i sin astma under puberteten och att de blir mindre känsliga för pälsdjur, men ganska få blir helt utan besvär.

Tecken på astma

Typiska symtom vid astma är återkommande andnöd i perioder, ibland hosta med segt slem och ofta pip och väsande ljud från luftrören när barnet andas. En del dagar kan barnet ha svåra besvär, men andra dagar kan det vara helt besvärsfri.

Symtom som kan förekomma är

• andningssvårigheter
• pipande och väsande ljud när man andas
• långvarig hosta varje gång man är förkyld
• långvarig hosta, ofta nattetid, som inte har någon annan förklaring
• återkommande andssvårigheter, ofta i kombination med hosta, när man idrottar, eller anstränger sig på något annat sätt.

Om man misstänker att ens barn har fått astma ska man i första hand kontakta sin vårdcentral eller barnmottagning. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Om barnet har astma och plötsligt får svårt att andas, och den egna medicinen inte hjälper, ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning.

Man ska ringa 112 om barnet

• har mycket svårt att andas trots luftrörsvidgande medicin
• har svårt att ligga ner på grund av andningsbesvär.

Hur ställer läkaren diagnosen astma?

Om ett barn har symtom som tyder på astma bör man boka tid hos en läkare för undersökning och utredning av besvären. För att läkaren ska kunna ställa diagnos får barnet och föräldern först berätta om besvären, när de kommer och vad man tror utlöser dem. Därefter görs en vanlig kroppsundersökning. Även när symtomen och kroppsundersökningen tyder på astma är det bra med andra undersökningar som också visar att diagnosen är riktig. Flera undersökningar kan göras.

För att utreda lungfunktionen krävs att barnet är så pass gammalt att det kan samarbeta i andningsövningar. I regel krävs att de är 6-7 år gamla innan det blir meningsfullt att göra sådana undersökningar. PEF, spirometri och reversibilitetstest är olika sätt att undersöka lungfunktion. Eftersom småbarn inte klarar av att utföra dessa undersökningar måste läkaren förlita sig på sjukdomshistoria och fynd vid kroppsundersökning hos de minsta barnen.

PEF-mätning

PEF är en förkortning för Peak Expiratory Flow, undersökningen mäter om det är trångt i luftrören och hur mycket det hindrar utandningen. Mätningen görs när läkaren utreder om det är astma, och senare för att följa hur astman utvecklas.

Ju trängre luftrören är desto lägre blir PEF-värdet. Metoden kräver att barnet tar i så mycket det kan i utblåsningen efter en maximal inandning. Resultatet kan vid dålig medverkan bli missvisande särskilt hos de yngsta barnen. Fördelen är att metoden är enkel och kan användas i de miljöer eller de situationer man misstänker kan ge barnet besvär. Barnet får därför ofta blåsa PEF morgon och kväll under några veckor och barnet och föräldrarna får föra dagbok.

Spirometri

Spirometriundersökning görs för att bedöma hur lungorna fungerar. Även denna undersökning kräver att barnet kan samverka för bästa resultat Vid undersökningen, som kan göras på de flesta vårdcentraler, mäts hur mycket luft man kan blåsa ut och hur snabbt det går. Är luftrören trånga är det svårt att blåsa ut all luft fort. Undersökningen ger ett säkrare resultat och mer information än PEF-mätningar.

Reversibilitetstest

En annan undersökning som ibland görs är ett så kallat reversibilitetstest. Barnet får då andas in ett luftrörsvidgande läkemedel och gör sedan göra nya mätningar med PEF eller spirometri efter 15 minuter. Om barnet får betydligt bättre resultat vid mätningarna efter att ha tagit läkemedlet tyder det på att barnet har astma.

Ansträngningstest

Denna undersökning görs framför allt när besvären utlöses av ansträngning och de vanliga undersökningarna inte visar något avvikande. Efter mätning av lungfunktionen med PEF-mätare eller spirometri får barnet anstränga sig intensivt, till exempel genom att springa eller trampa på en testcykel. Därefter görs upprepade nya mätningar av lungfunktionen under 15-20 minuter. Denna undersökning lämpar sig bäst för ungdomar och unga vuxna. Trots att man har astma ger inte testet alltid utslag.

NO-mätning

När man har allergisk inflammation i luftrören, som till exempel vid astma, har man mer kväveoxid, NO, i luften man andas ut. Deta kan mätas i en apparat. Undersökningen kan vara ett komplement till PEF-mätning och spirometri för att läkaren ska kunna ställa diagnosen astma. Det kan också vara ett enkelt sätt för läkaren att följa upp behandlingen och bedöma hur mycket medicin ett barn med astma behöver ta.

Allergitest

Allergitest görs i de flesta astmautredningar med blodprov eller ett så kallat pricktest. Pricktest innebär att små droppar av de vanligaste allergiframkallande ämnena placeras på underarmens insida. Sedan sticks en nål försiktigt igenom dropparna och in i det yttersta hudlagret. Efter 15 minuter avläses testet. Vi positivt test uppstår en liten rodnad och svullnad där det blev stucket. Vanligtvis testas om barnet är allergiskt mot katt, hund, häst, björk-, gräs- och gråbopollen samt kvalster. Däremot går det inte att ta reda på om barnet är allergiskt mot vanliga luftvägsirriterande ämnen, till exempel tobaksrök och starka dofter, eftersom de ämnena inte ger upphov till allergiantikroppar. Positiv allergitest gör att misstanken om att luftvägssymtom i själva verket är astma blir starkare. Detta gäller speciellt för barn som är testpositiva för pälsdjur, i synnerhet katt.

Att få beskedet att ens barn har astma upplevs sällan som en kris då föräldrarna i de flesta fall misstänkt diagnosen och behandlingen ofta är effektiv. Vad gäller de minsta barnen har de dessutom ofta ganska kraftiga symtom och med diagnosen följer ju information om prognosen, som ju är mycket god, de allra flesta blir med åren väldigt mycket bättre och ett flertal läker ut sina besvär helt. Dessutom är behandlingen oftast effektiv.

Att kunna leva som vanligt

Målet med astmabehandlingen är att barnet ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt och klara sina vanliga aktiviteter.

Målen för astmabehandling är att man

• inte har några astmasymtom
• inte känner sig begränsad i sina dagliga aktiviteter
• ska kunna idrotta och träna som andra
• har ett minimalt behov av extra doser luftrörsvidgande medicin
• har normal lungfunktion
• inte behöver söka vård akut på grund av att astman har förvärrats
• har få eller inga biverkningar av medicinen.

Om det inte fungerar bör man som förälder diskutera med läkare vad som kan göras för att barnet ska må bättre.

En förutsättning för att barnet ska kunna må så bra som möjligt är att ha kunskap om astma, vad som ger ökade besvär och hur man medicinerar. Ett sätt att få fördjupade kunskaper och bli mer delaktig i behandlingen kan vara att träffa en astmasjuksköterska som finns på många vårdcentraler.

Ju äldre barnet är, desto viktigare blir det att barnet själv deltar i diskussioner och beslut. Det blir särskilt viktigt under tonåren. Barnet behöver gradvis förberedas för ett eget ansvar när det gäller diskussioner och beslut om sin situation. Det kan vara till exempel vilka mediciner barnet ska ha och hur de ska tas, andra behandlingar, livsstil och konsekvenser av astman. Nya frågeställningar dyker också upp, still exempel frågan om, framtiden och yrkesutbildning,

Behandlingsplan

En behandlingsplan är ett hjälpmedel för att ha kontrollen över astman. Då kan föräldrar och äldre barn själva ändra medicineringen efter astmans svårighetsgrad. Det bästa är att tillsammans med läkaren göra en skriftlig behandlingsplan för hur medicineringen bör anpassas till exempel om barnet plötsligt blir mycket sämre, vid luftvägsinfektioner, vid försämrade PEF-värden, under pollensäsong, inför träning och under de perioder då barnet inte har några symtom.

Läkemedel som används vid astma

De olika typer av läkemedel som används vid astma är

• inflammationshämmande medel, i första hand kortison för inandning, så kallat inhalationskortison
• snabbverkande luftrörsvidgande medel för akut behandling och före träning
• långverkande luftrörsvidgande medel
• en kombination av inhalationskortison och långverkande luftrörsvidgande läkemedel i en och samma inhalator
• läkemedel med inflammationshämmande effekt som blockerar effekten av vissa signalämnen i slemhinnan, så kallade antileukotriener.

Viktigast att behandla inflammationen

Eftersom astma är en sjukdom som orsakas av inflammation i luftvägarna är det viktigast att behandla inflammationen. Även om barnet bara har mycket lindriga besvär finns en inflammation eller retning och ökad känslighet i luftrörens slemhinnor. Inhalationskortison dämpar inflammationen. Därför är kortison som man andas in basen för all behandling av astma både hos barn och vuxna. Om barnet slutar med behandlingen när det mår bra kommer i de flesta fall inflammationen och astmabesvären smygande tillbaka. Det kan ibland ta flera månader.

Om barnet inte behandlas med inhalationskortison för att dämpa inflammationen ökar risken för svåra astmaattacker och att barnet på lång sikt kan få bestående skador i luftrören som leder till försämrad lungfunktion.

Hur används astmaläkemedel?

Om barnet enbart har besvär av astma vid enstaka tillfällen kan kortverkande luftrörsvidgande läkemedel användas.

Om barnet har astmabesvär mer än två gånger per vecka, även om de är lindriga, bör det regelbundet använda inflammationshämmande medel. I första hand används kortison för inandning, eftersom det då finns en inflammation i luftrörens slemhinnor. Speciellt de minsta barnen kan i stället få ett annat inflammationshämmande preparat, leukotrienhämmare, som går att äta.

Om astmabesvären fortsätter, trots daglig behandling med inhalationskortison, får barnet tillägg med långverkande, luftrörsvidgande medel eller leukotrienhämmare. Långverkande luftrörsvidgande läkemedel kan antingen ges med en separat inhalator eller tillsammans med kortisonet i en och samma inhalator. Ibland kan man behöva använda alla dessa preparat regelbundet, alltså inhalerat kortison, långverkande luftrörsvidgare och leukotrienhämmare.

Först i nästa steg av denna behandlingstrappa höjs kortisondoserna. Även om kortisonet oftast är den viktigaste delen i behandlingen har man kunnat visa att en måttlig kortisondos ofta ger tillräcklig effekt och att man med kombinationsbehandling kan kontrollera symtomen utan alltför höga kortisondoser.

Behandling av akut astmaförsämring

Vid lindriga, tillfälliga astmabesvär kan barnet ta en eller två doser av snabbverkande luftrörsvidgande medel. Det är förstås viktigt att ha kunskap om medicinerna och att veta vilken av medicinerna som har en snabb luftrörsvidgande effekt. Vissa kombinationsmediciner kan också användas vid tillfälliga besvär. Man ska fråga läkaren eller sjuksköterskan om man inte är säker på hur medicinen ska användas.

Vid akuta, svåra besvär kan barnet ta en till två eller ibland flera doser snabbverkande luftrörsvidgande medel, upprepade gånger med 15-20 minuters mellanrum första timman, men ser man ingen avgörande effekt bör man alltid kontakta sjukvården.

Vid försämring höjs vanligen också kortisondoserna enligt individuell behandlingsplan.

Vid akuta mycket svåra astmabesvär då barnet har svårt att ligga ner, har svår andnöd ska man ringa 112.

Inhalationshjälpmedel

Det är en fördel att kunna tillföra läkemedel direkt till lungorna genom inhalation, efter som det ger snabb effekt och minskar risken för biverkningar då bara lungorna behandlas.

Medicin direkt till lungorna innebär att den måste dras in med ett andetag, inhaleras. Därför måste den finnas i gasform eller fin partikelform. Fin partikelform kan vara små, fasta partiklar eller en vattenlösning i form av fin dimma. De vanligaste sätten att ta astmaläkemedel är via spray med andningsbehållare även kallad spacer eller via pulverinhalator.

Barnet kan också andas in läkemedlet via trycklufts- eller syrgasdriven nebulisering. Detta gör man nu mera nästan enbart vid behandling av akut astma.

Som underhållsbehandling bör man använda pulverinhalator om barnet har sådan teknik att det kan använda den. I praktiken innebär det att barnet bör ha uppnått 5-6 års ålder. Det är viktigt att regelbundet kontrollera hur barnet inhalerar via sin inhalator. Tekniken blir lätt slarvig i vardagssituationen, vilket leder till att bara en mindre dos når lungorna.

Det finns olika utrustningar för att ge läkemedel till luftvägarna och de ska användas på lite olika sätt. Det är viktigt att få lära sig att använda utrustningen på ett korrekt sätt av sin läkare och sjuksköterska. Spray och andningsbehållare används hos de minsta barnen med en ansiktsmask men äldre barn kan stoppa andningsbehållarens munstycke direkt in i munnen. Sprayen ska skakas väl innan den avfyras in i andningsbehållaren. Det är mycket viktigt att ansiktsmasken sluter tätt mot ansiktet så att barnet verkligen får i sig läkemedlet vid inandning. De bästa andningsbehållarna har en ventil som man kan se att den öppnar sig vid inandning. Vad gäller pulverinhalatorer är det viktigt att man för in munstycket innanför tandraden och alltså biter på den vid en ganska kraftig inandning.

Hur påverkar kortison kroppen?

Kortison är ett hormon som finns normalt i kroppen. Kortisonets uppgift är att anpassa kroppen till olika typer av stress. Vid astmabehandling dämpar kortison inflammationen i luftrörens slemhinnor. Eftersom barnet andas in kortisonet har det effekt i luftrörens slemhinnor utan att påverka kroppen i övrigt. Kortison som barnet andas in ger heller inte någon ökad risk för benskörhet. Höga doser av inhalationskortison till barn har i vissa fall kunnat påverka längdtillväxten. För att undvika detta får barn använda låga kortisondoser. Om astmabesvären ändå finns kvar kombineras kortisonet med andra astmaläkemedel.

Allergivaccination eller så kallad hyposensibilisering

För vissa barn med astma kan läkaren överväga att ge allergivaccination, så kallad hyposensibilisering. Det gäller framför allt de barn som har återkommande svåra besvär med pollenallergi och i vissa fall kattallergi. Behandlingen innebär att barnet får upprepade sprutor med låga doser av det eller de ämnen som det är allergisk mot. Med behandlingen minskar känsligheten för det allergiframkallande ämnet. Behandlingen får man vanligen på sjukhus. Efter behandlingen brukar astmasymtomen minska liksom behovet av läkemedel. Behandlingen fungerar inte för alla allergier. Bäst effekt får de som är allergiska mot pollen eller bi- och getingstick.

Uppföljning

Återbesök och astmakontroller

Sjukdomen ändras ofta med tiden. För att kunna avgöra om medicineringen behöver ändras är det viktigt att barnet går på regelbundna återbesök.

På många vårdcentraler finns så kallade astmamottagningar med särskilt utbildade sjuksköterskor som både medverkar i utredningen när läkaren misstänker att man har astma och när det gäller uppföljning och återbesök. Samma gäller för barnmottagningar i öppenvården där många barn med astma får hjälp. Uppföljning hos läkare och astmasjuksköterska är ett bra sätt att få fördjupade kunskaper och bli alltmer delaktig i behandlingen.

Exempel på frågor som man som förälder kan tänka igenom innan återbesöket är

• om astman blir sämre vid förkylningar
• om barnet den senaste månaden har haft besvär nattetid med hosta, pip i bröstet eller andnöd
• om barnet får besvär av astma när de springer eller jäktar
• om barnet får besvär med hosta eller andnöd vid motion eller träning
• om barnet den senaste månaden har behövt ta extra luftrörsvidgande medicin på grund av astmasymtom
• om det händer att barnet inte tar sin förebyggande medicin
• om barnet måste avstå från att göra något som det vill göra på grund av sin astma.

Förbättring av miljön

Hos de barn som har astma är luftvägsslemhinnan känsligare än vanligt. Damm, tobaksrök och starka dofter kan därför göra astmabesvären värre. Man bör se till att barnet utsätts för sådana ämnen så lite som möjligt inomhus.

Hemma bör de rum som barnet vistas ofta i, vara så fria som möjligt från textilier och annat som samlar eller bildar damm. Det kan vara bra att tänka på att luddiga ytor som långhåriga mattor, heltäckningsmattor och vävtapeter samlar mycket damm. Även tidningar och leksaker som ligger framme samlar damm och gör rummet svårstädat.

Målet är att barnet ska bli så lite utsatt för allergi och överkänslighetsframkallande ämnen som möjligt i sin hemmiljö. Samma mål bör också gälla för förskola- och skolmiljöerna som behöver hållas så välstädade och dammfria som möjligt. Ett speciellt problem för pälsdjursallergiska barn är att andra barn kan bära med sig t.ex. kattallergen i sina kläder och att detta hamnar i skoldammet. Det kan därför vara viktigt att också informera andra barns föräldrar. Sådan information kan det ibland vara svårt att få förståelse för och det kan vara bättre att framföra detta som en vädjan än som ett krav.

Tobaksrökning

Ingen tobaksrökning får tillåtas inomhus.

En del barn och vuxna med astma är känsliga för rökdoft. Om en person röker utomhus finns rökdoft kvar i kläderna och utandningsluften. Det kan vara bra att den som röker skydda inomhuskläderna med regnkappa eller liknande under rökstunden och helst även skydda håret på något sätt. Dessutom bör rökaren stå kvar ute en stund och vädra ur lungorna ordentligt.

Fuktskador

Om det finns fuktskador och dålig ventilation i bostaden bör de åtgärdas.

Anledningen till det är att byggnadsmaterial, plaster, målarfärg, lacker och liknande avger flyktiga ämnen som kan irritera känslig hud eller känsliga slemhinnor. Vid fukt- och ventilationsproblem ökar koncentrationen av sådana flyktiga ämnen. I fuktig miljö börjar det lätt växa mögel och bakterier. Besvär som har utlösts av miljöfaktorer av det här slaget kan man inte testa på något enkelt sätt.

Allergi

Vid pälsdjursallergi bör hemmet vara djurfritt, och när man hälsar på hos någon som har djur kan man byta kläder när man kommer hem för att inte förorena hemmiljön med djurallergen som fastnat i kläderna. På samma sätt kan besökare från hem med djur helst komma i rena kläder eller så kan man tänka sig att de får låna något tunt överdragsplagg. Det är förstås bara vid svårare astma och allergi som man kan behöva vara så här noggrann.

Kan astma förebyggas?

Möjligheten att förhindra att barn får allergisk astma är små. Däremot kan man förebygga att barnen får andningsbesvär av sin astma. Det absolut viktigaste rådet är att föräldrar och närstående bör försöka sluta röka eller åtminstone inte exponera barnet för tobaksrök.

Infektionsutlöst astma

Om barnet ha icke-allergisk astma kan den ändå förvärras om barnet kommer i kontakt med tobaksrök och de ämnen som kan finnas i bostäder med fuktproblem och dålig ventilation.

Det är särskilt viktigt med en bra inomhusmiljö under det första levnadsåret då barnet är som mest sårbart. Man ska därför till exempel inte i onödan måla om hemma när man har barn under ett år. Till exempel har målning i hemmet när barnet är under ett år visat sig kunna öka risken för astmasymtom.

Allergisk astma

Om barnet har allergisk astma kan man förhindra att astman blir sämre. Vid allergi mot pälsdjur eller dammkvalster är det viktigt att inte barnet utsätts för detta i sina inomhusmiljöer. På det sättet kan risken för svår astma sannolikt minskas. Många djurallergiska barn får enbart symtom från näsa och ögon vid djurkontakt. Genom att undvika närmare kontakt med djur kan sannolikt en del av dessa barn undgå att få astma.

Tand- och munproblem

De mediciner som används mot astma kan i någon mån öka risken för sjukdomar och besvär i munnen.

Behandling med luftrörsvidgande läkemedel som leder till minskad stimulering av salivkörtlarna gör att salivproduktion minskar. Det minskade salivflödet gör att risken för karies ökar något.

Vid inhalation av kortisonpreparat stannar en del kortison kvar i munnen vilket i enstaka fall kan orsaka svampinfektioner i munhålan och i svalget.

Barn som har astma har något lättare än andra barn att få tandköttsinflammation.

Tips på hur man kan hjälpa barnet:

• Låt barnet skölja med vatten efter inhalation av kortisonpreparat.
• Tänk på att barnet har lättare att få karies och var försiktig med småätande mellan måltiderna.
• Borsta barnets tänder med fluortandkräm två gånger per dag och var försiktig med sötsaker.
• Informera tandvården om vilka läkemedel barnet tar och hur ofta.

Yrkesval

Om man har astma bör man undvika arbeten där man utsätts för tobaksrök eller annan rök, mjöl, och kemikalier. Även starka dofter kan försämra astman. Exempel på arbeten som kan vara olämpliga för människor med astma är

• bagare
• brandman
• målare
• plasttillverkare
• svetsare
• billackerare
• veterinär, jordbrukare och djurskötare om man är allergisk mot pälsdjur
• verkstadsarbeten där kemikalier används
• frisör.

Motion, idrott och astma

Att röra på sig och motioner är bra för alla, även de som har astma. Men ansträngning är en vanlig orsak till astmabesvär. Många barn och ungdomar undviker därför fysisk aktivitet för att inte få besvär. Det får till följd att deras kondition blir sämre än kompisarnas och att vanlig vardagsansträngning gör att de får andningsbesvär.

Men oftast kan astman behandlas så bra att barnet kan idrotta utan problem.

Det är viktigt att tänka på att barnet:

• värmer upp ordentligt före träning eller tävling
• tar förebyggande mediciner
• har en bra grundmedicinering för astman.

Då finns det goda förutsättningar för att barnet ska kunna motionera och idrotta. Om detta inte är tillräckligt bör man diskutera behandlingen med barnets läkare.