Läkemedel som du tar genom munnen

Skriv ut (ca 10 sidor)

Läkemedel som du tar genom munnen finns i många former, vanligast är olika slags tabletter och kapslar. Det finns även andra former, till exempel flytande medicin, pulver och tuggummin. Ibland står det oral på förpackningen, till exempel oral lösning. Oral betyder att läkemedlet tas genom munnen.

Skriv ut

De flesta läkemedel tar du genom munnen. Oftast sväljer du ner medicinen direkt. Men det finns också exempelvis tabletter som du ska tugga sönder eller låta smälta i munnen. Vissa läkemedel ska du inte svälja, till exempel flytande medicin för att skölja munnen med och tabletter som ska läggas under tungan eller överläppen.

Att ta läkemedel genom munnen

Det kan skilja sig åt hur du ska använda olika läkemedel. Därför ska du alltid följa läkarens anvisningar och läsa informationen som finns på förpackningen, på förpackningens etikett och i den så kallade bipacksedeln. Bipacksedeln är det informationsblad som följer med läkemedelsförpackningen. Fråga på ett apotek om du är osäker på hur du ska göra.

Det bästa är att sitta upprätt eller stå upp när du tar tabletter eller andra läkemedel som ska sväljas.

Vissa läkemedel som du tar genom munnen verkar direkt i munnen eller i magen eller tarmen. Exempel är läkemedel mot svampinfektion i munnen och vissa läkemedel mot halsbränna. Men det vanligaste är att det verksamma ämnet tas upp i blodet via magen och tarmen. Det sprids sedan i kroppen och når på så sätt den del av kroppen där det ska verka. Till exempel tas hostdämpande medicin upp i blodet genom tarmen och når sedan det centrum i hjärnan som styr hostreflexerna.

Doseringsask är ett bra hjälpmedel

Foto på doseringsaskOm du har flera olika sorters tabletter eller kapslar som du ska ta vid olika tider, kan det vara svårt att komma ihåg alla. Då kan en doseringsask, en så kallad dosett, vara ett bra hjälpmedel. I asken, som kan köpas på apotek, finns små fack där medicin kan läggas i för en vecka i taget.

Vissa läkemedel kan vara känsliga för ljus eller fukt och ska därför inte förvaras i doseringsask. Om du inte hittar sådan information på förpackningen eller i bipacksedeln kan du fråga på ett apotek.

Om du själv har svårt att fylla doseringsasken kan det vara bra att be en närstående eller en distriktssköterska om hjälp med att fylla den en gång i veckan. Du kan få hämta ut dina läkemedel i färdigförpackade påsar på ett apotek om en läkare bedömer att du behöver det. Då innehåller varje påse de mediciner som du ska ta vid varje dostillfälle.

Tabletter

Det finns olika slags tabletter. De flesta ska du svälja ner direkt, men en del ska du tugga eller suga på. Det finns också tabletter som löser upp sig lätt i vatten eller på tungan och som passar bra om du har svårt att svälja tabletter.

Tabletter som du sväljer direkt

Tabletterna bör du alltid svälja tillsammans med minst ett halvt glas vatten eller någon annan dryck så att de glider ner lättare. Det är bra att dricka en klunk innan du tar tabletten för att fukta munnen och strupen.

Om du tycker att det är svårt att svälja ner tabletter med vatten kan du ta dem med någon trögflytande dryck, till exempel fil eller nyponsoppa. Men vissa läkemedel ska du inte ta tillsammans med mjölkprodukter eller grapefrukt, och vissa ska du bara ta med vanligt kranvatten. Det står i så fall i bipacksedeln.

Om du har svårt att svälja tabletter kan du pröva tablettöverdrag som finns att köpa på apotek. Tablettöverdraget gör tablettens yta hal och döljer läkemedlets smak. 

Om det står på förpackningen att tabletterna måste sväljas hela, får du inte dela eller krossa dem. Orsaken kan vara att det är en så kallad depåtablett, som är tillverkad på ett sätt som gör att det verksamma ämnet löses ut lite i taget. På så sätt får du en jämn och långvarig effekt av läkemedlet med så lite biverkningar som möjligt. Om du delar eller krossar en depåtablett verkar den för kraftigt och under för kort tid. Vissa depåtabletter med skåra kan delas men delarna måste sväljas hela.

En annan anledning till att du ska svälja tabletter hela är att de ska lösas upp först när de har nått tarmen. Tabletten har då en hinna som gör att den inte kan lösas upp i magsäcken. Denna typ av tabletter kallas för enterotabletter. Orsaker till att tabletten ska lösas upp först i tarmen kan vara att det verksamma ämnet ska skyddas mot den sura magsaften, att det verksamma ämnet inte ska irritera matstrupen och magsäcken eller att läkemedlet ska verka i tarmen. Om enterotabletter delas eller krossas förstörs den skyddande hinnan.

Om du har svårt att svälja hela tabletter bör du berätta det för din läkare. Ibland går det att få läkemedlet i någon annan form, till exempel flytande, som är lättare att svälja. Du kan fråga på ett apotek om tabletterna kan delas, tuggas eller krossas.

Lösliga tabletter

Foto som visar en brustablett som läggs i ett glas vattenDe flesta lösliga tabletter löser du upp i lite vatten. Vanligast är brustabletter som ska lösas i ett halvt glas vatten och ger en kolsyrad dryck. Det finns också tabletter som löser upp sig i munnen av saliven och som du kan ta utan vatten. Ibland kallas denna typ av tabletter för munsönderfallande.

Sugtabletter

Sugtabletter ska smälta långsamt i munnen. De verkar ofta i munnen eller svalget. Vissa sugtabletter, till exempel med nikotin, verkar i andra delar av kroppen genom att det verksamma ämnet tas upp i blodet och sedan förs vidare i kroppen.

Tuggtabletter

En del tabletter behöver innehålla en stor mängd av det verksamma ämnet, och blir därmed ganska stora. Därför görs de ibland som tuggtabletter, eftersom stora tabletter kan vara svåra att svälja. Andra läkemedel görs som tuggtabletter för att de ska verka snabbare. Det gör de eftersom tabletten löses upp fortare när du tuggar sönder den.

Kapslar

Kapslar kan innehålla det verksamma ämnet i fast form, till exempel pulver, eller i flytande form. Höljet består oftast av gelatin som löses upp i magen och tarmen. De flesta kapslar ska sväljas hela, men vissa kan du dela och andra kan du tugga sönder. Information om det kan finnas i bipacksedeln. Du kan också fråga på ett apotek. Om du delar en kapsel måste du vara noga med att få i dig hela dosen.

Du ska alltid svälja kapslar med minst ett halvt glas vatten eller någon annan dryck. Det är bra att först ta en klunk och fukta munnen och strupen och sedan skölja ner kapseln med resten. Om du dricker för lite finns en risk för att kapseln fastnar i halsen eller matstrupen.

Om du tycker att det är svårt att svälja ner kapslar med vatten kan du ta dem med någon trögflytande dryck, till exempel fil eller nyponsoppa. Men vissa läkemedel ska du inte ta tillsammans med mjölkprodukter eller grapefrukt, och vissa får bara tas med vanligt kranvatten. Det står i så fall i bipacksedeln.

Om det står på förpackningen att kapslarna måste sväljas hela, ska du inte inte tugga eller krossa dem. Orsaken kan vara att det är en så kallad depåkapsel, som är tillverkad på ett sätt som gör att det verksamma ämnet löses ut lite i taget. På så sätt får du en jämn och långvarig effekt av läkemedlet med så lite biverkningar som möjligt. Om du krossar eller tuggar depåkapslar verkar de för kraftigt och under för kort tid. Ibland kan du dela en depåkapsel och svälja innehållet utan att tugga på det.

En annan anledning till att kapslar ska sväljas hela är att de ska lösas upp först när de har nått tarmen. Vanligen innehåller dessa kapslar små korn som är täckta av en hinna som gör att kornen inte kan lösas upp i magsäcken. Denna typ av kapslar kallas för enterokapslar. Orsaker till att kapseln ska lösas upp först i tarmen kan vara att det verksamma ämnet ska skyddas mot den sura magsaften, att det verksamma ämnet inte ska irritera matstrupen och magsäcken eller att läkemedlet ska verka i tarmen. Om du tuggar eller krossar enterokapslar förstörs den skyddande hinnan. Ibland kan du dela en enterokapsel och svälja kornen utan att tugga på dem.

Om du har svårt att svälja hela kapslar bör du berätta det för din läkare. Ibland går det att få läkemedel i någon annan form, till exempel flytande, som är lättare att svälja. Du kan fråga på ett apotek om kapslarna kan delas eller tuggas.

Flytande läkemedel

Flytande läkemedel som du tar genom munnen kallas för orala droppar eller oral vätska. Droppar är mer koncentrerade och kan vara lättare att ge till barn eftersom det blir en mindre mängd att svälja.

Alla flytande läkemedel som du tar genom munnen ska inte sväljas. Till exempel används lösningar med fluor eller klorhexidin för att gurgla eller skölja munnen.

Droppar

För att få rätt dos när du tar läkemedel i droppform är det viktigt att använda den droppanordning som följer med förpackningen. Ofta kan dropparna blandas med olika drycker. Detta står i så fall i bipacksedeln.

Vätska

Oral vätska kan vara i form av så kallad suspension, emulsion eller lösning. De har olika konsistens men du tar dem på samma sätt. Eftersom det är viktigt att du får i dig rätt mängd läkemedel ska du alltid använda dosmått som är graderade i milliliter och inte en vanlig sked. På apotek finns det tre olika doseringshjälpmedel:

  • Dosbägaren är avsedd för en större mängd vätska och är graderad från 5 till 30 milliliter.
  • Dosskeden är avsedd för mindre mängd vätska. Den är graderad från 2 till 10 milliliter.
  • Dossprutan användser du för att ge små mängder vätska till barn. Den har gradering från 1 till 5 milliliter. Du sprutar in i munnen, utmed kindens insida. Efteråt låter du barnet dricka lite vätska. Det finns även en mindre dosspruta med gradering från 0,1 till 1 milliliter som är avsedd för mycket små mängder.

Du ska alltid kontrollera om det står på etiketten eller förpackningen att flaskan ska skakas. Då är det viktigt att skaka den så att innehållet blandas ordentligt innan du häller upp medicinen. Annars finns risk för att du inte inte får i dig rätt mängd av det verksamma ämnet.

Pulver och granulat

Foto som visar dospulver som hälls i ett glas vattenEn del läkemedel finns i form av pulver eller korn, så kallat oralt pulver eller oralt granulat. Exempel på sådana läkemedel är de så kallade bulkmedlen som används vid tarmbesvär, till exempel trög mage.

Vissa av pulvren eller granulaten kan röras ut i vätska, medan andra kan blandas i mat eller strös över mat, till exempel filmjölk. Du kan läsa i bipacksedeln vilket som passar bäst. När du har tagit pulver eller granulat bör du dricka ett glas vätska efteråt.

Vissa granulat är så kallat depågranulat. Det är tillverkat på ett sätt som gör att det verksamma ämnet löses ut lite i taget. På så sätt får du en jämn och långvarig effekt av läkemedlet med så lite biverkningar som möjligt. Om du tuggar på kornen verkar medicinen för kraftigt och under för kort tid.

Det finns också så kallat enterogranulat som ska lösas upp först när det har nått tarmen. Kornen har då en hinna som gör att de inte kan lösas upp i magsäcken. Orsaker till att kornen ska lösas upp först i tarmen kan vara att det verksamma ämnet ska skyddas mot den sura magsaften, att det verksamma ämnet inte ska irritera matstrupen och magsäcken eller att läkemedlet ska verka i tarmen. Om du tuggar på enterogranulat förstörs den skyddande hinnan.

Sublinguala resoribletter och sublingualsprej

Sublingual betyder ”under tungan”. Sublinguala resoribletter är tabletter som du lägger under tungan där de snabbt smälter. Sublingualsprej sprejar du under tungan. Det verksamma ämnet tas upp i blodet via slemhinnan i munnen och verkar inom några minuter.

Buckaltabletter och munhålepulver

Buckaltabletter och munhålepulver lägger du under överläppen. Det verksamma ämnet tas upp i blodet via slemhinnan i munnen. Buckaltabletter klibbar fast vid tandköttet när de blir fuktiga. De verkar så länge som buckaltabletten finns kvar under överläppen. Det går bra att äta och dricka när du har tabletten inne. Om du råkar svälja en tablett av misstag kan du ersätta den med en ny. Om du tar ut tabletten innan den har lösts upp, ska du inte slänga den i soporna. Eftersom det finns verksamt ämne kvar i tabletten ska du lämna den till ett apotek så att den tas om hand på rätt sätt.

Munhålepulver är portionspåsar fyllda med pulver. En portionspåse lägger du under överläppen. Där får den vara kvar i cirka 30 minuter, men flytta den lite då och då med tungan. Du bör inte äta eller dricka när du har munhålepulver i munnen eftersom effekten av läkemedlet då kan minska.

Tuggummi

En del tuggummin verkar i munnen, till exempel fluortuggummi mot karies. Andra tuggummin, till exempel med nikotin, verkar i andra delar av kroppen genom att det verksamma ämnet tas upp i blodet och sedan förs vidare i kroppen. Du ska aldrig svälja tuggummin.

Att ge läkemedel till barn

Det kan vara svårt att få barn att ta läkemedel. Vissa av dem, till exempel penicillin, smakar inte gott. Trots att flytande penicillin är smaksatt är det svårt att dölja den obehagliga eftersmaken. Därför kan det ibland vara bättre att ge läkemedel som tabletter.

Om man vet att barnet brukar vägra att ta läkemedel bör man tala om det för läkaren. Ibland finns läkemedlet i en annan form som är lättare att ta.

Får man inte i barnet läkemedlet kan man till exempel ringa till en vårdcentral, barnavårdscentral för att få råd.

Viktigt när du använder läkemedel

Viktigt när du använder läkemedel

Följ anvisningarna

För att läkemedlet ska fungera som det är tänkt är det viktigt du använder det på rätt sätt. Du får anvisningar av läkaren, som också ska skriva på receptet hur du ska ta läkemedlet. Informationen från receptet skrivs på apoteksetiketten som sätts på förpackningen. Personalen på apoteket brukar också tala om hur du ska använda läkemedlet. Du kan alltid fråga apotekspersonalen om det är något du undrar över.

Det är också viktigt att du förvarar läkemedlet på rätt sätt. Annars finns det risk för att läkemedlet inte fungerar som det ska.

Det finns information på läkemedelsförpackningen och i den så kallade bipacksedeln, det vill säga informationsbladet som följer med förpackningen.

Viktigt att ta rätt dos

För att läkemedlet ska ge så bra verkan och så lite biverkningar som möjligt är det viktigt att du följer doseringsanvisningarna. Om du tar för låg dos kanske läkemedlet inte hjälper. Tar du i stället för hög dos kan effekten bli för kraftig och du kan få onödiga biverkningar. Det kan också vara farligt om du får i dig en för stor dos.

Det är lika viktigt att följa den rekommenderade dosen för receptfria läkemedel som det är för receptbelagda. När du hämtar ut läkemedel på recept står det på apoteksetiketten vilken dos du ska ta. För receptfria läkemedel finns doseringsanvisningar på eller i förpackningen.

Ta läkemedel med jämna mellanrum

För att få rätt effekt av ditt läkemedel är det oftast viktigt att du tar det så jämnt fördelat över tid som möjligt. Om du ska ta läkemedlet tre gånger dagligen betyder det tre gånger per dygn. Det innebär att du ska ta det var åttonde timme. Ska du ta läkemedlet en gång om dagen bör du försöka ta det vid samma tid varje dag. Klockslagen behöver naturligtvis inte vara exakt samma, men du bör försöka hålla ungefärliga tider.

Bra att koppla medicineringen till regelbundna vanor

Ibland kan du själv välja när du ska ta ditt läkemedel. Det är lättare att komma ihåg att ta läkemedlet om du tar det i samband med något som du gör regelbundet, till exempel när du stiger upp eller går och lägger dig eller när du äter frukost eller middag.

Att ta läkemedel tillsammans med mat och dryck

Vissa läkemedel ska du ta tillsammans med mat och andra ska du ta mellan måltider. För många läkemedel spelar det ingen roll om du tar dem med eller utan mat. För att du inte ska glömma bort att ta ditt läkemedel kan det vara bra att ta det i samband med någon regelbunden vana, till exempel en måltid.

Du kan också behöva undvika viss mat för att inte läkemedlets effekt ska påverkas, till exempel mjölkprodukter och grapefrukt.

Information brukar finnas i bipacksedeln, men du kan också fråga på ett apotek om du är osäker.

Läkemedel och alkohol

Alkohol och läkemedel kan vara en dålig eller till och med farlig kombination. Du bör fråga din läkare eller på ett apotek vad som gäller för det eller de läkemedel du har fått. Om du är osäker är det bäst att avstå från alkohol helt och hållet.

Läkemedel och bilkörning

Din förmågan att köra bil kan påverkas av läkemedel. Du kan till exempel bli dåsig, yr eller få dimsyn. Olika personer reagerar olika och du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet och reaktionsförmåga.

Avbryt inte behandlingen

Även om du känner dig frisk bör du inte avbryta eller ändra din medicinering i förtid utan att fråga din läkare. Ibland kan en för tidigt avbruten behandling leda till att besvären snabbt kommer tillbaka.

Ibland kan dock vissa biverkningar göra att du måste avbryta behandlingen. Det kan du läsa om i bipacksedeln.

Läkemedel är personliga

Ett läkemedel som är utskrivet på recept ska bara användas av den som fått receptet. Läkaren har valt läkemedel och dos med hänsyn till den sjukdom som behandlas, ålder, andra eventuella sjukdomar och läkemedel. En annan person kan få oväntade biverkningar och kanske inte heller någon nytta av läkemedlet. Därför ska du aldrig ge ditt receptbelagda läkemedel till någon annan, och du ska inte heller använda någon annans receptbelagda läkemedel.

Använd inte gamla läkemedel

På förpackningen står hur länge du kan använda läkemedlet. Efter det datumet ska läkemedlet inte användas. Om du är osäker på hur länge ett visst läkemedel går att spara kan du fråga på ett apotek.

Vissa läkemedel kan du bara använda en viss tid efter att du öppnat förpackningen. För att kunna kontrollera att du inte använder läkemedlet efter att tiden har gått ut, kan du skriva på förpackningen när du öppnade den.

För att skydda miljön ska du inte spola ner gamla läkemedel i toaletten eller kasta dem i soporna. Alla apotek tar emot gamla läkemedel och ser till att de tas omhand på rätt sätt.

Om du är gravid eller ammar

En del läkemedel kan påverka fostret om du är gravid, eller överföras till barnet via modersmjölken. Du bör därför inte använda läkemedel när du är gravid, planerar att bli gravid eller ammar utan att först fråga din läkare, på mödravårdscentralen eller på ett apotek.

Läkemedel till små barn

Barn är känsligare än vuxna för vissa läkemedel, och vissa är helt olämpliga för barn. Därför bör du fråga på barnavårdscentralen (BVC) eller på ett apotek om du är osäker. Om barnet är under sex månader är det alltid bra att rådgöra med BVC eller vårdcentralen innan du ger receptfria läkemedel.

Äldre är extra känsliga

Kroppens förmåga att ta hand om läkemedel kan påverkas både av åldersförändringar i kroppen och av sjukdomar. Om du är äldre är det därför extra viktigt att du tar läkemedel på rätt sätt och att längre tids medicinering kontrolleras regelbundet.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 10 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-01-21
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Birgitta Baltzar, apotekare, Sollentuna

Fotograf:

Juliana Wiklund