Läkemedel vid hjärtsvikt

Skriv ut (ca 11 sidor)

Hjärtsvikt är ett sjukdomstillstånd som innebär att hjärtat har försämrad kapacitet. Alla som har hjärtsvikt bör behandlas med läkemedel. Syftet med behandlingen är att underlätta hjärtats arbete, motverka försämring av hjärtsvikten och minska riskfaktorer.

Skriv ut

Det finns flera olika typer av läkemedel som kan användas vid hjärtsvikt:

  • ACE-hämmare
  • angiotensinreceptorblockerare (ARB)
  • betablockerare
  • vätskedrivande läkemedel, så kallade diuretika
  • mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA)
  • läkemedel som innehåller ivabradin, till exempel Procoralen
  • digitalis
  • nitrater.

När får jag de olika läkemedlen?

Om du har hjärtsvikt är grundbehandlingen ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockare tillsammans med betablockerare. Om du inte blir symtomfri av denna behandling, kan du behöva få tillägg av diuretika och ibland digitalis.

Vid hjärtsvikt försämras blodcirkulationen. Det gör att kroppen sparar vatten och salt. Vid svårare hjärtsvikt med vätskeansamling i kroppen, som ger svullna anklar och andfåddhet, får du oftast något vätskedrivande läkemedel. Efter instruktion från läkare eller sjuksköterska kan du själv lära dig hur länge du behöver fortsätta med behandlingen och när det är dags att sluta ta det vätskedrivande läkemedlet. Att väga dig ofta kan vara ett bra hjälpmedel för att se om du samlar på dig vätska.

Du kan få läkemedlet Procoralen om du har hjärtsvikt och en puls som är över eller lika med 75 slag per minut. Procoralen används tillsammans med grundbehandling eller när du av någon anledning inte kan ta betablockerare.

Om du har kronisk hjärtsvikt kan du i vissa fall även få tilläggsbehandling med en typ av läkemedel som kallas nitrater, framför allt om du även har kärlkramp. Nitrater vidgar kroppens blodkärl vilket gör att hjärtmuskeln avlastas.

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när du har tagit läkemedlet en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

ACE-hämmare

ACE-hämmare

I kroppen bildas ett ämne som kallas angiotensin-2. Detta ämne gör i sin tur bland annat att blodkärlen i kroppen drar ihop sig. Då stiger blodtrycket kraftigt. Njurfunktionen förbättras, men på bekostnad av att hjärtat får arbeta mer. Det kan i längden leda till att hjärtat försämras ytterligare.

Angiotensin-2 bildas i kroppen med hjälp av ett enzym, angiotensin converting enzyme, ACE. ACE-hämmare verkar genom att hämma detta enzym.

ACE-hämmare minskar bildningen av angiotensin-2 i bland annat njurarna, hjärtat och kärlväggarna. Det leder till att blodkärlen vidgar sig. Då sänks blodtrycket och hjärtat avlastas. Efter några månaders behandling leder det också till att hjärtat får tillbaka en del förlorad arbetsförmåga.

Viktigt

Eftersom ACE-hämmare ofta har god effekt är det vanligt att börja ta dem i låg dos och sedan trappa upp dosen gradvis. Börjar du med för höga doser kan du få blodtrycksfall som kan göra att du blir yr och kanske svimmar.

Om du får nässelutslag, buksmärtor eller om du samtidigt får klåda på läppar eller i ögonen, svårt att svälja eller andningssvårigheter när du använder läkemedlen, bör du omedelbart kontakta läkare och inte ta fler doser.

Du ska inte använda ACE-hämmare om du är gravid. Du bör undvika ACE-hämmare när du ammar och du ska rådgöra med läkare om du behöver använda läkemedlet vid amning.

Biverkningar

En del personer kan få torrhosta. Ofta kommer inte den här biverkningen förrän du har behandlats en tid. Hostan försvinner när du slutar med behandlingen. Om hostan är besvärande ska du kontakta läkare.

Några kan få biverkningar som till exempel yrsel, huvudvärk, trötthet eller hudutslag. Vissa kan få magbesvär, som till exempel illamående, diarré eller magont.

ACE-hämmare ökar risken för yrsel på grund av blodtrycksfall när du reser dig hastigt. Risken är störst i början av behandlingen. Om du får diarré eller kräkningar, och därmed vatten- och saltförluster från kroppen, finns också risk för blodtrycksfall och för att njurarna påverkas. Då kan du ibland behöva göra uppehåll ett par dagar med behandlingen.

Om du får huvudvärk som inte går över inom någon vecka kan du kontakta läkare.

En ovanlig men ändå viktig biverkning som kan uppstå i början av behandlingen är så kallat angioödem. Det innebär att du har en svullnad djupt i huden, ibland kombinerad med nässelfeberutslag. Ofta kommer svullnaden i ansiktet, tungan eller svalget. Då ska du sluta ta medicinen och kontakta läkare. Om du får magsmärtor när du tar ACE-hämmare kan det bero på samma slags svullnad i tarmens slemhinnor.

Om du får nässelutslag, ont i magen eller om du samtidigt får klåda på läppar eller i ögonen, svårt att svälja eller andningssvårigheter bör du omedelbart kontakta läkare och inte ta fler doser.

När används ACE-hämmare?

ACE-hämmare används mot hjärtsvikt. Läkemedelsgruppen används även vid exempelvis högt blodtryck.

Läkemedel som tillhör gruppen ACE-hämmare

Exempel på ACE-hämmare är läkemedel som innehåller

Fäll ihop

Angiotensinreceptorblockerare (ARB)

Angiotensinreceptorblockerare (ARB)

I kroppen bildas ett ämne som kallas angiotensin-2. Detta ämne gör i sin tur bland annat att blodkärlen i kroppen drar ihop sig. Då stiger blodtrycket kraftigt. Njurfunktionen förbättras, men på bekostnad av att hjärtat får arbeta mer. Det kan i längden leda till att hjärtat försämras ytterligare.

Angiotensinreceptorblockerare minskar den blodtryckshöjande effekten av angiotensin-2. När blodkärlen då vidgas i kroppens små pulsådror sänks blodtrycket och hjärtats arbetsförmåga förbättras delvis.

Angiotensinreceptorblockerare kallas även angiotensin-2-receptorblockerare.

Viktigt

Eftersom angiotensinreceptorblockerare verkar kraftigt är det vanligt att börja ta dem i låg dos och sedan trappa upp dosen gradvis. Börjar du med för höga doser kan du få blodtrycksfall, som kan ge yrsel.

Du ska inte använda angiotensinreceptorblockerare om du är gravid.
Det verksamma ämnet i medicinen påverkar fostret och kan orsaka missbildningar.

Du bör rådgöra med läkare om du behöver använda angiotensinreceptorblockerare när du ammar. Det är inte klarlagt om det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Biverkningar

Angiotensinreceptorblockerare ökar risken för yrsel, på grund av blodtrycksfall, när du reser dig hastigt. Risken är störst i början av behandlingen. I samband med vatten- och saltförluster från kroppen vid diarré eller kräkningar finns också risk för blodtrycksfall och att njurarna ska påverkas. I sådana situationer kan du ibland behöva hålla upp ett par dagar med medicinen.

Vissa personer kan få huvudvärk.

När används angiotensinreceptorblockerare?

Angiotensinreceptorblockerare har liknande verkan som ACE-hämmare och används framför allt om du får biverkningar av ACE-hämmare, till exempel besvärande torrhosta.

Angiotensinreceptorblockerare används främst mot högt blodtryck, men vissa används även mot hjärtsvikt.

Angiotensinreceptorblockerare som används vid hjärtsvikt

Exempel angiotensinreceptorblockerare är läkemedel som innehåller

Fäll ihop

Betablockerare

Betablockerare

Adrenalin och noradrenalin är hormoner som frisätts när kroppen utsätts för stress, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning. När halten av dessa så kallade stresshormoner ökar i blodet stiger blodtrycket och belastningen på hjärtat ökar. Då måste hjärtat arbeta hårdare och hjärtmuskeln behöver mer syre.

I kroppens blodkärl och i hjärtat finns mottagare för stresshormonerna, så kallade betareceptorer, som hjälper till att reglera blodtrycket. Betablockerande läkemedel blockerar dessa mottagare så att hormonerna inte kan utöva sin effekt på dem. Då sjunker blodtrycket och pulsen och hjärtat arbetar lugnare och mer effektivt. Man kan säga att de här läkemedlen fungerar som en skyddande broms på hjärtat.

Vilka betablockerare används vid hjärtsvikt?

Det finns två typer av betablockerare: icke-selektiva och selektiva. Selektiva betablockerare är speciellt anpassade för att främst påverka hjärtat och blodkärlen. Icke-selektiva betablockerare påverkar förutom hjärtat och blodkärlen även luftvägarna. Det kan leda till att luftrörens förmåga att vidga sig minskar.

Vid hjärtsvikt används selektiva betablockerare som innehåller det verksamma ämnet metoprolol, till exempel Seloken ZOC, och bisoprolol, till exempel Emconcor.

Det går även att använda den icke-selektiva betablockeraren karvediol, som finns i Kredex, vid hjärtsvikt. Den har, som andra betablockerare, skyddande effekt på hjärtat.

Alla betablockerande läkemedel har liknande effekt på hjärtat. Trots det kan det hjälpa att byta till en annan typ av betablockerare, om den du har prövat gett biverkningar.

Viktigt

Eftersom betablockerare till en början kortvarigt dämpar hjärtats aktivitet måste doseringen noga prövas ut av läkare för att inte hjärtsvikten tillfälligt ska bli sämre av behandlingen. Oftast börjar behandlingen med en låg dos som stegvis ökas.

Du ska aldrig på egen hand avbryta en behandling med betablockerande läkemedel. Gör du det kan blodtrycket stiga och hjärtat påverkas negativt. En behandling med betablockerare bör avslutas stegvis och i samråd med läkare.

Det är viktigt att läkaren får veta om att du har astma eller KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, eftersom betablockerande läkemedel kan påverka luftrören.

Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda betablockerare när du är gravid eller när du ammar.

Biverkningar

En del personer kan till exempel bli trötta, få huvudvärk eller känna sig yra. Några kan få magbesvär som till exempel illamående, kräkningar eller diarré. Vissa personer kan få långsam hjärtrytm eller kalla händer och fötter. Mardrömmar kan förekomma, men det brukar upphöra. En del som använder betablockerare kan uppleva att de inte har samma ork som tidigare.

När används betablockerande läkemedel?

Betablockerare har många olika användningsområden. Främst används de mot högt blodtryck, men de används även vid hjärtsvikt och kärlkramp. Betablockerare kan också användas om du har haft en hjärtinfarkt. Läkemedlen kan dessutom användas vid störningar i hjärtrytmen eller för att förebygga migrän.

Betablockerare som används vid hjärtsvikt

Exempel på betablockerare som används vid hjärtsvikt är läkemedel som innehåller

Fäll ihop

Vätskedrivande medel – diuretika

Vätskedrivande medel – diuretika

Det finns tre huvudgrupper av vätskedrivande läkemedel:

  • Loopdiuretika, som är det diuretika som används i första hand när du har hjärtsvikt. De kan även användas för att minska svullnad och vätskeansamling av andra orsaker, till exempel njursjukdom.
  • Tiaziddiuretika, som används främst vid högt blodtryck. De även användas vid hjärtsvikt.
  • Kaliumsparande diuretika. När du behandlas med loop- eller tiaziddiuretika kan du få rubbningar i saltbalansen, särskilt vid de lite högre doser som ofta används vid hjärtsvikt. Då kan du behöva ta ett läkemedel som sparar kalium och andra salter. Om du har hjärtsvikt rättas rubbningen oftast till genom att du samtidigt behandlas med till exempel ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare.

Så här fungerar loopdiuretika

Loopdiuretika används framför allt vid hjärtsvikt. Det är ett kraftigt salt- och vätskedrivande medel som minskar kroppens vätskeöverskott och sänker blodtrycket. Då avlastas hjärtat och symtom som till exempel svullna anklar eller ben lindras.

Loopdiuretika kan rubba kroppens saltbalans om du inte samtidigt också får andra läkemedel som sparar kalium och andra salter, såsom ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare, mineralkortikoidreceptorantagonist eller annat kaliumsparande diuretika.

Den vätskedrivande effekten av loopdiuretika är så kraftig att det kan vara bra att du håller dig hemma, nära toaletten, medan läkemedlet verkar. Om läkaren samtycker brukar det vara möjligt att tillfälligt skjuta på tidpunkten för en dos. Då kan du gå ut med mindre risk för att bli kissnödig direkt.

Loopdiuretika finns som vanliga tabletter, med till exempel furosemid, som har kort och intensiv effekt upp till sex timmar. Lasix Retard och Furix Retard är långverkande kapslar där den vätskedrivande effekten varar under något längre tid.

Så här fungerar tiaziddiuretika

Tiaziddiuretika är svagt salt- och vattendrivande och minskar blodvolymen något. Då sänks blodtrycket. Samtidigt får du en viss vidgning av de mindre blodkärlen. Det hjälper också till att sänka blodtrycket.

Tiaziddiuretika används framför allt mot högt blodtryck, men ibland även vid hjärtsvikt. Vanligtvis räcker det med en låg daglig dos för att blodtrycket ska sjunka. Sänkningen av blodtrycket kommer först efter en tids medicinering.

I högre styrka kan tiaziddiuretika användas som ett milt vätskedrivande medel. Men eftersom den vätskedrivande effekten av tiaziddiuretika är måttlig, och risken för biverkningar är större vid högre dosering används loopdiuretika i första hand som vätskedrivande läkemedel. Loopdiuretika är kraftigare vätskedrivande än tiaziddiuretika.

Tiaziddiuretika kan rubba kroppens saltbalans, framför allt genom att kaliumsaltet i kroppen sjunker. Med en låg dos blir både den vätskedrivande effekten och påverkan på saltbalansen liten.

Genom att kombinera tiaziddiuretika med andra läkemedel som sparar kalium och andra salter, såsom ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare, mineralkortikoidreceptorantagonister eller annat kaliumsparande diuretika, minskas risken för att saltbalansen i kroppen ska rubbas.

Så här fungerar kaliumsparande diuretika

Kaliumsparade diuretika som innehåller amilorid är milt vätskedrivande men framför allt minskar den utsöndringen av kalium genom njurarna och vidare i urinen. Genom att använda amilorid samtidigt med tiaziddiuretika eller loopdiuretika kan saltbalansen i kroppen hållas på rätt nivå. Amilorid används bara i kombination med andra vätskedrivande medel för att inte saltbalansen ska rubbas.

Du behöver oftast inte ta amilorid vid hjärtsvikt, eftersom förluster av kalium och andra salter orsakade av loop- och tiaziddiuretika kompenseras av ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare och mineralkortikoidreceptorantagonister.

Viktigt

Du ska inte kombinera olika kaliumsparande diuretika med varandra och inte heller med kaliumtabletter. Då kan du få för höga halter kaliumsalt i kroppen och det kan vara skadligt för hjärtat. Om du har fått recept på flera av dessa läkemedel samtidigt av olika läkare bör du kontakta någon av dem och berätta om det.

Läkemedel mot smärta och inflammation kan minska effekten av vätskedrivande läkemedel och leda till svår njursvikt. Exempel Treo, Aspirin, Ipren, Diklofenak och Pronaxen. Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda sådana läkemedel samtidigt som du tar vätskedrivande läkemedel.

Du bör inte använda läkemedlen när du är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas. Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda vätskedrivande medel när du är gravid.

Du bör undvika läkemedlet när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken och kan påverka barnet. Mjölkmängden kan också minska hos dig. Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda vätskedrivande medel när du ammar.

Biverkningar

En del personer som använder tiaziddiuretika och amilorid kan till exempel få ont i huvudet och känna dig trötta. Tiaziddiuretika kan också påverka blodsockervärdena, men med låga doser kan tiazider användas även om du har diabetes. I sällsynta fall kan tiaziddiuretika öka halten av urinsyra i blodet och du kan få besvär av gikt. Därför ska personer som har gikt inte använda tiazider.

Både tiaziddiuretika och loopdiuretika kan rubba kroppens saltbalans. Det kan undvikas genom att kombinera med läkemedel som sparar kalium och andra salter, såsom ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare eller mineralkortikoidreceptorantagonister. Vid kombinationer av två eller flera av dessa läkemedel är det inte ovanligt att du får problem med för högt kalium. Det är därför viktigt att läkaren regelbundet kontrollerar saltbalansen.

När används diuretika?

Diuretika används vid högt blodtryck och vid olika sjukdomar som innebär att vatten och salt samlas i kroppen. Exempel på sådana sjukdomar är hjärtsvikt, vissa typer av åderbråck, njur- och leversjukdom. Vid dessa sjukdomar används oftast vätskedrivande medel med starkare effekt, så kallade loopdiuretika.

Exempel på diuretika

Loopdiuretika:

Tiaziddiuretika:

Kaliumsparande diuretika:

Tiaziddiuretika med kaliumsparande diuretika:

Fäll ihop

Mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA)

Mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA)

När du behandlas med loop- eller tiaziddiuretika kan du få rubbningar i saltbalansen, särskilt vid de lite högre doser som ofta används vid hjärtsvikt. Då kan du behöva ta ett läkemedel som sparar kalium och andra salter, som mineralkortikoidreceptorantagonister. Om du har hjärtsvikt rättas rubbningen oftast till genom att du samtidigt behandlas med till exempel ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare.

Så här fungerar mineralkortikoidreceptorantagonister

Mineralkortikoidreceptorantagonister kallades tidigare för aldosteronhämmare. Det är en speciell typ av kaliumsparande diuretika som motverkar effekten av hormonet aldosteron. De har i lägre doser många positiva effekter vid hjärtsvikt. De är också svagt vätskedrivande och sparar samtidigt kalium och andra salter genom att minska utsöndringen av kalium via njurarna till urinen. Vissa personer med hjärtsvikt behöver tillägg av MRA i låg dos, när medicinering med ACE-hämmare och betablockerare inte räcker till. Behandlingen påverkar kroppens saltbalans, som måste kontrolleras av en läkare.

Viktigt

Du ska inte kombinera olika kaliumsparande diuretika med varandra och inte heller med kaliumtabletter. Då kan du få för höga halter kaliumsalt i kroppen och det kan vara skadligt för hjärtat. Om du har fått recept på flera av dessa läkemedel samtidigt av olika läkare bör du kontakta någon av dem och berätta om det.

Rådgör med läkare om du behöver använda MRA när du är gravid eller ammar.

Biverkningar

Mineralkortikoidreceptorantagonister kan ge biverkningar kopplade till effekter av könshormoner, till exempel förstorade bröst hos män. Risken för detta ökar med dosens storlek.

Exempel på mineralkortikoidreceptorantagonister

Exempel på mineralkortikoidreceptorantagonister är läkemedel som innehåller

Fäll ihop

Digitalis

Digitalis

Digitalis är samlingsnamnet på några hjärtstimulerande ämnen som förekommer naturligt i digitalisväxten, det vill säga fingerborgsblomma.

Digitalis stärker hjärtats pumpförmåga vid hjärtsvikt och dämpar besvär som andfåddhet, trötthet och svullna ben. Digitalis kan även stabilisera hjärtrytmen när hjärtat slår ojämnt eller för snabbt. I vissa fall kan digitalis användas som tillägg om du har besvär av hjärtsvikt trots att du behandlas med ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare, betablockerare och mineralkortikoidreceptorantagonist.

Viktigt

När du använder digitalis är det viktigt att följa doseringsanvisningarna på läkemedelsförpackningen noggrant. För höga eller för täta doser kan leda till förgiftning. Trötthet, förvirring, synstörningar som dimsyn eller att allt du ser färgas i en gulgrön ton, illamående och diarré kan vara de första tecknen på att du har för mycket digitalis i blodet. Det kan bero på att du fått tagit för mycket av läkemedlet, eller på att njurarna fungerar sämre. För mycket digitalis i blodet kan leda till allvarliga rubbningar av hjärtrytmen. Om du får sådana besvär bör du därför omgående kontakta läkare.

Digitalis blir mera skadligt för hjärtat om saltbalansen i kroppen är rubbad, det vill säga om du har för lite kalium i blodet. Kaliumbrist kan orsakas av vätskedrivande medel. Därför är läkare särskilt noggranna med att kontrollera kaliumbalansen om du använder digitalis samtidigt med vätskedrivande medel.

Du bör inte använda växtbaserade medel som innehåller johannesört när du behandlas med digitalis, utan att först ha talat med läkare.

Du kan använda läkemedlet när du är gravid.

Du kan använda medicinen när du ammar trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Om du följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas. Du bör rådgöra med läkare om du behöver använda läkemedlet när du ammar.

Biverkningar

Om du har för mycket digitalis i blodet kan du till exempel få dålig aptit, illamående, och synrubbningar som dimsyn eller att allt du ser färgas i en gulgrön ton. Om du får sådana besvär bör du omedelbart kontakta läkare.

När används digitalis?

Digitalis har använts länge. Numera används det framför allt för att stabilisera hjärtrytmen när du har förmaksflimmer och hjärtsvikt samtidigt. Digitalis kan ibland även användas vid hjärtsvikt utan förmaksflimmer.

Läkemedel som innehåller digitalis

Exempel på läkemedel som innehåller digitalis är Digoxin BioPhausia.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 11 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-08-23
Redaktör:

Åsa Schelin, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Laila Hübbert, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Universitetssjukhuset i Linköping