Läkemedel vid epilepsi

Översikt

Översikt

Vad är epilepsi?

Om man har epilepsi är vissa av hjärnans nervceller överaktiva, vilket gör att man kan få olika typer av anfall. Symtomen vid epilepsi varierar mellan olika personer. Många får bara ett par lindriga anfall under hela livet medan andra kan ha svåra anfall varje dag. Hos en och samma person är anfallen oftast likadana varje gång.

Hur anfallen blir beror på var i hjärnan den epileptiska aktiviteten äger rum. Därför indelas epileptiska anfall i två huvudtyper. Vid så kallade generaliserade anfall är hela hjärnan inblandad från anfallets start. Anfall som startar i en begränsad del av hjärnan kallas fokala.

Vilka symtom man får beror på vilken typ av anfall man har. Vissa typer av anfall kan vara mycket lindriga. Man kan bli frånvarande en kort stund, så kallad absensepilepsi, eller känna att till exempel syn eller känsel påverkas utan att omgivningen märker något. Vid ett stort anfall förlorar man medvetandet utan förvarning och det rycker i armar och ben. Det finns då risk för att man faller och skadar sig. Symtomen kommer plötsligt men är vanligtvis kortvariga, från några sekunder upp till någon minut.

Epileptiska anfall kan utlösas av speciella omständigheter, till exempel i samband med stroke eller vid abstinens efter en period då man har druckit mycket alkohol. Sådana epileptiska anfall brukar kallas provocerade och då har man inte epilepsi. Diagnosen epilepsi får man om man fått upprepade epileptiska anfall utan påverkan av yttre omständigheter. Sådana anfall brukar kallas oprovocerade.

Läkemedel kan förhindra anfallen

Många som får epilepsi kan slippa att få fler anfall med hjälp av mediciner, så kallade antiepileptika. Det är en förebyggande behandling, som minskar risken för anfall så länge man tar medicinen. Det är inte en kortvarig behandling som botar sjukdomen. Man får fortsätta att ta läkemedel så länge läkaren bedömer att risken för anfall är stor utan behandling. Man ska ta medicinen regelbundet och noggrant varje dag, ofta flera gånger per dag. De flesta behöver fortsätta med behandlingen under flera år, många fortsätter hela livet.

De allra flesta som har fått diagnosen epilepsi kommer förr eller senare att behöva förebyggande läkemedelsbehandling. Men man ska inte alltid börja ta läkemedel när man har haft ett epileptiskt anfall. Först får man tillsammans med sin läkare gå igenom fördelar och nackdelar med olika alternativ. Om man bara har haft provocerade anfall kan man kanske slippa fler anfall om man undviker de situationer som utlöst anfallen. Av alla som fått ett första oprovocerat anfall är det bara hälften som får flera anfall. Därför är det vanligt att man får behandling först efter två oprovocerade anfall.

Om anfallen har varit mycket lindriga får man ibland ingen medicin även om man har haft flera anfall. Å andra sidan kan man få behandling redan efter ett anfall om risken för fler anfall finns där och följderna av ett anfall skulle kunna bli allvarliga.

Syftet med behandlingen är att minska risken för anfall så att man kan leva ett vanligt liv.

Läkemedel för att bryta ett anfall

Läkemedel kan också användas för att bryta ett pågående anfall. Nästan alla anfall går över av sig själv inom ett par minuter. Oftast är det onödigt att ta läkemedel för att bryta ett anfall, men ibland kan det behövas. Det kan vara om ett anfall är längre än vanligt eller om flera anfall kommer efter varandra utan att man återhämtar sig mellan dem. Det kan vara mycket påfrestande och i värsta fall skadligt om anfallet håller på för länge.

Vilka läkemedel används?

De förebyggande epilepsimediciner som finns har olika bra effekt mot olika typer av anfall. En del av medicinerna har effekt vid i stort sett alla typer av epilepsi, medan andra bara hjälper mot vissa. Några ska inte alls användas vid vissa typer av epilepsi.

Några av de antiepileptika som används förebyggande kan också användas för att bryta ett pågående anfall. Men oftast används andra läkemedel för att bryta ett anfall.

Läkemedel som används för att förebygga epileptiska anfall är:

  • Läkemedel som innehåller karbamazepin. Karbamazepin är det mest använda läkemedlet vid fokal epilepsi.
  • Läkemedel som innehåller valproat. Valproat används ofta vid generaliserad epilepsi.
  • Övriga antiepileptika.

Läkemedel som används för att bryta ett anfall:

  • Läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen bensodiazepiner.

Karbamazepin och valproat har funnits i många år. Det finns också många nyare läkemedel. Många gånger är äldre läkemedel lika effektiva som nyare och då väljer läkaren ofta ett äldre. När ett läkemedel har använts länge finns mer kunskap om medicinens effekter och biverkningar.

Den förebyggande behandlingen skräddarsys

Läkaren provar ut ett lämpligt läkemedel för varje person. Man får ett visst läkemedel beroende på vilken typ av epileptiska anfall man har. Även ålder och kön har betydelse för vilket läkemedel man får. Det är också viktigt att man får ett läkemedel som inte riskerar att påverka andra sjukdomar som man kan ha. Det ska också gå att kombinera med andra mediciner som man tar.

Dosen av medicinen måste också provas ut eftersom rätt dos varierar från person till person. Målet är att hitta en dos som så långt som möjligt bara påverkar de överaktiva nervcellerna, och inte övriga funktioner i hjärnan eller andra delar av kroppen. Den dos som är bäst för en person beror dels på hur kroppen tar upp och tar hand om läkemedlet, dels på hur svår epilepsin är.

Man börjar med ett läkemedel i låg dos

Man får börja med ett läkemedel i låg dos. Dosen ökas långsamt under de första dagarna eller veckorna till den slutliga dos läkaren har valt. Om denna dos inte är tillräcklig höjs den stegvis till en dos som håller anfallen borta.

Dosen ökas långsamt för att kroppen ska få vänja sig vid den nya medicinen. Då minskar risken för biverkningar.

Som en hjälp för läkaren att ta reda på rätt dos kan man få lämna ett blodprov för att mäta hur mycket av läkemedlet man har i blodet. Läkemedelshalten i blodet varierar mycket från person till person även om man får samma dos. Det är halten av läkemedel i blodet som avgör hur effekten blir.

Målet är att hitta den lägsta dosen som förebygger anfall utan att ge besvärande biverkningar.

Om den dos som håller anfallen borta ger besvärande biverkningar brukar man få byta till ett annat läkemedel. Om inte heller detta fungerar kan man istället få pröva att ta flera olika epilepsimediciner samtidigt.

Det kan ta tid att hitta rätt medicin och dos

Det kan ta lång tid och kräva stort tålamod att prova ut rätt läkemedel i lämplig dos. Under tiden får man berätta för läkaren om man haft anfall och om man känt av några biverkningar. Denna information styr i första hand vilken medicin och vilken dos läkaren väljer. Det är viktigt att läkaren berättar om vilka biverkningar man kan förvänta sig, vad som eventuellt är farligt och vad man inte behöver oroa sig för.

Det finns goda möjligheter att bli av med anfallen. Åtminstone två av tre blir fria från anfall efter att ha prövat sig fram till rätt läkemedel och rätt dosering.

Om man har svår epilepsi kan man behöva höga doser och flera mediciner samtidigt. Ofta innebär det att läkemedlen inte bara påverkar de överaktiva nervcellerna i hjärnan utan även att de har en mer allmänt dämpande effekt på hjärnan. Man kan bli trött och känna sig trögtänkt och påverkad av medicinen. Det är viktigt att inte biverkningarna blir värre än de anfall som medicinen ska motverka.

Varför känner man sig inte alltid bättre?

Det kan hända att man känner sig sämre, snarare än bättre, i början av behandlingen. Det är egentligen inte så konstigt. Om man tidigare har haft anfall med långa intervall och däremellan mått bra ska man nu ta en medicin varje dag som kanske ger biverkningar. Man måste ta medicinen ganska lång tid innan man märker om medicinen håller anfallen borta.

Det är viktigt att man förstår hur medicinen verkar och att det kommer att dröja innan man vet om behandlingen fungerar. Om man slutar med medicinen efter några månader utan anfall kan man bli besviken när anfallen återkommer.

En del kan avsluta behandlingen efter några år

Behandlingen brukar pågå i flera år och en del behöver få behandling livet ut. Men närmare hälften av alla som blivit fria från anfall kan efter några år sluta att ta läkemedel utan att få återfall. Det finns inga säkra metoder att i förväg avgöra om man behöver fortsatt behandling eller inte. Läkaren kan göra en ungefärlig bedömning av hur stora möjligheterna är att det ska gå bra att sluta med läkemedel och även föreslå ett schema för hur medicinen långsamt och stegvis kan tas bort.

Att sluta med läkemedelsbehandlingen plötsligt kan göra att man får svåra anfall. Därför ska man alltid prata med sin läkare om man vill avsluta behandlingen.

Graviditet

Om man är kvinna och vill skaffa barn bör man prata med sin epilepsiläkare i god tid. Vissa epilepsimediciner kan medföra något ökad risk för fosterskador. Men det är viktigt att fortsätta ta medicin under graviditeten, eftersom okontrollerade anfall kan vara skadligt både för kvinnan och för fostret.

Om man vill ha barn är det bra att i god tid se över vad man kan göra för att minska riskerna så mycket som möjligt och att prova ut den mest skonsamma behandlingen. Kanske bör dosen ändras, eller så kan det vara aktuellt att byta läkemedel. Ibland får man särskilda vitamintillskott. Det kan ta tid, ibland upp till ett år, att prova ut en ny behandling och alla stora förändringar bör göras i god tid före graviditeten. Under graviditeten har man ofta lite tätare kontakt med sin epilepsiläkare.

Om man har blivit gravid bör man inte ta risken att byta läkemedel och man ska absolut inte sluta ta medicinen. Ett plötsligt avbrott i behandlingen kan framkalla flera epileptiska anfall.

Fäll ihop

Karbamazepin för förebyggande behandling

Karbamazepin för förebyggande behandling

Så här fungerar medicinen

Hjärnan är uppbyggd av miljarder nervceller som arbetar med elektriska signaler. När hjärnan fungerar som den ska finns en balans mellan stimulerande och bromsande signaler. Ett epileptiskt anfall beror på att vissa nervceller i hjärnan är mer lättretliga än normalt. Då blir det obalans med för hög aktivitet av stimulerande signaler.

Karbamazepin minskar aktiviteten i hjärnans nervceller genom att dämpa de signaler som utlöser ett epileptiskt anfall. Det är inte fullständigt klarlagt hur medicinen verkar.

Läkemedel som innehåller karbamazepin är idag de mest använda vid behandling av fokal epilepsi, men de används ibland även vid andra typer av epilepsi. Karbamazepin är ett läkemedel som har använts i många år.

Viktigt

Det är viktigt att man tar sin medicin regelbundet enligt de anvisningar man har fått. Om man ska minska dosen eller sluta med medicinen ska det ske stegvis i samråd med läkare. Att plötsligt sluta med medicinen kan framkalla anfall som ibland kan vara svåra att stoppa.

När man använder karbamazepin ska man undvika att äta grapefrukt eller dricka grapefruktjuice. Grapefrukt innehåller ett ämne som kan minska kroppens nedbrytning av det verksamma ämnet. Då ökar mängden läkemedel i kroppen, vilket leder till ökad risk för biverkningar.

Karbamazepin kan påverka effekten av många andra läkemedel. Karbamazepin kan också påverkas av många andra läkemedel. Oftast går detta att hantera genom att dosen anpassas, men vissa kombinationer är olämpliga. Det är viktigt att man noga informerar läkaren om vilka andra läkemedel man tar. Om man använder karbamazepin ska man av samma skäl alltid berätta det för läkaren när man får läkemedel utskrivet för någon annan sjukdom.

Några av de läkemedel som man bör undvika att ta tillsammans med karbamazepin är:

  • vissa smärtstillande läkemedel, som innehåller oxikodon
  • vissa läkemedel mot svampinfektioner, som innehåller itrakonazol eller terbinafin
  • vissa läkemedel som används vid psykiska sjukdomar, som innehåller risperidon eller quetiapin
  • vissa medel mot migrän, som innehåller till exempel ergotamin
  • medel som innehåller johannesört.

Karbamazepin kan göra att p-piller fungerar sämre och man bör därför använda något annat skydd mot graviditet.

Biverkningar

Det är vanligt att man känner sig trött, yr eller illamående under en till två veckor efter att man börjat med en epilepsimedicin. Risken för biverkningar minskar när man ökar dosen långsamt. Biverkningarna brukar gå över när man har tagit medicinen ett tag. Men om besvären inte går över kan dosen vara för hög. Då bör man kontakta sin läkare.

En del personer som använder medicinen kan få synstörningar som dubbelseende och svårt att samordna muskelrörelser.

Man kan bli torr i munnen och då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att man borstar tänderna noga och att man använder fluortandkräm under hela den tid som man använder medicinen.

Några få kan få hudutslag över hela kroppen i början av behandlingen. Det kan innebära att man inte tål medicinen. Man bör snarast ta kontakt med sin läkare för att bestämma om behandlingen ska avbrytas.

Fler användningsområden än epilepsi

Karbamazepin kan även användas för annat än epilepsi. Till exempel kan medicinen användas vid alkoholabstinens och vissa former av nervsmärta i ansiktet, så kallad trigeminusneuralgi.

Vilka läkemedel innehåller karbamazepin?

Läkemedel som innehåller karbamazepin är till exempel Hermolepsin, Hermolepsin Retard, Tegretol, Tegretol Retard och Trimonil retard.

Fäll ihop

Valproat för förebyggande behandling

Valproat för förebyggande behandling

Så här fungerar medicinen

Hjärnan är uppbyggd av miljarder nervceller som arbetar med elektriska signaler. När hjärnan fungerar som den ska finns en balans mellan stimulerande och bromsande signaler. Ett epileptiskt anfall beror på att vissa nervceller i hjärnan är mer lättretliga än normalt. Då blir det obalans med för hög aktivitet av stimulerande signaler.

Valproat minskar aktiviteten i hjärnans nervceller genom att dämpa de signaler som utlöser ett epileptiskt anfall. Det är inte fullständigt klarlagt hur medicinen verkar.

Läkemedel som innehåller valproat har effekt mot alla anfallstyper och används ofta vid generaliserad epilepsi och till barn. Det är ett läkemedel som har använts i många år.

Viktigt

Det är viktigt att man tar sin medicin regelbundet enligt de anvisningar man har fått. Om man ska minska dosen eller sluta med medicinen ska det ske stegvis i samråd med läkare. Att plötsligt sluta med medicinen kan framkalla anfall som ibland kan vara svåra att stoppa.

Valproat kan påverka effekten av flera andra läkemedel. Valproat kan också påverkas av andra läkemedel. Oftast går detta att hantera genom att dosen anpassas, men vissa kombinationer är olämpliga. Det är viktigt att man noga informerar läkaren om vilka andra läkemedel man tar. Om man använder valproat ska man av samma skäl alltid berätta det för läkaren när man får läkemedel utskrivet för någon annan sjukdom.

Om man vill bli gravid är det bra att försöka undvika valproat. Man bör i god tid prata med sin läkare om man ska byta till ett annat läkemedel eller om man kanske kan sluta med medicinen. Men om valproat är den medicin som fungerar bäst kan man fortsätta med den, men försöka att prova ut en så låg dos som möjligt innan man blir gravid.

Biverkningar

Det är vanligt att man känner sig trött, yr eller illamående under en till två veckor efter att man börjat med en epilepsimedicin. Risken för biverkningar minskar när man ökar dosen långsamt. Biverkningarna brukar gå över när man har tagit medicinen ett tag. Men om besvären inte går över kan dosen vara för hög. Då bör man kontakta sin läkare.

En del personer som använder medicinen kan få magbesvär som till exempel diarréer, smärtor och att man känner ett sug i magen. Risken för magbesvär brukar minska om man tar medicinen tillsammans med mat.

En del kan bli darriga eller få lättare att blöda. Några kan få ökad aptit och öka i vikt, medan andra kan få sämre aptit och gå ner i vikt.

Fler användningsområden än epilepsi

Valproat kan även användas vid till exempel bipolär, eller manodepressiv, sjukdom.

Vilka läkemedel innehåller valproat?

Läkemedel som innehåller valproat är till exempel Ergenyl, Ergenyl Retard, Absenor, Absenor Depot, Orfiril och Orfiril long.

Fäll ihop

Övriga antiepileptika för förebyggande behandling

Övriga antiepileptika för förebyggande behandling

Så här fungerar medicinerna

Hjärnan är uppbyggd av miljarder nervceller som arbetar med elektriska signaler. När hjärnan fungerar som den ska finns en balans mellan stimulerande och bromsande signaler. Ett epileptiskt anfall beror på att vissa nervceller i hjärnan är mer lättretliga än normalt. Då blir det obalans med för hög aktivitet av stimulerande signaler.

Medicinerna minskar aktiviteten i hjärnans nervceller genom att dämpa de signaler som utlöser ett epileptiskt anfall. Det är inte fullständigt klarlagt hur medicinerna verkar.

Läkemedel som innehåller fenobarbital eller fenytoin har funnits länge. Särskilt fenobarbital används nuförtiden mycket sällan i Sverige på grund av biverkningar och att medicinen påverkar eller påverkas av många andra läkemedel. En del personer som har fått fenobarbital eller fenytoin för länge sedan har fortfarande kvar behandlingen. Om den fungerar bra finns det ingen anledning att byta till något annat läkemedel.

Etosuximid är ett äldre läkemedel som fortfarande används, men bara vid en viss form av epilepsi hos barn, så kallad absensepilepsi.

Många epilepsimediciner har kommit de senaste åren, till exempel de som innehåller

  • lamotrigin
  • levetiracetam
  • oxkarbazepin
  • topiramat
  • gabapentin
  • lakosamid
  • pregabalin
  • zonisamid.

För det mesta är de ungefär lika effektiva som de läkemedel som har funnits tidigare, men de skiljer sig åt när det gäller till exempel biverkningar.

Val av epilepsimedicin

Vilken av dessa antiepileptika man får beror i första hand på vilken typ av epilepsi man har. Lamotrigin kan användas vid flera olika typer av epilepsi och är ett läkemedel som ofta väljs i första hand. Även oxkarbazepin och levetiracetam kan vara förstahandsval. Topiramat kan användas vid flera typer av epilepsi men brukar användas i andra hand eller som tillägg till andra mediciner. Även gabapentin, pregabalin, lakosamid och zonisamid används som tillägg till andra mediciner.

När man börjar med lamotrigin och topiramat måste behandlingen startas med en mycket låg dos som långsamt ökas för att undvika biverkningar. Därför kan det ta upp till två månader innan man kommer upp till en dos som skyddar mot anfall. Om det är bråttom att uppnå full effekt är dessa mediciner sämre alternativ.

Lamotrigin och levetiracetam kan ibland vara alternativ till valproat om man planerar att skaffa barn.

Några läkemedel, till exempel gabapentin, pregabalin, lakosamid och levetiracetam påverkar eller påverkas inte av andra läkemedel och kan därför passa bra om man använder många andra mediciner.

En del läkemedel, till exempel felbamat, rufinamid, stiripentol och vigabatrin, används främst vid ovanliga typer av epilepsi.

Viktigt

Det är viktigt att man tar sin medicin regelbundet enligt de anvisningar man har fått. Om man ska minska dosen eller sluta med medicinen ska det ske stegvis i samråd med läkare. Att plötsligt sluta med medicinen kan framkalla anfall som ibland kan vara svåra att stoppa.

Många av läkemedlen, särskilt fenobarbital och fenytoin men även topiramat och oxkarbazepin, kan påverka effekten av andra läkemedel. De kan också påverkas av andra läkemedel. Oftast går detta att hantera genom att dosen anpassas, men vissa kombinationer är olämpliga. Det är viktigt att man noga informerar läkaren om vilka andra läkemedel man tar. Om man använder epilepsimediciner ska man av samma skäl alltid berätta det för läkaren när man får läkemedel utskrivet för någon annan sjukdom. Till exempel påverkar p-piller effekten av lamotrigin.

Biverkningar

Det är vanligt att man känner sig trött, yr eller illamående under en till två veckor efter att man börjat med en epilepsimedicin. Risken för biverkningar minskar när man ökar dosen långsamt. Biverkningarna brukar gå över när man har tagit medicinen ett tag. Men om besvären inte går över kan dosen vara för hög. Då bör man kontakta sin läkare.

De olika medicinerna ger lite olika biverkningar. Flera av medicinerna kan ge huvudvärk, synstörningar, hudutslag och svårigheter att samordna muskelrörelser.

Levetiracetam kan ibland påverka humöret och några kan bli aggressiva. Denna biverkan kan ofta mildras om dosen sänks.

Lamotrigin kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar som till exempel hudskador och biverkningar som kan visa sig i blodprover, till exempel minskat antal röda och vita blodkroppar. Risken minskar om man börjar med en mycket låg dos och långsamt ökar dosen.

Oxkarbazepin har liknande biverkningar som karbamazepin. En del personer kan vid för hög dos få synstörningar som dubbelseende, svårt att samordna muskelrörelser eller hudutslag. Oxkarbazepin kan påverka saltbalansen och minska halten av natriumsalt i blodet. Detta ger sällan symtom och kan lätt kontrolleras med ett blodprov.

Vigabatrin, gabapentin och pregabalin kan göra att man går upp i vikt, medan topiramat och zonisamid kan göra att man går ner i vikt.

Man kan bli torr i munnen av gabapentin och pregabalin och då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att man borstar tänderna noga och att man använder fluortandkräm under hela den tid man använder medicinen.

Vigabatrin kan göra att synfältet minskar och därför får man gå på synfältskontroller regelbundet under behandlingen.

Risken för påverkan på levern och blodet gör att man måste gå på regelbundna kontroller när man använder felbamat.

Fenytoin kan orsaka tillväxt av tandköttet och ökad behåring på kroppen.

Fler användningsområden än epilepsi

Många epilepsimediciner kan även användas för annat än epilepsi.

Gabapentin och pregabalin används också för behandling av smärta som beror på förändringar i nerverna, till exempel efter bältrosinfektion eller vid diabetes.

Pregabalin kan även användas om man har vissa ångestsjukdomar.

Lamotrigin kan användas för att förhindra de depressionsperioder som förekommer vid bipolär sjukdom.

Topiramat kan användas för att förebygga migränhuvudvärk hos vuxna.

Vilka läkemedel ingår i gruppen?

De vanligaste läkemedlen är de som innehåller

  • lamotrigin, till exempel Lamictal, Lamotrigin
  • levetiracetam, till exempel Keppra
  • oxkarbazepin, till exempel Trileptal och Oxcarbazepin.

Andra antiepileptika är till exempel de som innehåller

  • etosuximid, till exempel Suxinutin
  • gabapentin, till exempel Neurontin, Gabapentin
  • klonazepam, till exempel Iktorivil
  • topiramat, till exempel Topimax och Topiramat
  • eslikarbazepinacetat, till exempel Zebinix
  • lakosamid, till exempel Vimpat
  • pregabalin, till exempel Lyrica
  • zonisamid, till exempel Zonegran
  • fenobarbital, till exempel Fenemal Recip
  • fenytoin, till exempel Fenantoin, Lehydan och Epanutin
  • felbamat, till exempel Taloxa
  • rufinamid, till exempel Inovelon
  • stiripentol, till exempel Diacomit
  • vigabatrin, till exempel Sabrilex.
Fäll ihop

Bensodiazepiner för att bryta anfall

Bensodiazepiner för att bryta anfall

Så här fungerar medicinen

Oftast går ett anfall över av sig själv inom några minuter. Men om anfallet inte går över är det viktigt att så snabbt som möjligt bryta anfallsaktiviteten i hjärnan. Man måste då få läkemedel som verkar mycket snabbt.

Vanligen får man ett läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen bensodiazepiner. De verkar genom att dämpa aktiviteten i hjärnans nervceller. Flera olika bensodiazepiner kan användas, vanligast är de som innehåller diazepam, men även klonazepam, lorazepam och midazolam används. På sjukhus får man dessa läkemedel direkt i blodet med en spruta.

Diazepam finns i flytande form i en tub, ett så kallat klysma, som man får i ändtarmen. Ibland behöver närstående hjälpa till att ge medicinen hemma om man skulle få ett långvarigt anfall. Medicinen verkar efter ungefär fem minuter. Det kan vara svårt att ge medicin i ändtarmen till en vuxen under ett pågående krampanfall. Ett alternativ är att man får midazolam i flytande form som sprutas in i munnen.

Viktigt

Bensodiazepiner bör bara användas vid långvariga anfall, som pågår i mer än fem minuter, eller vid täta anfall. Medicinerna ska inte användas rutinmässigt vid anfall. De skyddar inte mot återkommande anfall och har en kortvarig effekt. Det finns också en risk för att bli beroende om man använder bensodiazepiner för ofta.

Biverkningar

Man kan bli trött, dåsig och yr av bensodiazepiner. En del kan också få huvudvärk, känna sig darriga eller tala sluddrigt. Besvären kan sitta i någon timme efter behandlingen. Om man är särskilt känslig kan man tillfälligt få svårt att andas. Man måste därför alltid noggrant diskutera användning och dosering med sin läkare.

Fler användningsområden än epilepsi

Bensodiazepiner kan även användas för annat än epilepsi. Medicinerna verkar lugnande och ångestdämpande.

Vilka läkemedel tillhör gruppen?

Till läkemedelsgruppen bensodiazepiner hör

  • diazepam, till exempel Diazepam Desitin och Stesolid novum
  • klonazepam, till exempel Iktoviril.

Man kan få andra bensodiazepiner, som inte är godkända i Sverige, på licens.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2011-04-26
Skribent:

Torbjörn Tomson, professor, läkare, specialist i nervsystemets sjukdomar, Karolinska institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, Solna

Granskare:

Kristina Källén, läkare, specialist i nervsystemets sjukdomar, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Lunds Universitet och Neurologiska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Lund