Kestine

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Kestine?

Kestine är ett läkemedel mot allergi. Det kan till exempel användas vid pollenallergi och pälsdjursallergi. Kestine kan också användas när man har klåda och utslag efter myggbett.

Medicinen lindrar allergiska symtom som rinnande och kliande ögon, nästäppa, rinnsnuva och nysningar. Medicinen lindrar även hudreaktionerna vid nässelutslag då man får klåda, hudrodnad och svullnader.

Det verksamma ämnet är ebastin.

Recept och högkostnadsskydd

Kestine finns som vanliga tabletter i styrkorna 10 milligram och 20 milligram. Som frystorkade tabletter finns medicinen i styrkan 10 mg. Tabletterna och de frystorkade tabletterna i styrkan 10 milligram kan köpas receptfritt för vuxna och barn över 12 år. Tabletterna i styrkan 20 milligram är receptbelagda.

En del förpackningar av medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel när de skrivs ut på recept. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

De förpackningar som kan köpas receptfritt ingår inte i högkostnadsskyddet även om de skrivs ut på recept.

Så här fungerar medicinen

När man kommer i kontakt med något som man är allergisk mot frisläpps bland annat ämnet histamin i kroppen. Histamin kan orsaka besvär som till exempel rinnande och kliande ögon, nästäppa, rinnsnuva, klåda och nässelutslag. Det verksamma ämnet i medicinen blockerar effekterna av histamin. Då lindras besvären.

Besvären blir oftast bättre inom 1 timme efter att man har tagit medicinen, och effekten varar i 24 timmar.

Hur tar man medicinen?

Tabletterna kan sväljas med lite vatten.

Frystorkade tabletter lägger man på tungan, där den snabbt löses upp i saliven, och sedan sväljer man. Man behöver inte dricka vatten efteråt.

Frystorkade tabletter går lätt sönder. Man ska därför inte trycka tabletten genom folien utan trycka upp den enligt anvisningen i informationsbladet som medföljer förpackningen.

Det kan vara bra att börja behandlingen mot allergiska besvär lite innan man utsätts för det man är allergisk mot. Om man är allergisk mot pollen kan man följa pollenrapporten för att få veta när det är dags att börja ta medicinen. Om man är allergisk mot pälsdjur bör man ta medicinen en timme innan man träffar pälsdjur.

Om man använder medicinen mot klåda som orsakas av myggbett, får man bäst effekt om Kestine tas innan man har blivit myggbiten. Personer som är extra känsliga för myggbett får störst effekt. Effekten på klåda varar mindre än 2 timmar, därför hjälper inte medicinen mot den senare fasen av klåda som man får efter myggbett.

Behandlingen behöver ofta pågå så länge man har besvär.

Om besvären inte blir bättre inom två veckor ska man kontakta läkare.

Tabletterna är känsliga för ljus och ska därför förvaras i sin ytterkartong.

Frystorkade tabletter är känsliga för fukt och ljus och ska därför förvaras i folieförpackningen tills de ska användas.

Dosering

Det är viktigt att följa doseringsanvisningarna. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar. Om läkemedlet är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Då ska man följa de anvisningar som finns på etiketten på läkemedelsförpackningen. Annars ska man följa de anvisningar om dosering som står på förpackningen eller informationsbladet som finns i förpackningen, den så kallade bipacksedeln.

En vanlig dos vid lättare allergiska symtom för vuxna och barn över 12 år är 1 tablett i styrkan 10 milligram en gång om dagen. Det är bra att ta medicinen på morgonen i samband med att man äter frukost. Vid svårare besvär kan dosen ökas till 20 milligram per dag.

Viktigt

Om man har dåligt fungerande lever ska man rådgöra med läkare innan man tar medicinen.

Det är ovanligt att medicinen påverkar förmågan att köra bil eller hantera maskiner. Även om det är sällsynt kan enstaka personer bli dåsiga av medicinen och man måste själv känna efter hur man reagerar. Man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver full uppmärksamhet.

Biverkningar

Det är ovanligt att man får biverkningar av medicinen.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om, och i så fall hur, läkemedlet påverkar fostret.

Man bör rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det är inte klarlagt om det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Andra mediciner som innehåller antihistamin

Det finns andra läkemedel som innehåller antihistamin. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera mediciner som innehåller antihistamin, eftersom man då kan få i sig för mycket. De verksamma ämnena cetirizin och loratadin är exempel på antihistaminer som finns i tabletter. Levokabastin är exempel på ett verksamt ämne som finns i nässprej.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-05-23
Skribent:

Ingela Andersson, farmaceut, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Morgan Andersson, läkare, specialist i öron- näsa- och halssjukdomar, Universitetssjukhuset i Lund.